Livet börjar återgå till det normala här på Rådhuset. Några av kollegorna är tillbaka från semestern. Vi har hunnit med en kort fika och uppdaterat varandra om semesterns bravader.
Själv var jag en kort sväng i Stockholm förra veckan. Bara över dagen. På vägen hem hamnade jag på det tåg som blev stående utanför Flen och försenades fyra-fem timmar. Den var extremt kvalmigt den dagen, men de hade i alla fall lärt sig att öppna dörrarna.
En hel del av problemen med förseningar för tågen beror på Trafikverket (tidigare Banverket) och för få och dåliga järnvägsspår. Det blir trångt och känsligt för störningar. Men att tågen bara stannar är inte Trafikverkets fel, det är SJs.
När jag satt där och försökte hålla mig lugn började jag fundera på varför SJ inte är en större politisk fråga. Det är ett statligt bolag. Och ett som uppenbarligen fungerar väldigt dåligt. Varför har man inte gjort rent hus och sparkat ledningen? Det kan väl knappast bli sämre.
Något är ruttet i kulturen på bolaget. Det finns många duktiga i personalen, trevliga konduktörer och så vidare, men något är i grunden ruttet. Även hos Trafikverket kanske.
Ett litet exempel, som både visar på SJ och Trafikverket. När vi stod och väntade i Flen ropar konduktören ut att han precis pratat med trafikledningen som meddelat att vi skulle få åka om fem minuter. Elva minuter senare rullade vi iväg. Ingen stor grej med tanke på övriga förseningar - men hur går detta till? Chansar dom trafikledningen? Hur kan dom säga fem minuter och det bli till elva? Har dom inte exakt koll? Att det är svårare att säga exakt på längre tider kan jag förstå, men inom fem minuter borde väl rimligen trafikledning ha koll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar