2006-03-09

Nya idéer behövs för de hemlösa

Jag håller på att sätta mig in i frågan om hemlösheten i Norrköping och besökte i fredags förra veckan ett bostadspolitiskt seminarium. Det var mycket intressant och samtidigt mycket nedslående. Statistiken från Socialstyrelsen talar sitt tydliga språk och kommunens egna statistik målar en för ljus bild. Enligt Socialstyrelsen finns 388 hemlösa personer i Norrköping och runt 40 uteliggare, inte 20 som kommunen menar. Dessa 40 personer stämmer bättre överens med vad personer från frivilligorganisationer säger. Andelen uteliggare är dubbelt så hög i Norrköping som snittet för riket. Anledningen att Socialstyrelsen har räknat till fler personer är att de har kontaktat fler organisationer och bett dem rapportera in. En bredare undersökning som fångar upp fler personer.

Men detta var, trots de mycket dystra siffrorna inte det värsta. Det värsta är att jag känner att det saknas idéer. Viljan finns där, och man har också bra koll på de som är hemlösa. 92 procent av alla hemlösa i landet har det senaste året haft kontakt med en socialsekreterare, så det är inte där det brister. Men idéerna hur hemlösheten ska lösas saknas.

Jag tror det har att göra med att det nästan råder ett monopol. Det är det offentliga som ska fixa detta. Punkt. Det finns frivilligorganisationer men dessa lever ofta på nåder av kommunen. Det är kommunen som bestämmer och som styr pengar, alltså är det kommunen som avgör vilka idéer som ska satsas på och inte.

Precis som på alla andra områden så behöver vi en mångfald av idéer, där både bra och dåliga kommer fram, men de bra överlever och sprider sig. Släpp loss kreativiteten och det gör vi bara om vi låter civilsamhället ta en större del av ansvaret.

4 kommentarer:

Hans sa...

Jag tror det måste till en storsatsning i frågan. Frivilliga organisationer kan inte få ta ett jätteansvar utan att få stöd av stat och kommun. I vårt kantiga samhälle tror jag att det måste till ett samarbete mellan myndigheter. Detta har sagts förr och låter nästan som en klyscha, men hur annars kan man få en helhetsbild över de människor som är hemlösa i vår kommun?

För många av de hemlösa är inte problemet "bara" att de saknar egen bostad, utan även andra sociala, drogrelaterade och psykiska problem. Därför måste även insatserna vara riktade inför detta faktum.

/Hans Urdén

Mathias Sundin sa...

Problemet är inte att kunskapen om de hemlösa är för låg, problemet är att det saknas idéer hur man ska hjälpa till. Är det bara det offentliga som styr så blir det monopol på idéer = dålig idéutveckling. Är det många inblandade så kommer fler idéer testas och vi kommer lyckas bättre.

Därmed inte sagt att det offentliga inte kan göra ett bättre jobb.

Anonym sa...

Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer och socialtjänsten påstår att människor behöver? Dessa organisationer uppehåller sig uteslutande vid de olika diagnoser och symtom som individen uppvisar. Att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma. En åkomma som bara förvärras för varje dag den drabbade tvingas gå med på de hjälpandes villkor. Tror verkligen Sveriges skattebetalande medborgare att hemlösa individer har särskilda grundläggande behov? Skiljer sig deras behov sig från en människa med ett hem att gå till? Vid de föreläsningar jag håller brukar jag ställa en fråga till åhörarna: "Om ni blir tvungna att välja bort jobbet eller bostaden, vilket skulle ni välja" På denna fråga har ingen ännu valt bort bostaden vilket jag tar som en bekräftelse på hur viktig den anses vara för vår existens. Har människor som förvägras ett hem inte samma grundbehov? Sveriges medborgare borde känna en djup oro kring det faktum en hemlös missbrukas så systematiskt av de som säger sig vilja hjälpa. Så som det ser ut i dag utgör den hemlöse en stor inkomstkälla för ett stort antal organisationsmänniskor. Något som bara kan fortgå så länge definitionen hemlös kvarstår. Det finns idag ca 900 organisationer i Sverige med inriktning på hemlöshet, dessa sammanslutningar avlönar tillsammans ca 30 000 människor, sen plus alla volontärer de sysselsätter som hjälp åt våra ca 18 000 hemlösa. Så i praktiken blir hjälpen avsedd för våra hemlösa istället en hjälp att sysselsätta redan etablerade människor.



Rolf Nilsson
Ordförande
Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86 el 08-600 12 99
www.stockholmshemlosa.se

Anonym sa...

I vårt "välfärds och rättighetssamhälle" där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och vara lika mycket värda, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.
Den nedtystade grymhet som försiggår inom dessa system utförs mot människor som fråntagits de mest basala rättigheterna för möjligheten till ett någorlunda fungerande liv. Detta medför då också en omöjlighet att anpassa sig till de normer samhället kräver för att få bli kallad medborgare och få sina rättigheter tillbaka. Samhällets regler är skrivna av människor med helt andra förutsättningar och i total oförståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra samhällsmedborgare. Men för att samhällets "regelryttare" och moralister ska kunna fortsätta känna sin förträfflighet, måste människor kvarhållas i utanförskapet.
Detta görs genom att vi helt enkelt skapar en massa arbetstillfällen för de rättrådiga i kortsiktiga och i grunden verkningslösa projekt. Sådant tillvägagångssätt kan vi nämna som ett kompromisslöst och hopplöst anpassningstvång. I alla fall så länge de som inte förmår anpassa sig, inte ges samma tillgång till den övriga befolkningens grundläggande rättigheter. Vilket ett tryggt hem måste ses som en av grundpelare för detta, men även det eventuella sjukdomsanpassade och ekonomiska stöd för att behålla det.
Med lugnet i ett tryggt hem, behålls även värdigheten hos människor, genom känslan av att tillhöra samhället som en ”vanlig” medborgare. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter. Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!
Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte. Men våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och av andra aktörer skapade ”speciellt anpassade” arbetsplatser och ”boenden” för hemlösa vill inte se eller tala om de strukturella felen, utan gömmer sig bakom etiketten hemlöshet och hoppas med generella åtgärder hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.
Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt ickelösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin förlängning blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.
Detta medan vi som är i systemen är så "goda" att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att sysselsätta ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86