2021-03-21

Kommentar från läktaren: En tredje väg framåt för Liberalerna

Inför Liberalernas partiråd kommer här en kärleksfull kommentar från läktaren, från en som tidigare spelade libero på höger planhalva. Även om jag inte längre har några uppdrag i partiet, ligger det mig varmt om hjärtat och jag vill och hoppas att det kommer spela en allt viktigare roll i svensk politik.

Jag tror vare sig majoritetens linje (borgerligt parti som kan förhandla med SD men inte S) eller minoritetens linje (borgerligt parti som inte kan förhandla vare sig med SD eller S) är rätt val. Partiet behöver en tredje linje, en tredje väg framåt som ett självständigt liberalt parti. 


Men innan jag beskriver den vägen, kan det vara på plats med en varudeklaration, eftersom så mycket av debatten i partiet handlar om vilken gruppering man tillhör.

Varudeklaration

Under min aktiva tid i Liberalerna (2003-2018) har jag alltid tillhört partiets borgerliga gren. På framsidan av partitidningen NU, tillsammans med en lika fjunig Niklas Frykman, tyckte jag det räckte att kalla sig liberal, inte socialliberal. Även om jag egenligen är socialliberal, så har ordet blivit en markör för att stå till vänster i partiet, som jag inte gillade.


Jag inspirerades av Maucrio Rojas, gillade språktestet, sänkta skatter och tidiga betyg. Jag ville avskaffa alkoholmonopolet, låta folk röka och snusa som de vill och kampanajade för John McCain i presidentvalet 2008.


Under hela min aktiva tid var jag i opposition mot Socialdemokraterna.


Men jag är också en Per Ahlmark-liberal. Inga böcker har haft större påverkan på mig än hans Vänstern och tyranniet, och framförallt Det öppna såret och Det är demokratin, dumbom. Jag överdriver inte, hans demokratiperspektiv utgör grunden i det jag försöker åstadkomma här på jorden.


Det är den övertygelse som gör att jag känner en sådan avsmak för Sverigedemokraterna. Jag hade därför röstat ja till Januariavtalet, trots min borgerliga åsikt.

Alliansen slutade funka 2010

Innan vi kommer till den tredje vägen behöver vi ta ett kliv tillbaka och titta på hur SD påverkat svensk politik, eller rättare sagt, hur SD påverkat regeringsbildningen.


Jag var en mycket stark anhängare av Alliansen. Det var en briljant konstruktion, eftersom den skapade ett forum för de fyra borgerligare partierna att samarbeta men framförallt tvingade den bort S från mittenpositionen i svensk politik. De hade kunnat sitta där, göra upp lite till höger, lite till vänster och hålla sig kvar vid makten. 


Med Alliansen blev de tvunga att gå vänsterut och söka samarbete med V och MP, något som svenska folket inte gillade.


Men med SDs intåg i riksdagen 2010 slutade i praktiken Alliansen fungera. Man tappade den egna majoriteten och S och SD kunde gå ihop och stoppa förslag. Reformtakten avtog dramatiskt och man förlorade valet 2014.


Inför valet 2018 var läget ännu tydligare. Någon chans till egen majoritet var inte möjlig, eftersom SD bara fortsatte växa. I bästa fall skulle man kunna hanka sig fram likt 2010-2014.


Det var dock ofattbart nog inget som Allianspartierna tog någon som helst hänsyn till. 


Jag argumenterade internt för att vi inte bara kunde låtsas som det regnar. I en motion till landsmötet föreslog jag och Per-Åke Fredriksson att L skulle gå till val som ett självständigt parti. Till tidningen Fokus sa jag:


“Jag är rädd att det kan bli svekdebatter efter valet om man då är i ett sådant läge att man måste bryta upp Alliansen. Det är inte så att jag vill se ett samarbete vänsterut och jag hoppas att det blir en Alliansregering, men jag tror att den [Alliansen] har spelat ut sin roll.”


Denna motion ansågs så pass farlig för partiet att partiledningen laddade det tyngsta artilleriet, och till och med Jan Björklund gick upp och argumenterade mot den, vilket är rätt ovanligt att partiledare gör på landsmöten. 


Partiledningen vann såklart.


Sen gick det som det gick.

Felet med de två förslagen till partirådet

Vis av denna erfarenhet tänker nu partiet begå samma misstag igen.


De två linjerna som står som huvudalternativ på partirådet riskerar leda till ett obetydligt parti som är kvar i riksdagen (linje 1) eller ett obetydligt parti som inte är kvar i riksdagen (linje 2.)

Felet med linje 1

Att tydligt ansluta sig till borgerligheten, men frånsäga sig möjligheten att samarbeta vänsterut, och samtidigt bara ha en begränsad möjlighet att förhandla med SD, kommer ge partiet väldigt lite inflytande. 


Det kommer bli M och KD som sätter tonen för en sådan regering. L kommer ha väldigt svårt att driva igenom något som M och KD (och SD) inte gillar. I Alliansen hade L mycket större makt (liksom alla andra allianspartier.) Särskilt inom skolområdet kunde man få igenom väldigt mycket, som inte alltid de andra partierna var så förtjusta i. För så funkade Alliansen. Där skulle alla partier vinna.


Men så blir det inte nu. L kommer kunna få igenom saker där M och KD (och i viss mån SD) tycker lika som L. Men den politiken hade ändå blivit av. Varför ska väljarna då rösta på L? För vad ska L hota med? Inte släppa fram en M-KD-regeringen, till förmån för vadå? Den möjligheten har man gett bort redan innan valet. 


Inte heller ger detta L särskilt stor makt att stoppa dåliga SD-krav. Man har ju inga alternativ. Att fälla, eller inte släppa fram, en M-regering kommer leda till noll moderata stödröster i nästa val, och då är partiet verkligen toast.


Fördelen med linje 1 är att den har störst sannolikhet att ge moderata stödröster (i valet 2022) och därmed kan partiet överleva ett val till, och det är ju bättre än att åka ur. Men vad finns det för långsiktigt hopp för ett sådant parti? Väldigt litet.

Felet med linje 2

Linje 2 är ännu sämre. Där frånsäger man sig möjligheten att förhandla med S, men gör det också omöjligt att stödja en M-KD-regering som förhandlar med SD. Man har alltså noll förhandlingsutrymme åt endera håll. 


Det man ska gå till val på är en Alliansregering och hoppas att den blir större än S, V, MP. Det är nog få väljare som ger det någon större chans, med tanke på vilken splittring som råder i gamla Alliansen.


Då ska man säga till de tveksamma väljarna att man vill söka samarbete Alliansen + MP, vilket vare sig M eller KD vill.


När så dessa två alternativ är uttömda ska man gå i opposition.


Rösta på Liberalerna - vi kommer sitta i opposition och inte kunna förhandla med någon alls!


Det här alternativet kommer inte leda till några stödröster för M, och risken är hög att det kommer kasta partiet ur riksdagen.

En tredje väg: Ett självständigt liberalt parti

Därför bör Liberalerna gå till val som Sveriges mäktigaste parti. Som det parti vars en röst på kommer få större påverkan efter valet än en röst på något annat parti. I valet försöker man få så många röster som möjligt, och efter valet maximera utfallet av dessa röster.


Det innebär att man måste vara öppen för att förhandla med alla partier efter valet. Alla partier.


Då är chansen god att man hamnar i en stark maktposition. Man kan komma att avgöra vilken regering som bildas, och därmed få stort inflytande över den regeringens politik, oavsett om den är S-ledd eller M-ledd, eller ledd av någon annan.

Förhandla med V och SD?

Hur går detta ihop med Per Ahlmarks Vänstern och tyranniet och Det är demokratin, dumbom? 


Jag tror åren i konstitutionsutskottet formade mig. I alla fall efter ett tag när det fick sjunka in. KU är ett lite speciellt utskott, där man förhandlar väldigt mycket vid bordet. Det innebär att alla partier förhandlar med varandra. M med S. KD med MP. V med SD. Ja – till och med V med SD.


Förhandla betyder inte att man alltid kommer överens. Därför är det inte farligt att prata med varandra, så länge som alla partier kan säga nej. Och är man överens, eller kan kompromissa lite utan att det spelar någon roll, så ser jag ingen större risk att låta SD och V få vara med.

Det är inte därifrån hoten från SD och V kommer.

Förhandla är en sak, samarbeta en annan

Det är också därför förhandla och samarbeta är två olika saker. 


Visserligen kan man säga nej även i ett samarbete, men pressen är större att kompromissa. Om man dessutom är beroende av ett parti och låt oss säga regeringen faller och det blir extra val om man säger nej, då är pressen rätt hård att ge efter lite.

Faran med SD (och V)

Jag ser SD som en reell fara för demokratin i Sverige. Inte akut och omedelbar, utan gradvis över tid om de får stort inflytande. Inte så att Sverige blir en diktatur, utan en allt svagare demokrati. 


Därför tycker jag SD är Liberalernas huvudfiende i svensk politik. Man bör aktivt ta debatten med SD, inte bara vara mot deras förslag, utan lägga fram egen politik som leder Sverige i en annan riktning.


Vänsterpartiet är också ett långsiktigt hot mot Sveriges demokrati. Det har vi sett så många exempel på runt om i världen. Den typen av extrem ideologi leder alltid till diktatur och förtryck.


Det betyder dock inte att den risken är överhängande i Sverige, inte ens om Vänsterpartiet får inflytande. Den kan bli det på lång sikt om de får mycket stort inflytande, men annars inte.


Det är SD:s ideologi som har medvind internationellt och i Sverige, och därför utgör störst risk för oss.


Båda partierna har en i stora stycken bedrövligt dålig politik, men dålig politik går att ändra. Det går inte att på samma sätt fixa en skadad demokrati.

Vad blir det praktiska resultatet av en tredje väg?

Om SD är Liberalernas huvudfiende, vad blir då det praktiska utfallet av en tredje väg? Utesluter inte det, i praktiken, en M-KD-L-regeringen, som ju kommer behöva acceptans av SD?


Det är såklart svårt att sia om, eftersom vi ännu inte känner till valresultatet. Vad händer om MP åker ur riksdagen? Om M gör ett succéval? Om Alliansen blir större än S, V, MP? Osv.


Om det blir en M-ledd regering, tror jag inte L kommer ingå i den. Man kommer dock släppa fram den mot vissa eftergifter och även vara öppen för att förhandla budget med M och därmed även med SD.


 Det ger möjligheten att när som helst tacka för kaffet och fälla regeringen. SD kommer såklart ha inflytande över en sådan regering, men L sitter på vetorätt och är inte pressade till dumma kompromisser av ett organiserat samarbete.


Om det blir en S-ledd regering kommer L utöva motsvarande makt där. Man kan både ingå i en sådan regering, eller ha ett organiserat samarbete i stil med Januariavtalet.

Ett modernt och optimistiskt liberalt parti

Min vision för Liberalerna är ett optimistiskt framtidsinriktat parti. Som visar att och hur Sverige kan bli bättre. Inte bara lite, utan mycket. Som tar sig an de enorma möjligheter som den teknologiska och vetenskapliga revolutionen skapar.


Jag ser också framför mig ett modernt parti. Som utvecklar sig med medlemsomröstningar och andra sätt att ge mer makt direkt till medlemmarna. Det är också ett sätt att utveckla svensk demokrati. Och det ska inte underskattas vilken bild det skapar hos väljarna.


Jag fick själv upp ögonen för Liberalerna när de tillät Maurico Rojas att kandidera till riksdagen för partiet, trots att han inte var medlem. Det tyckte jag var spännande. Kul att ett parti vågade testa något nytt. Det var inte ett ställningstagande i en politisk sakfråga, men sa ändå något om partiets ideologi.


Den tredje vägen är riskabel och kräver självförtroende. Den kräver stark kommunikation och tydlighet, kanske inte alltid Liberalernas starkaste kort… Men vad är alternativet? Att ta rollen som knähund till Moderaterna, för att få deras stödröster? Eller gå till val på att vara i opposition?


Om Liberalerna ska ha en viktig roll i svensk politik måste man våga gå fram självständigt. Det är lätt för mig att säga som nu sitter på läktaren. Jag känner starkt med alla som är direkt påverkade av hur det går för partiet. Men vi måste lära läxan från valet 2018 och inte låta det kortsiktiga tänkandet dominera. Det är bättre att riva av plåstret direkt, än att långsamt dra av det efter valet.


Jag hoppas ni vågar stå upp för ett självständigt liberalt parti, som kan få stort inflytande över svensk politik under en lång tid. Den här krisen kan bli en vändning, men då måste ni välja den vägen.


2021-03-10

De bästa böckerna jag läste 2020

 Jag tycker om när folk rekommenderar böcker de har läst, så därför började jag själv göra det för några år sedan (20142015201620172018, 2019.)

2020 var ett rekordår för mitt läsande (tack för det, pandemin.) 2020 läste jag 50 654  sidor i 114 böcker. Det vet jag tack vare Goodreads sammanställning (jag har inte kontrollräknat.) 


Här är de bästa böckerna jag läste 2020, och några bubblare.

The Evening and the Morning av Ken Follett



Ken Folletts bok om ett katedral, The Pillars of the Earth, är hans mest framgångsrika. Det har blivit två efterföljande böcker i samma serie, och nu kom en tredje. Den utspelar sig ca 150 år före Pillars och vi får se hur Kingsbride grundas. En helt fantastisk bok, som också visar hur fullständigt livet för människor har förändrats (till det bättre.)

The Making of the President av Theodore H. White


Den första Making skapade ett nytt sätt att följa presidentkampanjer, som är vanligt bland kampanjböcker idag. Första boken om Kennedy vs Nixon 1960, och sedan kampanjerna 64, 68 och 72. Det blir extra intressant för att de är skrivna precis efter kampanjerna utan framtidens syn på historien. Också för att man får insyn i de nu ofta bortglömda primärvalen, som är väldigt spännande att läsa om.

The Clan of the Cave Bear av Jean M. Auel



Den klassiska serien som börjar med en liten människoflicka kommer bort från sin grupp och tas om hand och växer upp bland en grupp neandertalare. Auel fick en del kritik för hennes påstådda samliv mellan homo sapiens och neandertalare, men DNA har gett henne rätt i mycket.

No Rules Rules av Reed Hastings och Erin Meyer



Netflix har en unik företagskultur. De ser sig inte som en familj, utan som ett elitlag inom någon sport. De värvar de bästa anställda, betalar dem därefter, men det innebär också att om någon bättre blir tillgänglig byts man ut. De har ingen policy för semester, inköp eller resor utan det anser man att de anställda klarar med sunt förnuft. Väldigt intressant hur annorlunda man kan tänka och göra.

The Case for Space av Robert Zubrin



Zubrin är grundare av the Mars Society och skrev för flera år sedan The Case for Mars. Nu expanderar han tankarna och visar på ett mycket övertygande sätt hur mänskligheten kan först bli en typ 2-civilisation (expandera i solsystemet) och sedan en typ 3-civilisation (expandera i galaxen och universum.)

BUBBLARE

The New Map av Daniel Yergin. Hans tredje tegelsten om den spännande energibranschen i snabb förändring.

Humankind av Rutger Bregman. Lysande bok om människans goda sida.

The Keys to the Kingdom av Kim Masters. Om Michael Eisners tid som vd för Disney.

Open av Johan Norberg. En strålande genomgång av hur öppna samhällen skapar och slutna stannar av.

Lifespan av David Sinclair. Revolutionerande tankar om hur vi kan bromsa åldrande.

A Dangerous Fortune av Ken Follett. En av hans mindre kända böcker, men väldigt bra.

Call me Ted av Ted Turner. Om hans liv och grundandet av CNN.

MBS av Ben Hubbard. Om Saudiarabiens nya diktator, Mohammed bin Salman.

Destiny and Power av Jon Meacham. Fin biografi om George H. W. Bush.

Edison av Edmund Morris. Bra biografi om historiens störste innovatör.

The Hidden Life of Trees av Peter Wohlleben. Väldigt intressant om träd, även om man (som jag) inte är särskilt intresserad av träd.

2019-12-30

De bästa böckerna jag läste 2019

Jag tycker om när folk rekommenderar böcker de har läst, så därför började jag själv göra det för några år sedan (2014201520162017, 2018.)

2019 läste jag 27.794 sidor i 71 böcker. Det vet jag tack vare Goodreads sammanställning. Läste och lyssnade, för mitt bokintag har ökat rejält senaste åren tack vare ljudböcker (och att jag lärt mig lyssna i 2x hastigheten.)

Här är de bästa böckerna jag läste 2019, och några bubblare.

The Beginning of Infinity av David Deutsch


Det är inte varje bok som får en tänka på ett helt nytt sätt, men så var med denna. I den lanserar David Deutsch idén om att mänskligheten kan lära sig vad som helst, lösa alla problem. Den enda gräns som finns är fysikens lagar. Han menar att alternativet är orealistiskt. Får då skulle vi någon gång nå en punkt där vi inte kan uppfinna något nytt, inte lära oss något mer.

Hur länge vi får utvecklas är en annan fråga, en asteroid kan slå ner imorgon och utplåna allt liv på planeten. Men om vi får fortsätta finns ingen borte gräns för mänskligt kunnande.

Seven brief lessons of physics av Carlo Rovelli


Jag förstår inte fysik särskilt väl alls, men tycker det är intressant och har velat förstå mer. Dock inte tillräckligt mycket för att verkligen göra det arbete som krävs. När det då dök upp en bok av en skicklig fysiker, som framförallt kan förklara för vanliga dödliga, så satte jag mig vid strandkanten och läste.

Det blir inte Nobelpriset nästa år, men nu har jag i alla fall en grundläggande förståelse för hur gravitation fungerar.

The Winds of War & War and Remembrance av Herman Wouk


Jag kan nu, efter sisådär 41 år av bokläsande (min mamma läste böcker för mig från tidig ålder) utropa att jag vet vilken bok som är bäst. Den boken är två böcker. 

Herman Wouks berättelse om familjen Henry under andra världskriget är en bokbedrift som ingen annan. Den är spännande, rolig och sorglig men också briljant sammanvävd med krigets utveckling. Det är den bästa historiebok jag läst, men förstås inte en historiebok i traditionell mening. Det är skönlittertur i dess allra mest briljanta form.

The Wizard and the Prophet av Charles C. Mann


Klimatfrågan upptar alltmer av vår samhällsdiskussion och där ställs vår syn på framtiden på sin spets. Står vi inför mänsklighetens undergång? Och om vi ska undvika det, hur gör vi? Är det avveckling eller utveckling?

Charles C. Mann speglar denna vår syn på världen och miljön genom att skriva en bok om två personer. William Vogt är den mest inflytelserika person ingen hört talas om. Han grundade 1900-talets enda nya framgångsrika ideologi, ekologismen. Den ligger till grund för den del av miljörörelsen som vill sätta upp tydliga gränser för människan och backa oss innanför dessa.

Den andra är Norman Borlaug. Under åtionden av hårt slit förädlade han fram nya grödor som var tåligare och gav mycket större skördar. Först i Mexico, sedan Indien och stora delar av världen. Enligt en bedömning räddade dessa grödor livet på en miljard människor.

Både Vogt och Borlaug är högst intressanta personer, men ännu mer intressant är deras olika synsätt på världen. Är det avveckling eller utveckling som är människans framtid?

Personal History av Katharine Graham


Jag fick upp ögonen för denna bok efter jag sett filmen The Post om avslöjandet av the Pentagon Papers från visselblåsaren Daniel Elsberg (som jag hade förmånen att träffa för några år sedan). Graham var då ny och oprövad som ägare och ansvarig utgivare för The Washington Post men vågade utmana Vita huset och president Nixon som satte en mycket hård press på de tidningar som publicerade detta hemliga material om Vietnamkriget.

Det var bara början på the Posts claim to fame, med Wategateavslöjandet några år senare.

Denna bok är så mycket mer än dessa väldigt spännande händelser. Hon beskriver på ett enkelt, rakt och självutlämnande sätt den förändrade rollen för kvinnor i samhället. Hur hon själv utvecklades som människa, kvinna och chef. Hur the Post gick från en liten obetydlig tidning i USAs huvudstad, till en av de dominerande tidningarna i världen.

BUBBLARE

Cascades av Greg Satell. Vad vi kan lära från icke-våldsrevolutioner när vi bygger globala rörelser.

The Fish That Ate the Whale: The Life and Times of America's Banana King. Nu förstår jag varifrån ordet bananrepublik kommer.

More from Less av Andrew McAfee. USAs ekonomi har nått peak stuff och förbrukar nu mindre resurser, inte mer.

Greven av Monte Cristo - det var på tiden!

The Ride of a Life Time av Bob Iger. Jag är fascinerad av Walt Disney och det företag han byggde och imponerad av Bob Igers tid som vd för detta klassiska företag. Kul att läsa hans om hans karriär.

The Breakthrough: Immunotherapy and the Race to Cure Cancer. Kan vi nu börja prata på allvar om att bota cancer? Enligt denna bok, ja.

Hoover: An Extraordinary Life in Extraordinary Times. Bra biografi om den energiske 31:a presidenten i USA.

The Rise and Fall of the Dinosaurs av Steve Brusatte. Visste ni att dinosaurerna inte dog ut? De finns kvar idag, överallt på jorden. Fåglar är dinosaurier. Inte någon avlägsen släktning, ingen kusin, utan just dinos. Tänk på det när ni hänger ut nästa havreboll.

The History of the Future - Oculus, Facebook, and the Revolution That Swept Virtual Reality. Oculus kom ur en fattig pojkes starka intresse och enorma kunnande. En snabb uppgång, och ett dramatiskt fall.

Arnhem av Anthony Beevor. Jag och många andra har väntat på att Beevor ska sätta tänderna i vår favoritkrigsplats under andra världskriget.

Days of Fire: Bush and Cheney in the White House. Filmen om Dick Cheney var en konspiratorisk katastrof. Den här boken ger en mycket mer faktabaserad bild av Cheney och Bushs tid i Vita huset.

Churchill - Walking with Destiny. Jag har konstigt nog inte läst någon biografi om Churchill innan och denna gav en utmärkt bild av Storbritanniens premiärminister.

2019-01-01

De bästa böckerna jag läste 2018

Jag tycker om när folk rekommenderar böcker de har läst, så därför började jag själv göra det för några år sedan (201420152016, 2017.)

Här är de bästa böckerna jag läste 2018, och några bubblare.

The Spy and the Traitor av Ben MacIntyre



En spionroman i dess allra bästa form. Svek, hemliga möten, girighet, idealism, skuggningar, KGB, M.I.6 och gastkramande spänning. Bara det att det inte är någon roman, utan verklighet. Ben MacIntyre berättar historien om en rysk spion vars information till väst påverkade världspolitiken. En osannolikt sann historia.

Rocket Billionaries & Space Barons



Två böcker som både beskriver det nya rymdracet. Nu är tävlingen inte mellan Sovjet och USA, utan mellan Elon Musk och Jeff Bezos. De två är huvudpersonerna, men många fler personer och företag är iblandade. Rymd har varit dominerat av nationer, men det håller på att förändras. Böckerna påminner mycket om varandra, och är man bara lite intresserade räcker det med en, men om man som jag inte kan få nog ska man läsa båda. De kompletterar varandra bra.

Long Walk to Freedom av Nelson Mandela



Historien om Nelson Mandela är också historien om ANC och kampen mot apartheid. Mandela beskriver hur han hamnade i kampen, de ofattbart långa åren i fängelse och till slut, hur man segrar. Tänk att viga sitt liv åt något sådant, och till slut lyckas.

Factfulness av Hans, Anna och Ola Rosling



Hans Rosling jämför negativa nyheter med socker. När vi levde som jägare och samlare var det utmärkt att proppa i sig så mycket socker man orkade, när man väl hade chansen. Men idag har vi ingen brist på mat, och måste lära oss kontrollera sockerintaget. När vi var jägare och samlare var det en bra idé att reagera starkt på negativa nyheter, man kunde lätt dö annars. Men idag lever vi inte i en så farlig värld, och måste sluta stoppa i oss så mycket negativt. Då missar vi vilken fenomenalt bra utveckling världen har.

Upplysning Nu! av Steven Pinker



"Min favoritbok genom alla tider," säger Bill Gates om den. Jag håller den också mycket högt. Pinker går igenom alla tänkbara områden som säger något om världens utveckling och nästan varenda kurvar rör sig i rätt riktning. Boken är ett starkt argument för att vi har hittat rätt recept för en bättre värld, vilket står i dess undertitel: Ett manifest för förnuft, vetenskap och humanism.

BUBBLARE

Man of the World - om Bill Clintons liv efter Vita huset. Han stiftelse är mycket mer imponerande än jag kände till.

The Future of Humanity av Michio Kaku. Undertiteln säger allt: Terraforming Mars, Interstellar Travel, Immortality, and Our Destiny Beyond Earth.

Fear av Bob Woodward. Han gör det igen. En lysande och brutalt skrämmande skildring inifrån Trumps Vita huset.

Chasing New Horizons av Alan Stern. Ni har alla sett de fantastiska bilderna från Pluto. Här är historien om hur de blev verklighet. Det tog nio år att ta sig till Pluto och 25 år att få projektet godkänt.

Once Upon a Car av Bill Vlasic. Återigen sammanfattar undertiteln det väl: The Fall and Resurrection of America's Big Three Automakers--GM, Ford, and Chrysler

Conspiracy av Ryan Holiday. Undertiteln skulle kunna vara hämnden är ljuv. Hur Peter Thiel i hemlighet finaniserade Hulk Hogans stämning av Gawker Media, som hämnd för att de outade honom som gay.

The Gene av Siddhartha Mukherjee. Har du funderat myclet på hur generna funkar? Inte jag heller. Men det verkar viktigt så jag tänkte jag skulle lära mig lite och den boken gör det på ett (relativt) enkelt och underhållande sätt.

Autonomy - The Quest to Build the Driverless Car. Författaren, Larry Burns, har tre årtioenden bakom sig i Detroit på GM, men har också haft första parkett i de vingliga första testerna av självkörande bilar, och den accelererande utvecklingen sedan dess.

The Big Rich av Bryan Burrough. Om wildcatters i Texas som hittade olja, skapade enorma förmögenheter, fick stort politiskt inflytande och levde fullständigt extraordinära liv. Och med extraordinära menar jag GALNA.

Nord & Syd-trilogin av John Jakes. Historien om två famljer, en i nord och en i syd, före, under och efter amerikanska inbördeskriget.

På Goodreads kan ni se allt jag läste under 2018 (totalt 88 böcker).

2018-01-04

De bästa böckerna jag läste 2017

Jag tycker om när folk rekommenderar böcker de har läst, så därför började jag själv göra det för några år sedan (2014, 2015, 2016).

Här är de bästa böckerna jag läste 2017 (och några bubblare).

Rising Star - The Making of Barack Obama av David J. Garrow.


En riktig tegelsten och därmed full av detaljer från Barack Obamas liv, fram till att han blir president. Den har fått blandade recensioner, troligen på grund av början och slutet. Första kapitlet är en obegripligt lång beskrivning av hur organisationen som Obama var community organizer för bildades. I avslutningen går han hårt åt Obama som president.

Men låt inte detta förta allt där emellan. Jag fick en delvis annan bild av Obama i den här boken. Av en ung man som söker efter meningen i sitt liv, och efter ett tag finner den. Tro inte fullt ut på bilden han själv ger i sina böcker.

Visserligen inte nytt, men det är ändå fascinerande hur snabbt det går från hans första politiska uppdrag (i delstatssenaten) till att han blir president.

The New Tsar - The Rise and Reign of Vladimir Putin av Steven Lee Myers.


Vladimir Putin tycktes vara ämnad att inte ens bli en fotnot i historien. Under första halvan av hans liv hände ingenting intressent med honom och inget tydde på att han skulle bli en av världens mäktigaste.

Så på bara några år liksom snubblar han fram till makten via ett jobb som assistent till borgmästaren i St. Petersburg och senare till maktens korridorer i Moskva.

Alla vet att Vladimir Putin jobbade för KGB. Men så mycket mer visste inte jag. Den här boken ger dig hela storyn.

Barbarians at the Gate - The Fall of RJR Nabisco av Bryan Burrough & John Heylar


En mycket välberättad - flugan på väggen - historia om kampen över cigarett- och livsmedelsjätten RJR Nabisco.

Journalisterna Burrough och Heylar har via ett stort antal intervjuer lyckats pussla ihop vad som sades och gjordes under den intensiva striden om vem som skulle få göra världens dittills största leveraged buyout (ett belånat uppköp).

American Icon - Alan Mulally and the Fight to Save Ford av Bryce G. Hoffman.


Henry Ford och hans T-Ford revolutionerade bilbranschen, med en löpandeband-tillverkad bil för massorna. Ford har sedan dess varit ett av världens största bilföretag. Under 90-talet och början av 2000-talet hackade det emellertid betänkligt för Ford. Konkurrensen från Japan samtidigt som bolaget svällt till en ostyrbar koloss.

Bill Ford, barnbarnsbarn till Henry, tog över vd-skapet i början av 2000, men lyckades inte få rättsida på företaget han heller. Om inte en ny vd skulle kunna rätta upp skeppet, skulle det gå under, eller tvingas gå ihop med något annat bilföretag.
Välskriven och spännande bok om Alan Mulallys försök att rädda en amerikansk ikon, mitt under brinnande finanskris.

A Mind at Play - How Claude Shannon Invented the Information Age av Jimmi Soni och Rob Goodman.


Claude Shannon är oförtjänt bortglömd med tanke på vilken enorm påverkan han har haft på våra liv. Jag menar verkligen enorm. Det som hela den digitala världen står på - ettor och nollor - är Claude Shannons bedrift.

I sin mastersuppsats vid MIT beskrev han hur en serie ettor och nollor kunde beskriva vilken serie nummer som helst, vilket - mycket förenklat - är vad datorer gör. (Mer om det här.)
Senare i livet, när han jobbade på Bell Labs, skrev han om informationsteori. Han presenterade där en "bit" där vi kan skicka ett meddelande och perfekt reproducera det. Vilket ligger till grund för CD-skivor, USB-minnen, mobiltelefoner, internet och mycket annat.

Shannon är bortglömd för att han ville bli det, och till nu har det inte ens funnits en bok om honom. Det gör det äntligen.
A Man on the Moon av Andrew Chaikin.


En ambitiös bok som har intervjuat samtliga månfarare och målande beskriver deras upplevelser på månen och i Apolloprogrammet.
Ett flertal tillfällen med gåshud i boken när Buzz Aldrin, Bill Anders, Gene Cernan och de andra beskriver scenerna från månen, hur jorden "går upp" (earthrise) och känslan av att kliva ut på en annan himlakropp.

Boken fyller en med optimism vad människan klarar av bara vi bestämmer oss för det. Den lämnar en med lite sorg i hjärtat, eftersom vi inte varit tillbaka på månen - eller tagit oss någon annanstans i solsystemet - sedan den senaste Apollolandingen 1972. Det är dags att åka igen.

BUBBLARE

The One Device om historien bakom världens mest framgångsrika konsumentprodukt, iPhone.

Life 3.0 om artifciell intelligens av svenske MIT-professorn Max Tegmark.

Pacific Crucible - War at Sea in the Pacific, 1941-42.

Tronstriden - Maktkampen i Industrivärden av TV4:s Jens B. Nordström.

Nexus - skönlitterärt om framtiden med uppkopplade hjärnor.

Risk - om den osannolika framgången för Pan Capital av svenska journalisten Jacob Bursell.

Dethroning the King - om övertagandet av Budweiser.

The Network - The Battle for the Airwaves and the Birth of the Communications Age.

FDR - utmärkt biografi om USA:s mest långvarie president.

Eisenhower in War and Peace - lika utmärkt om generalen och presidenten.

The Infinite Resource - The Power of Ideas on a Finite Planet.

The Master Switch om imformationsimperiers uppgång och fall, med koppling till dagens debatt om nätneutralitet.

The Intel Trinity - mycket bra om hur trion Noyce, Moore och Grove byggde Intel.

Eccentric Orbits om det osannolika projektet, Iridium, att ge satelittelefoni till hela världen - och försöket att förstöra det.

Här kan ni se alla böcker jag läser nu och läste 2017.