Socialkontoret i Hageby

I går spenderade jag större delen av dagen på socialkontoret i Hageby. Började med att träffa cheferna Jörgen och Catharina som gick igenom verksamheten. Därefter lunch på Café Plaza i Hageby centrum och sedan ut på fältet med två socialsekreterare. Först hem till en pappa som hade problem med sitt boende och sedan en kvinna som nyligen blivit vräkt från sin lägenhet.

Imponerande att se socialsekreterarnas och de andras engagemang. Varje fikapaus gick åt till att diskutera olika personer och deras väl och ve. Ena chefen kunde inte förstå hur någon kunde vilja ha något annat jobb, hennes var ju det roligaste i världen. Efter ett långt arbetsliv med trasiga människor och många katastrofer kunde man ju lätt tro att de skulle tappa sugen, men inte.

Jag har också ett fantastiskt jobb. Vilken insyn jag genom dessa besök får i alla möjliga sorters verksamhet och alla möjliga sorters människors livsöden. Det är få förunnat att komma så nära inte minst socialsekretarnas verksamhet. Väldigt mycket sekretess omger hela verksamheten, det är därför jag inte kan skriva något mer om de personer vi träffade.

Jag reagerade dock på en sak och det är hur det offentliga förväntas ta ansvar innan familjen gör det. Både de två jag träffade hade familj nära som de kunde bo hos. Nu vet inte jag alla omständigheter så jag pekar inte just på dessa två, men det är väl rent generellt inte orimligt att familjer ska hjälpa varandra innan socialen gör det? Jag tycker det är självklart att både samhället och det offentliga ska finnas där när något går snett, men vi måste också ta vårat ansvar för våra närmaste.

Hur som helst, ett mycket givande besök. Det är inte chefen på socialkontoret som har världens roligaste jobb, det har jag.