Karin Jonsson (C) som starkt ogillar kärnkraft tycker att de fyra protesterande centernpartisterna i riksdagen ska vika ner sig. Jag som starkt tror på kärnkraft för att stärka vår konkurrenskraft gillar trots det att dom mopsar upp sig. Jag hoppas, och kommer jobba för, att regeringen får igenom överenskommelsen, för den är viktig. Men det är också viktigt att en regering, oavsett färg, inte kan göra som den vill hela tiden.
Karin skriver:
"Att enskilda riksdagsledamöter kommer i kläm är nog tyvärr ofrånkomligt. Det är bara att inse att man ibland måste rösta mot sin politiska övertygelse, annars skulle systemet inte fungera."
Det nuvarande systemet med en regering som dikterar vad riksdagen ska göra, det skulle inte funka. Istället skulle vi få ett annat system, med bättre kommunikation och förhandlingar mellan regering och riksdag. Mer makt åt det folkvalda - och därmed åt de som väljer dom.
Politik handlar väldigt mycket om att kompromissa. Mycket mer än vad debatten ofta ger sken av. Kan man inte kompromissa och förhandla händer nästan inget. Men det finns en gräns för vad man ska och kan kompromissa om. Jag tycker Folkpartiet utan tvekan är Sveriges bästa parti, men jag accepterar inte när partiet frångår sina grundläggande värderingar och röstar igenom FRA-lagen, till exempel.
Ett system med politiska vildar som inte kompromissar och som bara röstar precis efter vad de själva tycker är inte att eftersträva. Men inte heller motsatsen, som vi nästan har idag.
1 kommentar:
Jag är nyfiken på din åsikt, Mathias:
Vilka kriterier bör en riksdagsledamot ha för när den bör rösta med partiet och inte? Hur ska man värdera magkänsla, etik, partiprogram, ideologi, vallöften, etc. Det är en seriös fråga, vad tycker du?
Skicka en kommentar