Mitt anförande i debatten om en utökning av FRA-lagen.
2012-11-28
2012-11-23
Några fakta
Jag medverkade igår i SVT Debatt och debatterade Israel-Palestina-konflikten och de senaste händelserna kring Gaza. Tyvärr är diskussionen i dessa frågor så vriden att man inte ens kan vara överens om fakta. Jag har full förståelse och respekt för om man tycker att Israel borde göra saker annorlunda och man är kritisk eller mycket kritisk till deras agerande, men vi kan väl i alla fall utgå från fakta?
Här är något av det som påstods igår i SVT.
Hamas är inte terrorister
I Hamas stadgar står att läsa att dagen då Gud utväderar mänskligheten inte infinner sig innan alla judar är dödade.
De skjuter raketer riktade mot civilbefolkningen och har utfört oräknigla självmordsbombingar, också mot civila. Alltså inte attacker mot israelisk militär där civilia också blir skadade, utan attacker riktade direkt och enbart mot civilia.
De använder sin egen befolkning som sköldar. Här rapporter från journalister i den nuvarande konflikten om hur man skjuter inifrån Gaza City mitt bland tätbefolkade områden, brevid bostadshus.
Gaza är ockuperat
Israel lämnade Gaza 2005. Man plockade ner bosättningarna och lämnade över styret till palestinierna (som ett år senare valde Hamas till ledning efter Fatah).
Det går inte att bomba fram fred
En så kallad halmgubbe. Ingen påstår det. Däremot måste Israel ha rätt att försvara sig. När Hamas under ett dygn skjuter 120 raketer mot israelisk civilbefolkning måste Israel försöka stoppa detta. Om Hamas inte sköt, skulle inte heller Israel skjuta. Så enkelt är det faktiskt. Jag påstår inte att lösningen på konflikten - ett fredsavtal - är så lätt, men våldet upphör om terrorismen slutar.
Här är något av det som påstods igår i SVT.
Hamas är inte terrorister
I Hamas stadgar står att läsa att dagen då Gud utväderar mänskligheten inte infinner sig innan alla judar är dödade.
De skjuter raketer riktade mot civilbefolkningen och har utfört oräknigla självmordsbombingar, också mot civila. Alltså inte attacker mot israelisk militär där civilia också blir skadade, utan attacker riktade direkt och enbart mot civilia.
De använder sin egen befolkning som sköldar. Här rapporter från journalister i den nuvarande konflikten om hur man skjuter inifrån Gaza City mitt bland tätbefolkade områden, brevid bostadshus.
Gaza är ockuperat
Israel lämnade Gaza 2005. Man plockade ner bosättningarna och lämnade över styret till palestinierna (som ett år senare valde Hamas till ledning efter Fatah).
Det går inte att bomba fram fred
En så kallad halmgubbe. Ingen påstår det. Däremot måste Israel ha rätt att försvara sig. När Hamas under ett dygn skjuter 120 raketer mot israelisk civilbefolkning måste Israel försöka stoppa detta. Om Hamas inte sköt, skulle inte heller Israel skjuta. Så enkelt är det faktiskt. Jag påstår inte att lösningen på konflikten - ett fredsavtal - är så lätt, men våldet upphör om terrorismen slutar.
2012-10-31
Recensioner av Till varje pris
Jag kom nyligen ut med boken Till varje pris, som är en politisk thriller. Det har börjat komma lite recensioner nu.
Widar Andersson i Folkbladet:
Ronie Berggren på Amerikanska nyhetsanalyser:
Till varje pris finns att köpa hos Adlibris (101 kr) och Bokus (102 kr), båda med gratis frakt. Där finns också några läsarrecensioner.
Widar Andersson i Folkbladet:
Mathias Sundins bok är verkligen värd läsare. Jag har läst många deckare i politiska miljöer; skrivna av professionella författare. "Till varje pris" ligger inte i topp i jämförelse med dessa. Men definitivt inte i botten. Bokens problem är framförallt att Sundin inte riktigt tycks ha bestämt sig för vad för slags bok han ville skriva. Lusten att berätta om hur valsystemet fungerar överflyglar stundom lusten att berätta en spännande historia. Långa haranger om politikens hantverk gör att språket tappar driv och spänst lite för ofta.
Defekterna ska inte överdrivas. "Till varje pris" är spännande och till stora delar hyggligt skriven. Jag sträckläste boken under en fyra timmars tågresa. Mathias Sundin lyckas t o m författa några erotiska passager utan att bli pinsam.
Ronie Berggren på Amerikanska nyhetsanalyser:
Det är en bra bok - en riktigt bra bok - som jag är övertygad om att alla svenska USA-politiska nördar skulle älska.
...jag förvånades av att jag där och då istället sögs in i en hisnande berättelse på 84 följande kapitel där en tråkig svensk-ättling med ett tråkigt namn förvandlades till en spännande kandidat, och där en påhittad politisk kampanj blev minst lika levande som någon av de otaliga amerikanska kampanjer jag själv följt på så nära håll man nu kan följa en kampanj via Internet.
Boken blev spännande, intrigerna lockande, kvalitén såväl förhöjd som bestående - och den energi som i kapitel två dragit in mig i historien höll mig kvar boken igenom, som jag sträckläste över helgen, slukad av bokens politiska dramatik, mogna och omogna kärleksintriger och spännande och mystiska karaktärer. Allt förstås varvat med sällskap från en leende Barack Obama, en styrande president John McCain, och många andra verkliga personer som med sin närvaro gav boken rejäla doser stämningshöjande injektioner.
Till varje pris finns att köpa hos Adlibris (101 kr) och Bokus (102 kr), båda med gratis frakt. Där finns också några läsarrecensioner.
2012-10-18
2012-10-17
Politik är krig utan blod. Sägs det.
Det är en politisk thriller som handlar om Mark Eriksson, svensk-amerikansk senator från Minnesota. Just nu kan ni köpa den direkt från förlaget, men snart finns den i alla vanliga nätbokhandlar och även som ebok.
Hoppas ni kommer gilla den (och ni som läser denna blogg, jag är rätt säker på att ni kommer gilla den).
En hård politisk strid utkämpas i Minnesota, där den svensk-amerikanske senatorn, demokraten Mark Eriksson, utmanas av kongressledamoten Michelle Bachmann. Eriksson ligger under och förlorar han är den politiska karriären över.
Så en dag, mitt i kampanjen, ringer hans telefon. Samtalet vänder upp och ner på hans värld och plötsligt hägrar den högsta politiska vinsten av alla framför honom: Vita huset. Först måste han emellertid besegra Bachmann – och därefter väntar partikamraten och vännen Barack Obama.
Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet. En hemlighet som skulle kunna förstöra allt. En hemlighet som måste bevaras till varje pris.
Till varje pris är en spännande politisk thriller med ett slut du aldrig någonsin kan ana.
Berättelsen utspelar sig i det verkliga USA och Sverige. För första gången kan du uppleva en presidentkampanj från insidan. När du läst boken kommer du känna till och förstå amerikansk politik som få andra svenskar gör.
2012-10-15
Tänk om en svensk skulle bli USA:s president
Skicka ett mejl till mig om ni vill ha mer information och ett specialerbjudande med ett billigare pris strax innan boken lanseras.
mathias.sundin[at]gmail.com
Här är baksidestexten:
Politik är krig utan blod. Sägs det.
En hård politisk strid utkämpas i Minnesota, där den svensk-amerikanske senatorn, demokraten Mark Eriksson, utmanas av kongressledamoten Michelle Bachmann. Eriksson ligger under och förlorar han är den politiska karriären över.
Så en dag, mitt i kampanjen, ringer hans telefon. Samtalet vänder upp och ner på hans värld och plötsligt hägrar den högsta politiska vinsten av alla framför honom: Vita huset.
Först måste han emellertid besegra Bachmann – och därefter partikamraten och vännen Barack Obama. Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet. En hemlighet som skulle förstöra allt, en hemlighet som måste bevaras till varje pris.
”Till varje pris” är en spännande politisk thriller med ett slut du aldrig någonsin kan ana. Berättelsen utspelar sig i det verkliga USA och Sverige. För första gången kan du uppleva en presidentkampanj från insidan. När du läst boken kommer du känna till och förstå amerikansk politik som få andra svenskar gör.
OM FÖRFATTAREN
Mathias Sundin är riksdagsledamot och oppositionsråd från Norrköping, Östergötland. I presidentvalet 2012 har han varit bloggare åt CNN, medlem i Svenska Dagbladets USA-panel och regelbundet kommenterat i Sveriges Television och Sveriges Radio.
2008 jobbade han för John McCains presidentkampanj i Nevada. Han har träffat Barack Obama, Mitt Romney, John McCain, Bill Clinton, Hillary Clinton och många andra amerikanska toppolitiker.
Sedan 2004 driver han www.amerikanskpolitik.se.
2012-09-06
En viktig seger på integritetsområdet
När jag i maj, efter tio dagar i riksdagen, röstade nej till en av regeringens integritetskränkande lagstiftningar, efterlyste jag att vi integritetsvänner skulle bli mer konstruktiva:
En viktiga anledning till registerlagen är att IFAU inte kan utföra sitt uppdrag via SCB:s nuvarande databaser, men en utredning under ledning av Bengt Westerberg håller på att titta på detta. Vilket innebär att statistiken då kan återgå till SCB.
Jag har satt mig in i ärendet, men regeringen hann före och kontaktade mig för ett tag sedan. Jag fick ta del av lite mer information, och föreslog sedan till våra tjänstemän på statsrådsberedningen att registerlagen skulle bli tillfällig, på tre-fyra år.
För några dagar sedan fick jag besked om att de övriga partierna hade accepterat detta och idag har regeringen klubbat lagen. Den blir treårig.
Betyder det att faran är borta, att lagen någon gång kan bli permanent? Nej, men risken för det har minskat avsevärt. Anledningen till att göra den tillfällig är att den om tre år ska kunna avskaffas och statistiken återgå till SCB. Kom också ihåg att alternativet till denna tillfälliga lagstiftning, hade varit en permanent lagstiftning.
Jobbet med lagstiftningen kring IFAU är alltså inte avslutat. Det är nu viktigt att vi bevakar vad Westerbergs utredning kommer fram till, så att det blir möjligt att återigen använda SCB för IFAU, och samtidigt behålla begränsningen i vilken statistik de ska ha tillgång till. Exempelvis gillar jag inte formuleringen i regeringens pressmeddelande om att lagen i ett första skede gäller fram till 31 december 2015.
Dessutom tycker jag vi ska dyka lite djupare i detta med känsliga personuppgifter som staten samlar in. Är det verkligen nödvändigt? Om det är det, är då all statistik de tar in nödvändig? Finns det möjligheter att begränsa andra myndigheters tillgång till den?
KONSTRUKTIV BRÅKSTAKE
"Det är det dummaste man kan göra" och "nästa gång skjuter jag en gummisnodd på dig", var två saker jag fick höra av andra riksdagsledamöter, efter att jag röstade nej till regeringens proposition om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation.
Till den första ledamoten säger jag: I beg to differ.
Genom att visa att jag vågade säga nej, och även rösta nej skickade jag en stark signal till regeringen. Att jag dessutom, efter nio dagar i riksdagen, skrev på DN Debatt, blev ett TT-telegram som publicerades i ett trettiotal tidningar, Ekot-nyhet, TV4- och SVT-inslag och berömdes på flera ledarsidor visade regeringen att jag har en megafon att använda, och att jag tänker använda den om det behövs.
Men samtidigt har jag visat att jag inte är någon vilde som röstar hej vilt hela tiden, eller som springer på varje boll i media. Jag har inte sagt ett ord offentligt om IFAU-lagen, exempelvis. Istället har jag jobbat internt och försökt vara konstruktiv.
Lite makt har flyttat från regeringen till riksdagen, och därmed närmre väljarna. Jag agerade som jag sa till väljarna att jag skulle göra, och det hände som jag förutspådde skulle hända.
Det här är ingen fråga i klass med FRA-lagen, men den är inte oviktig. IFAU-lagen är inte perfekt, mycket arbete kvarstår i den frågan och i hundratals andra integritetsfrågor. Men jag tycker nu att vi ska se att det går att segra. Vi har inte vunnit kriget, men vi har vunnit en strid - och det var länge sedan vi gjorde.
(Jag har ännu inte läst den slutgiltiga versionen av proppen, utan enbart det utkast som fanns innan.)
"Det är också dags för oss integritetsvänner att bli konstruktiva. Att bara säga nej, nej, nej är inte en vinnande strategi, även om det också är viktigt att kunna säga ifrån."Förra veckan skrev jag om den registerlag som regeringen ville införa för IFAU. Den skulle ha den positiva effekten att antalet känsliga personuppgifter tillgängliga för IFAU skulle minska, men den negativa effekten att de skulle få bygga upp en egen databas. Därmed skulle huvudprincipen för hantering av känsliga personuppgifter brytas, att enbart ett fåtal myndigheter, som SCB, hanterar dessa. Om IFAU får en sådan databas, dröjer det inte länge innan andra myndigheter vill ha det, och det skulle vara svårt att hålla emot. Varför får IFAU, och inte vi?
En viktiga anledning till registerlagen är att IFAU inte kan utföra sitt uppdrag via SCB:s nuvarande databaser, men en utredning under ledning av Bengt Westerberg håller på att titta på detta. Vilket innebär att statistiken då kan återgå till SCB.
Jag har satt mig in i ärendet, men regeringen hann före och kontaktade mig för ett tag sedan. Jag fick ta del av lite mer information, och föreslog sedan till våra tjänstemän på statsrådsberedningen att registerlagen skulle bli tillfällig, på tre-fyra år.
För några dagar sedan fick jag besked om att de övriga partierna hade accepterat detta och idag har regeringen klubbat lagen. Den blir treårig.
Betyder det att faran är borta, att lagen någon gång kan bli permanent? Nej, men risken för det har minskat avsevärt. Anledningen till att göra den tillfällig är att den om tre år ska kunna avskaffas och statistiken återgå till SCB. Kom också ihåg att alternativet till denna tillfälliga lagstiftning, hade varit en permanent lagstiftning.
Jobbet med lagstiftningen kring IFAU är alltså inte avslutat. Det är nu viktigt att vi bevakar vad Westerbergs utredning kommer fram till, så att det blir möjligt att återigen använda SCB för IFAU, och samtidigt behålla begränsningen i vilken statistik de ska ha tillgång till. Exempelvis gillar jag inte formuleringen i regeringens pressmeddelande om att lagen i ett första skede gäller fram till 31 december 2015.
Dessutom tycker jag vi ska dyka lite djupare i detta med känsliga personuppgifter som staten samlar in. Är det verkligen nödvändigt? Om det är det, är då all statistik de tar in nödvändig? Finns det möjligheter att begränsa andra myndigheters tillgång till den?
KONSTRUKTIV BRÅKSTAKE
"Det är det dummaste man kan göra" och "nästa gång skjuter jag en gummisnodd på dig", var två saker jag fick höra av andra riksdagsledamöter, efter att jag röstade nej till regeringens proposition om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation.
Till den första ledamoten säger jag: I beg to differ.
Genom att visa att jag vågade säga nej, och även rösta nej skickade jag en stark signal till regeringen. Att jag dessutom, efter nio dagar i riksdagen, skrev på DN Debatt, blev ett TT-telegram som publicerades i ett trettiotal tidningar, Ekot-nyhet, TV4- och SVT-inslag och berömdes på flera ledarsidor visade regeringen att jag har en megafon att använda, och att jag tänker använda den om det behövs.
Men samtidigt har jag visat att jag inte är någon vilde som röstar hej vilt hela tiden, eller som springer på varje boll i media. Jag har inte sagt ett ord offentligt om IFAU-lagen, exempelvis. Istället har jag jobbat internt och försökt vara konstruktiv.
Lite makt har flyttat från regeringen till riksdagen, och därmed närmre väljarna. Jag agerade som jag sa till väljarna att jag skulle göra, och det hände som jag förutspådde skulle hända.
Det här är ingen fråga i klass med FRA-lagen, men den är inte oviktig. IFAU-lagen är inte perfekt, mycket arbete kvarstår i den frågan och i hundratals andra integritetsfrågor. Men jag tycker nu att vi ska se att det går att segra. Vi har inte vunnit kriget, men vi har vunnit en strid - och det var länge sedan vi gjorde.
(Jag har ännu inte läst den slutgiltiga versionen av proppen, utan enbart det utkast som fanns innan.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)