2006-10-08

Människan är utgångspunkten

Emma Ode är precis som jag en f.d. Pålsbodabo, vi gick på samma skola en gång i tiden. Tyvärr har hon hamnat snett i livet och blivit miljöpartist, vilket i och för sig vägs upp något av att hon också är lärare. Hon vänder sig i ett blogginlägg mot mitt vurmande för stormarknader och påstår sig sticka hål på några myter. Robert Nordman (fp) ger sig in i debatten och sticker tillbaka. Jag tycker han svarar bra och ska anlägga ett lite annat perspektiv på debatten om stormarknader.

Läs gärna Emmas resonemang och Roberts bemötande innan ni läser vidare.

Emma skriver så här: "Väljer man alla tre handelsalternativen så vinner, med marknadens hjälp, de starkaste."

Det stämmer alldeles utmärkt. Men varför vinner de starkaste, eller varför blir de starkaste just de starkaste? Jo, därför att människor väljer att handla där. Vad gäller stormarknader troligen framförallt på ett brett utbud och billigare priser. Så om detta slår ut små butiker med högre priser är det alltså vad människor vill. Och dessutom är just utslagningen av småbutiker i bostadsområden något överdriven, de har en egenskap som många vill ha, närhet. Emma tycks tro att hon vurmar om de med lite pengar, men istället är det tvärtom. Förbjuder man externa stormarknader som vid Ingelsta i Norrköping så förbjuder man också människor med lite pengar att handla billiga produkter.

Borde vi ha stoppat IKEA som erbjöd billiga och bra möbler och gjorde det möjligt för fattigare människor att få välmöblerade hem? IKEA slog ut många dyrare möbelhandlare som låg inne i städerna, precis som Willys, COOP och allt vad de heter, slår ut en del dyra matbutiker inne i städerna. Men precis som IKEA inte slog ut alla andra möbelbutiker kommer inte heller COOP slå ut alla andra matbutiker. Vi har olika smak och de tillfredställer olika behov.

Borde inte människor få bestämma var de ska handla, och inte politiker?

Men man kan ju då hävda att det är skillnad på mat och möbler. Visserligen, men människor borde ändå ha samma rättighet att välja själva. Wal-Mart är ett av världens största företag och säljer mat och en mängd andra produkter, framförallt förbrukningsvaror. Det är inga flotta butiker och suverän service som erbjuds, men otroligt låga priser. Wal-Mart har slagit ut en hel del andra butiker och tvingat andra att skärpa sig och debatterna har varit stora när de etablerat sig i mindre städer i USA. Men människor handlar där för att de är billiga och därmed får de pengar över till annat. Ett bättre boende eller något annat behov. Det ökar tillväxten, skapar fler jobb och gör att fattiga människor blir rikare.

Men skadar det då inte miljön att människor åker bil och handlar istället för att gå? Jo, men kollektivtrafiken har också ökat vilket Robert Nordman påpekar. Dessutom är tillväxt, att vi blir rikare, den största hjälpen för miljön. Det är när länder blir rikare som man börjar bry sig om miljön, för att man har råd. När fattiga svenskar kan handla billigare mat, och genom tillväxten bli rikare, så kommer de prioritera miljön i högre utsträckning. Dessutom utvecklas då bättre och mer miljövänlig teknik.

Men återigen, som avslutning. Det grundläggande är att människor måste få välja själva. Det ska inte politiker göra åt dem. Människan är utgångspunkten.

4 kommentarer:

Emma Grön sa...

Vad mysigt att bli omnämnd i ett blogginlägg! ;)

Jag har tänkt över ditt inlägg.

"Varför vinner de starkaste, eller varför blir de starkaste just de starkaste? Jo, därför att människor väljer att handla där...Så om detta slår ut små butiker med högre priser är det alltså vad människor vill."

Inte precis individbaserat. Den stora massan - kollektivet - tvingar fram en process där stormarknader med likriktad utbud konkurrerar ut de butiker som vänder sig till lokalsamhället, individen och de som inte har råd med en bil att åka till köpcentret i.

"Wal-Mart har slagit ut en hel del andra butiker och tvingat andra att skärpa sig ... Det ökar tillväxten (...)och gör att fattiga människor blir rikare."

Vad menar du med "skärpa sig"? Jag misstänker att du enbart syftar på priset och inte på miljöeffekterna eller anställningspolicy/etik eller dyl.. När det kostar att skita ned, utnyttja arbetskraft - hemma eller utomlands och långsiktigt förstöra miljö, alltså när viss produktion till fullo får betala sina egentliga kostnader - Då, men först då kan oreglerad marknadsekonomi fungera på riktigt.

"Det är när länder blir rikare som man börjar bry sig om miljön, för att man har råd."

Du menar väl när individer blir rikare, eller? Till viss del sant - men det beror även hur de krafter som formar människors konsumtionsmönster, åskådningar m.m. fungerar. Sedan är det ju inte riktigt sant att bara för att man är medveten om t.ex. miljöproblem så minskar man sitt ekologiska fotavtryck. En jordbrukare i Afrika som kanske inte har utbildning eller hört om globala miljöproblem kan ändå, genom sitt traditionella, beprövade levnadssätt vara mer miljövänlig än den mest upplyste västerlänningen.

Ofta sägs att miljöbelastningen ökar med industrialisering och tillväxt men sedan avtar när tillväxten kommer över en viss nivå. Det är fel. Miljöbelastningen avtar inte, endast ökningen av miljöbelastningen minskar. Trots de bästa ekonomiska teorier så stämmer alltså inte teorierna överens med verkligheten. Eller är det verkligheten som inte går ikapp med de ekonomiska neoliberala teorierna?

Mathias Sundin sa...

Jo, det är individbaserat, varje individ kan bestämma hur och var de vill handla. Sen kan det bli så att några individer blir besvikna när deras val inte är andras val och tex en butik läggs ner eller en vara slutas sälja. Men det är ändå bra mycket bättre och mer indidivbaserat än att jag som politiker bestämmer hur och var ska handla.

Med skärpa sig menar jag framförallt att pressa priserna. Det gör man framförallt genom att bli effektivare, att inte slösa, passa tider osv. Men som du vet handlar försäljning också mycket om varumärke (speciellt när det gäller konsumtionsvaror) och att då strunta i miljön, arbetsmiljön osv är inte bra för varumärket. Folk blir förbannade och handlar någon annanstans. Då kostar det att skita ner, utnyttja arbetskraft osv.

Jag menar indidivider blir rikare ja. Även om en jordbrukare i Afrika kanske råkar bedriva ett mer miljövänligt jordbruk än en svensk bonde så är det oftast tvärtom - och dessutom är den afrikanska bonden väldigt fattig och lever ett kort och ganska dåligt liv.

Jag vet att ni miljöpartister tror på det där med ekologiska fotavtryck. Jag tror att mycket i det bygger på felaktiga antaganden och om vi skulle rekommendationer utifrån detta skulle vi tvingas gå tillbaka i utvecklingen, just mot hur den afrikanska bonden lever. Jag har skrivit om det här någon gång, ska leta upp det och bemöta dig lite bättre.

Robert Nordman sa...

En bok som rekommenderas är Johan Norbergs "När människan skapade världen".
Kostar bara 66 kronor i välsorterade boklådor.

Naturligtvis finns det både påståenden man kan ifrågasätta och slutsatser man inte behöver hålla med - jag har själv aldrig hittat en bok där jag helt och hållet håller med författaren (lyckligtvis! för då skulle jag ju lika gärna kunna lägga mig ned och dö, eftersom någon annan tänkt allting åt mig!) - men den ger ett tillskott i en debatt som denna oavsett ens egna ståndpunkter.

Anonym sa...

Förvisso är det inte bra med trafik för miljön men det löses bäst med skatter på trafik. Inför man skatter behöver politkerna bara bestämma sig för en uppskattning av hur mycket trafiken kostar miljön och sedan införa så mycket skatt. Då får man automatiskt mindre stormarknader om de inte längre är lönsamma med de högre trafikkostnaderna.

Att istället hålla på att inför varje poltiskt beslut i alla frågor försöka göra uppskattningar av hur mycket trafiken kan öka och om det är värt det tror jag är ett recept för dåligt beslutsfattande. För att få en rimlig uppfattning måste man ju då uppskatta hur mycket längre männsikor kör, hur miljöförstörande bilar de använder, osv, osv.

Att tillämpa principen om att internalisera externa kostnader är inte bara teoretiskt effektivt, jag tror också att det är en av de miljöpolitiska åtgärder som ställer minst krav på politikernas kompetens, informationstillgång och godhet, vilket är bra.