Rent hus hos SJ

Livet börjar återgå till det normala här på Rådhuset. Några av kollegorna är tillbaka från semestern. Vi har hunnit med en kort fika och uppdaterat varandra om semesterns bravader.

Själv var jag en kort sväng i Stockholm förra veckan. Bara över dagen. På vägen hem hamnade jag på det tåg som blev stående utanför Flen och försenades fyra-fem timmar. Den var extremt kvalmigt den dagen, men de hade i alla fall lärt sig att öppna dörrarna.

En hel del av problemen med förseningar för tågen beror på Trafikverket (tidigare Banverket) och för få och dåliga järnvägsspår. Det blir trångt och känsligt för störningar. Men att tågen bara stannar är inte Trafikverkets fel, det är SJs.

När jag satt där och försökte hålla mig lugn började jag fundera på varför SJ inte är en större politisk fråga. Det är ett statligt bolag. Och ett som uppenbarligen fungerar väldigt dåligt. Varför har man inte gjort rent hus och sparkat ledningen? Det kan väl knappast bli sämre.

Något är ruttet i kulturen på bolaget. Det finns många duktiga i personalen, trevliga konduktörer och så vidare, men något är i grunden ruttet. Även hos Trafikverket kanske.

Ett litet exempel, som både visar på SJ och Trafikverket. När vi stod och väntade i Flen ropar konduktören ut att han precis pratat med trafikledningen som meddelat att vi skulle få åka om fem minuter. Elva minuter senare rullade vi iväg. Ingen stor grej med tanke på övriga förseningar - men hur går detta till? Chansar dom trafikledningen? Hur kan dom säga fem minuter och det bli till elva? Har dom inte exakt koll? Att det är svårare att säga exakt på längre tider kan jag förstå, men inom fem minuter borde väl rimligen trafikledning ha koll.

Är dom korkade?

Jag brukar sällan kalla andra politiker för korkade (inte när någon hör på i alla fall), men när det kommer till avregleringar av monopol har jag svårt att landa i någon annan slutsats än att de är korkade. 

Är det något vi vet så är det att konkurrens mellan företag leder till lägre priser, utveckling och bättre service. Om det av någon anledning inte blir så är marknaden trots allt fortfarande reglerad (som elmarknaden) eller så är något annat fuffens. Kanske finns det kartellbildningar till exempel. Vid en avreglering kan det också vara så att en vara eller tjänst tidigare har fått massa skattepengar i stöd, vilket gjort att den sett billig ut, men i själva verket inte är det.  

Ändå envisas vänsterfolk likt dårar med att hävda att konkurrensutsättning i alla dess former leder till motsatsen. Nu säger Lars Ohly exempelvis: 

"Det är sorgligt att högerregeringen inte lärt sig något av hur tidigare avregleringar fallit ut." 

Det verkligt sorgliga är hur man kan basera sin politik på en sån totalt okunskap om hur världen verkligen fungerar. Lars Ohly kan tycka att järnvägar och apotek och annat ska vara statligt av massa andra skäl. Men just hävda motsatsen mot verkligheten, då måste man banne mig vara i alla fall lite korkad.  

(Dock är jag inte alls säker på att just tågresandet blir så otroligt mycket bättre av att SJ inte längre får monopol. Vi har fortfarande väldigt begränsat med utrymme på spåren och Banverket är inte sällan orsaken till förseningarna. Men säkert kommer priser pressas och servicen ombord på tågen kan mycket väl bli bättre.)

Mer om SJ och Banverket

Pekingbo skrev det här i en kommentar:

"Jag som kund hos SJ köper ingen tjänst av Banverket. Det har SJ gjort och det är därför de kan sälja en resa till mig. Det logiska vore att SJ ersätter kunden och att de i sin tur kräver ersättning av Banverket utifrån vad de har ersatt sina kunder med.
Om jag får en dålig köttbit på krogen tycker jag att det är restaurangen som ska ordna problemet och inte kunna gå fri genom att skylla på Scan eller en bonde i Argentina."

Det är ju helt korrekt. Banverket borde inte ha någon garanti till resenärerna som jag skrev tidigare, det ligger på SJ.