Igår var en sån där helt underbar dörrknackningsdag. Jag hade jobbat inomhus hela dagen och mestadels suttit i telefon rörande misshandeln av en av våra kampanjarbetare i helgen. Så när jag väl kom ut var jag trött och ganska sur.
I ett av de första husen diskuterade jag lite landsting och hjälpmedel till rörelsehindrade men en trevlig man. Inte mitt område, så jag lärde mig lite nytt. Så rullade det på. Några samtal om Idrottsparken, burka, skolan, brottslighet och så vidare. Grand finale var en mycket trevlig och intellektuell man. Han var socialdemokrat men hade ett, eller hade haft, ett gott öga till Folkpartiet. Genuint intresserad av hur jag och Folkpartiet resonerade i olika frågor och saklig i framställningen av sina egna åsikter.
Efter allt detta var humöret återigen på topp.
Oavsett hur mitt politiska liv ser ut efter valet tänker jag fortsätta knacka dörr. Man kommer bort från den lätt insnöade tillvaron bland andra politiker. Jag menar inte det som något nedsättande, men man blir lätt hemmablind, vilket såklart även drabbar mig. Då är det rejält nyttigt att komma ut och prata med folk ute i stugorna.
Nåja, 517 dörrar har det blivit på tre dörrknackningar senaste dagarna. Totalt är jag uppe i 7890 dörrar. Bara 2111 kvar. Som sagt, smått overkligt känns det.
I dagens lilla film resonerar jag om Folkpartiets utveckling:
1 kommentar:
Imponerad - bra jobbat! Hallstahammars dörrar ska också knackas på framöver. Vi kämpar så gott vi kan.
Det brukar vara världens kick att ge sig ut. Man kommer hem fylld med energi och nya ideér.
Skicka en kommentar