Widar Andersson skrev igår på bloggen att det var nog dags för sossarna börja ta itu med mig. Idag i Folkbladet börjar han själv.
Hans analys är intressant att läsa. Att se hur någon som följer politiken nära, men ändå utifrån, uppfattar hur man är och vad man gör.
Det som är märkliga i hans ledarartikel är de konstiga påståendena och antydningarna om Idrottsparken. Så här avslutar Widar:
"Under veckan som gått har Mathias Sundin i tv och radio anklagat "Norrköpingssossarna" för att ha slösat bort elva miljoner kronor per år på bygget av Idrottsparken. De pengarna, sa Sundin i SVT: s Debatt i torsdags kväll, "hade behövts till vård och omsorg". Kruxet är bara att Sundin och hans folkparti inte alls var emot att bränna pengar på Parken. Vad händer med Sundins moral när någon - Stjernkvist(?) - stillsamt frågar honom vad det skulle ha kostat om kommunen gjort som Sundin ville och skänkt bort Parken till IFK?"
Han skriver på ett sätt som får det att framstå som det inte var mycket skillnad mellan Alliansens och vänsterkoalitionens förslag. Skillnaden var milsvidd. Som jag redogjorde för igår så skulle vårat alternativ maximalt ha kostat fyra miljon mer än tidigare. Inga 300 miljoner, inga elva miljoner.
Den avslutande frågan är mycket märklig från Widar: "vad det skulle ha kostat om kommunen gjort som Sundin ville och skänkt bort Parken till IFK?"
Svaret är ju uppenbart: Ingenting. Det blir märkligt att få kritik som saknar grund i verkligheten.
Jag tolkar Widars inlägg som att han tipsar Socialdemokraterna hur de ska bedriva kampanjen mot Folkpartiet. Inget fel i det, så funkar politiken. Han kunde dock ha försökt leta upp något bättre exempel. Det här är hur lätt som helst att bemöta så det faller platt till marken. Men det var väl det bästa som gick att hitta.
Kvar återstår smutskastning. Det vet jag att Widar inte kommer ägna sig åt, men kanske några andra Socialdemokrater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar