Efter en knapp timmes debatt har jag fortfarande ingen aning om vad Mona Sahlin och socialdemokraterna vill. Eller, jag vet vad hon vill, men inte hur hon tänker göra det. Hon vill ha lägre arbetslöshet, bättre skola, bättre sjukvård, mindre orättvisor och högre skatter. Men hur då?
Det enda konkreta var svaga hänvisningar till den politik som socialdemokraterna förde under 12 år. Det vet vi ledde till ett stort utanförskap och hög arbetslöshet. Sahlin tyckte inte det var något misslyckande, bara den delen om att människor som stod längst från arbetsmarknaden inte fick stöd. Hur hon skulle hjälpa dem fick vi inte veta.
I socialdemokraternas budget kan vi i stället se lite av vad socialdemokraterna vill. De vill höja skatten för alla med en lön över 19 000 kr med 250 kr i månaden. Det är 3 000 kr om året. Inte några småpengar. Om deras budget gick igenom i riksdagen skulle 60 000 av de jobb som skapas försvinna.
Men jag undrar still vad hon egentligen har utmanat Fredrik Reinfeldt på debatt för. Har man ingen egen politik att prata om, varför ska man då debattera?
Såg jag nu en potentiell statsminister i Mona Sahlin? Nej, mindre än någonsin tror jag. Om man inte efter 12 år med flera stora misslyckande som stort utanförskap och en skola med sämsta resultaten på tio år inte kan prestera några nya idéer då ska man inte bli statsminister. Att då hävda att den gamla politik man förde ändå var rätt hyfsad, då kan man inte känna in samhällsproblem och finna lösningar på dessa. Och det är en statsministers viktigaste uppgift.
För avsluta positivt tycker jag att debatten hölls i en mycket bra ton av båda två. Jag har absolut inget mot känslor eller en hård debatt, men det är också viktigt att låta den andra redovisa sina ståndpunkter. Det levde båda upp till och det är bra för demokratin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar