2006-01-11

Jobb och tvång

Det har varit tre ganska hektiska dagar hittills. Tillvaron har blivit lite krånglig eftersom jag ännu inte har internet på jobbet. Jag måste få behörighet och det är tydligen inget som mals igenom hur lätt som helst i kvarnarna. Men tusan vad priviligerad jag känner mig i det här jobbet.

Jag lovade att rapportera lite från kommunstyrelsen. Det kanske viktigaste var frågan om expropiering, eller tvångsinlösen kanske man kan kalla det också. Om kommunen vill ha en bit mark, så har kommunen rätt att tvinga ägaren att sälja. Detta står i lagen. Nu funderar kommunen på en del strategiska markköp och vill i det dokumentet där det beslutas om denna inriktning att köpa mark, också skriva in att det går att tvångsinlösa marken. Helt onödigt eftersom denna rätt ändå finns. Vi på den borgerliga kanten ville stryka detta, eftersom vi tycker att man ska vara oerhört sparsam med att använda någon tvångsinlösen och att det verkligen inte ska lyftas fram innan förhandlingar ens börjat. Det är att hota. Men sossarna stod på sig rejält och vänsterpartiet har som vi vet inga problem att ta saker från folk så det gick igenom.

Denna bristande respekt för människors egendom är en tydlig skiljelinje mellan oss och vänsterkartellen. Jag personligen blir knottrig av ilska när jag tänker på det vårdslösa i att bara tycka sig ha rätten att ta ifrån människor deras egendom. Mycket obehagligt.

Vad tycker ni?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker precis som Du - ytterst obehagligt. Lagen finns dessvärre men den borde bort. alla vet att den finns och att köra den i halsen på väljarna/ägarna ytterligare är ytterst maktfullkomligt. Lagen är obehaglig och obehövlig - det är ju för fan bara att betala ordentligt (det finns ingen mur så hög att inte en åsna lastad med guld kommer över!!!) Expropriationslagen är legitimation av politisk stöld!!!!

Bertil sa...

Strategisk expropriering låter som en synnerligen dålig idé, om det nu är det som detta handlar om. Är det ens lagligt?

Expropriering skall självklart användas för ett redan beslutat ändamål, inte för eventualiteter i framtiden.

Vid expropiering skall ersättningen vara marknadsmässig och fastställd av oberoende bedömare, gärna med bonus på toppen.

Att skrota expropieringslagstiftningen är helt uteslutet. Det skulle t.ex. göra vägbyggen oerhört dyra för samhället - om de nu ens skulle vara möjliga att genomföra.

Robert Nordman sa...

Och för att fylla i vad Bertil skrev om varför lagen trots allt kan finnas:
Försvaret.
Både det civila (brandförsvaret exempelvis) och det militära.

Men att lyfta fram det som en liten "ja, men vi har ju rätt att..." är hårresande!

Mats Turesson sa...

Mycket bra att du lyfter fram denna problematik, just den fullständiga respektlöshet som i det här fallet socialdemokrater och vänstern visar är föskräcklig. Självklart borde kommunen sträva mot sina mål avseende markanskaffning genom värdiga betalningserbjudanden till den som rättmätigt äger marken. Expropriationsrätten är något som bör användas mycket sparsamt och i yttersta nödfall.

Anonym sa...

Ni har naturligtvis rätt, men i Sverige kan ni glömma att folk ska fatta det. Ryggarna är redan böjda och sinnena avtrubbade; "staten vet bäst och det staten vill det är bra för mig". Avslöjanden som utomlands skulle tvingat fram avgångar inom de politiska leden och dramatiska väljarprotester leder i Sverige på sin höjd till en ljummen ledare i DN. Den stora massan har ingen aning om vad som har hänt, ty det är så politikerna vill ha det. Tragiskt men sant.

Sophia Blomqvist sa...

Nu är jag inte 100% insatt i ämnet, men instinktivt anser jag att de enda situationer då expropriation _kan vara_ ok, är akutsituationer där många människors säkerhet står på spel för lång tid framöver.

Exemel skulle kunna vara krigssituation eller miljökatastrof.

Att avtvinga någon hem, egendom och kanske även historia för att människor skall få åka bil/tåg snabbare och bekvämare (eller någonting jämförbart) är en utilitaristisk tanke som känns väldigt obehaglig. Hur många människors lycka krävs det för att väga upp en människas olycka?