I lördags kväll ringde mobilen igen, precis som som för två veckor sedan. Återigen hade en folkpartimedlem blivit misshandlad och hotad till livet. Lite senare fick jag även reda på att ytterligare en folkpartist blev hotad till livet, vid samma tillfälle.
När jag stod där bland poliser och upprörda, omskakade och rädda människor tänkte jag: Ska det vara så här? Ska det vara så här att vara i politiken?
Samtidigt känns det extra viktigt att stå upp för demokrati och yttrandefrihet, när sånt här händer. Men när vi känner att polisen inte backar upp vår säkerhet är det svårt att begära av någon att fortsätta engagera sig.
De tre utsatta folkpartimedlemmarna är nu skyddade av ett vaktbolag, eftersom åklagaren och polisen återigen släppt ut gärningsmannen. Det är alltså samme man som misshandlade och hotade en annan folkpartist för två veckor sedan - och nästan omedelbart släpptes.
Jag har idag lämnat in en skriftlig begäran till polisen om skydd under valrörelsen. Vi har fått ställa in alla våra aktiviteter på stan, och kommer tvingas ha det så hela valrörelsen om inte polisen finns på plats med beskydd. Naturligtvis måste även polisen skydda de tre personerna som är hotade.
Trots att vi hittills inte upplevt att polisen tagit mina medlemmar eller oss på allvar så förutsätter jag att de nu bistår med skyddet.
Som en sista reflektion, visst är det bisarrt att folk som begår så pass grova brott och blir tagna på bar gärning direkt släpps ut? Då menar jag inte bara när det handlar om politik, utan alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar