Billiga politiska poäng?

Mikael Sundgren skriver på sin blogg om vilka som innehar frikort, det är en hel del, och alla dom borde inte behöva åka runt och granska kultur- och fritidsverksamheten.

Så spekulerar Sundgren om jag inte försöker ta en billig politisk poäng. Jag kan då tala om att det isåfall är en ganska dyr poäng. Närmare bestämt 1850 kr för årskortet plus en ny matchtröja för 500 kr.

Jag gör det här för att jag tycker det är viktigt att stötta IFK Norrköping och för att jag tycker det är fel att politiker utnyttjar frikortet på det här sättet. Det finns ett djupare tänk bakom det. Om politiker på olika sätt fifflar till sig förmåner så undergräver det respekten för alla politiker. Det kan vara helt okej med förmåner, att många personer lägger ner mycket av sin fritid på politik kan belönas, men då ska det också tydligt vara en förmån så att man kan granska det. Är förmånerna dolda kan den granskningen inte ske, eller blir svårare.

Dessutom är jag mot den här typen av VIP-läktare. Att företag och sponsorer träffas är inget fel, men när politiker frotterar sig för mycket med varandra och med journalister så kan det leda till vänskap. Det låter ju inte så farligt men politiker ska bedriva politik mot varandra, säga ifrån när något är fel. Då kan man inte vara för goda vänner, eller det blir i alla fall mycket svårare. En slags vänskapskorruption (utan att något olagligt utförs).
Samma sak gäller med journalister och politiker. Självklart kan och ska de vara vänliga mot varandra men journalisterna ska granska oss politiker, då kan det inte vara för vänligt som i fallet Erik Fichtelius på SVT och Göran Persson.

Jag menar inte att just Idrottsparkens VIP-läktare kryllar av vänskapskorruption, den är nog ganska harmlös. Utan jag pratar mer om en grundläggande princip som är viktigt att tänka på. Det är viktigt att vakta på sig i den här typen av situationer.