Debatten här i Storbritannien handlar just nu nästan enbart om så kallad sleaze, det som drabbar ett parti när det suttit länge vid makten. Som Labour i Storbritannien, liberalerna i Kanada och socialdemokraterna i Sverige. Makt korrumperar. Här är det olika utnämningar som har getts till personer som stödjer Labour pengamässigt på något sätt. Det kan vara lån till partiet eller donationer till projekt som ligger partiet nära. På plats här på de brittiska öarna känns alltså dagens förslag av fp-ledaren Lars Leijonborg extra aktuellt. Han presenterar åtta etiska regler som folkpartister kommer leva efter ett eventuellt regeringskifte och som andra partier borde ta efter tycker han.
Jag kan bara instämma. Att makt förr eller senare korrumperar vet vi och det behövs både grundläggande regler och en levande diskussion om vi ska kunna minimera det.
Leijonborgs förslag är följande:
1. Alltid time out vid åtal (”Lex Anna Sjödin”).
2. Stopp för partipolitiseringen av utnämningar (”Lex Anitra Steen”).
3. Extrem försiktighet med sådant som kan vara muta. (”Lex Ilmar Reepalu”).
4. Begränsning av privata sidoengagemang (”Lex Göran Persson).
5. Öppenhet om partifinansiering (”Lex LO”).
6. Stoppa mångsyssleriet (”Lex Ringholm”).
7. Nej till falska avsändare (”Lex Mailgate”).
8. Nej till att blanda ihop partifinansiering och regeringsutövande (”Lex Stadskampen”).
3 kommentarer:
Huj, jag har problem med ett par av dessa saker:
8. Om man vill ha privat istället för offentlig partifinansiering är detta problematiskt. Nr 5 borde räcka: full öppenhet om varifrån pengarna kommer, och när de tas in vilka som får dem.
4 och 7).
Så proffspolitikerna ska bli än mer utpräglade yrkespolitiker och ha än mindre kontakt med verkligheten? Låter inte som någon lysande idé.. Motsatt väg torde vara mer önskvärd: större förankring av politiker i verkliga världen och mindre inslag av "yrkespolitiker".
Vad som behövs är istället ett sätt eller en process att tidigt identifiera potentiella intressekonflikter och inte låta politiker som har sådana vara med och besluta i frågan.
1) Kan nog leda till en kraftigt ökad mängd "sleaze", lösa anklaganden och annat skit bara för att få bort folk: "kasta skit på väggarna och se vad som fastnar"-fenomenet. Time-out, fram tills någon dömts, vara upp till den förtroendevalde, och de som valt denne.
För att punkter ska komma till sin rätta bör man läsa förklaringen bakom. Nummer 8 handlar om att partierna inte ska använda statliga monopol för att dra in pengar till sig själva. Ganska självklart, kan man tycka.
Jag ser inte riktigt vad nummer 7 (inte använda falska avsändare till mail) har med yrkespolitiker att göra?
Nummer 4, att inte ha massa sidouppdrag gäller statsråd. Mer yrkespolitiker än så går inte att bli. Det är stor skillnad på statsråd och fritidspolitiker i en kommun. Självklart ska de senare fortsätta att ha andra typer av uppdrag.
Nummer 1, att ta time-out vid åtal, är skillnad från att ta time-out så fort media kör ett drev. Att bli åtalad innebär att en åklagare har hittat saker, det är inte bara en helt random chansning, i så fall blir det inget åtal. Det betyder ju inte att man är skyldig, men det kan vara lämpligt att under tiden ta en paus på politiken.
Sorry, 7 skulle vara 6. Blev lite fel där..
8 håller jag med om med vetskap om förklaringen.
Däremot är jag tveksam till nr 4 fortfarande: jag tycker att även statsråd ska kunna ha sidouppdrag, så länge som dessa redovisas och de stängs ute från att besluta i ämnen de har intressekonflikter i.
Att även statsråd ska kunna ha sidouppdrag tycker jag i princip är viktigt för att de ska ha kontakt med verkligheten, samt även för att potentiellt kunna locka icke proffs till topp politiken från t ex näringslivet.
Som jämförelse kan nämnas att fram till relativt sent i historien förväntades amerikanska senatorer och kongressledamöter ha ett "riktigt" yrke vid sidan av..
Skicka en kommentar