Walk the walk

Total målsättning: 10 001
Knackat hittills: 10001
Kvar att knacka: 0

Följ vägen till 10 000 dörrar i videobloggen:
Loading...

Sidor

2010-03-13

Partilinjen framför allt

Staffan Danielsson befinner sig på andra sidan Atlanten men är som alltid debattlysten. En av Staffans många fördelar. Han är dock lite naiv tycker jag i hur han resonerar om riksdagens makt.

"Det som skiljer oss är min övertygelse att förutsättningen för en fortsatt stark borgerlig fyrpartiregering i Sverige är förmågan att kunna hålla ihop och regera, och att därför det ska väldigt mycket till för att rösta emot sin egen regering.

Medan Mathias sorglöst verkar mena att ju fler nederlag för regeringen dess bättre (eftersom riksdagens makt då ökar). Hej och hå."


Först: Politik handlar mycket om att kompromissa, men inte alltid. Problemet med dagens riksdag är att den nästan alltid - nästan kan man skriva nu efter omröstningen om folkmordet - röstar som regeringen dikterar. Om riksdagsledamöterna alltid röstar hej vilt så vore det såklart kaos. Det är det ingen som förespråkar, inte jag i alla fall.

Men Staffan missar själva poängen. Om regeringen vet att riksdagen inte är ett transportkompani så kommer förhållandet mellan de två vara helt annorlunda. Regeringen måste försäkra sig om stöd innan den kör fram förslag. Om en regering förlorar omröstning efter omröstning i riksdagen så är det såklart en dålig regering som kör fram förslag som inte är förankrade. Men idag behöver man inte förankra så där värst mycket, eftersom man använder partipiskan istället.

Är det inte fascinerande att en person som är ledamot av Sveriges riksdag, som enligt grundlagen är "folkets främsta företrädare", pläderar för mindre makt för riksdagen. Ja, det är viktigt att kunna regera väl. Men är det verkligen omöjligt om riksdagen får större inflytande? Ett sådant utlåtande från en av riksdagens egna ledamöter säger väl det mesta om hur det funkar i dag.

Inga kommentarer: