Arslet på framsidan

Igår när jag knackade dörr i Örebro hängde Nerikes Allehanda på, länets stora tidning. Tror aldrig jag varit med i den tidningen förut. Så det var debut. Och vilken debut sedan. Den stora bilden på framsidan är på mig. Eller rättare sagt - på mitt arsle!

Tydligen är ansiktet på bild inne i tidningen. Vilket inte behöver vara bättre på något sätt...

I dag har vi kommunstyrelse. Lasse Stjernkvist skrev på sin blogg igår att idag är det upp till bevis om det blir något samarbete kring arbetslösheten. Jag sträckte ju ut handen på förra kommunfullmäktige, Lasse tog mot den. Som jag skrev då var det den enkla biten. Nu börjar den svåra.

Vi har diskuterat i Alliansen på morgonen och har konkreta förslag hur vi vill gå vidare. Jag tror och hoppas att Lasse och de rödgröna kommer vara positiva till det.

Gotlänningar! Kryssa Sven Bosarfve!

Gårdagen spenderade jag i Visby. Almedalen var tom och konstig utan alla politiker. Stan i sig är precis lika fin som vanligt.

Jag var där för att prata amerikansk kampanj och på amerikanskt manér endorsa (svengelska för stödja) Folkpartiets etta på riksdagslistan, Sven Bosarfve.

Han är lantbrukare i Stånga, trebarnspappa, Reagan-fan och allmänt skön gotlänning. Här ser ni ett litet videoklipp från när vi var ute och knackade dörr. Vi hamnade också i tidningen:

You fight like a dairy farmer!

Jag har hushållsnära tjänster hemma, aka städning, varannan vecka. Trots det fick jag städa en stund idag. Städfirman håller rent och snyggt, men kan inte sortera mina grejor. Gamla tidningar, kartonger och Gud vet vad åkte i sopen idag.

Min plan var att knacka dörr idag söndag, men eftersom det regnade blev det inställt. Skulle ha knackat i lördags när det var soligt, men då latade jag mig istället.

Filmen från Valdemarsvik hittar ni förresten här.

Har spelat Secret of Monkey Island - Special Edition under helgen. Det är en exakt kopia, med upphottad grafik, av det allra första Monkey Island-spelet. För mig är det så mycket nostalgi det går att få. Just detta spel är nog det jag har tydligast minnen från, trots att det kom ut 1990. Jag, brorsan och farsan satt vid varsin dator och tävlade vem som skulle komma vidare först. Minns inte vem som vann, men vilka kvällar det var.

Jag hoppas att comebacken för Monkey Island innebär att äventyrsspel-genren vaknar till liv igen. Svårt att tro att det inte ska finnas någon ekonomi i bra äventyrspel, nu när dataspelsbranschen växt så enormt.

"How appropriate. You fight like a cow!"

Inte dammsugarförsäljning

Det blev exakt 100 dörrar igår i Vika, vilket gör totalen till 674.

Jag pratade bland annat med ett par, som nyligen gått i pension, om deras framtid. De hade jobbat hela livet och gjort rätt för sig, att pensionen nu skulle minska kände de både var orättvist och tråkigt. Samtidigt verkade de hålla med om att vi måste fixa de grundläggande problemen i Sverige, med hög sjukskrivning, förtidspensionering och utanförskap. Först efter det kan pensionärerna verkligen få det bättre. Sjukskrivningarna sjunker faktiskt nu, det är inte illa mitt i en lågkonjunktur.

Lite musik hade jag på jobbet också. En kille åkte varv på varv i en svart epa-traktor och spelade Svennebanan så det dånade.

På Johan Ingerös blogg är det en läsare som ifrågasätter dörrknackning, och en annan svarar:

"Jag skulle kanske ha hållit med dig fram tills för något år sedan, då jag flyttade till England. Sedan dess har jag, inte minst tack vare lokalvalet i början av juni, insett hur mycket det betyder att politiker -- särskilt lokalpolitiker -- söker upp väljarna snarare än tvärtom.

[...] Det har aldrig varit fråga om någon påflugen dörrförsäljning, som jag hade befarat, utan det har varit vänliga och bra samtal. Efter ett år i Cambridge har jag utan att ha lyft ett finger bättre kontakt med mina lokalpolitiker här, än vad jag någonsin haft i Sverige."

Det är inte dammsugarförsäljning jag pysslar med (inte för att jag egentligen vet hur dom säljer såna, men ändå). Ingen som inte vill prata med mig behöver göra det, och sånt känner man snabbt.

9637 kvar

317 dörrar knackade idag i Berga i Linköping, 46 i Söderköping förra veckan. Det blir 363 dörrar inalles och alltså 9637 kvar att knacka fram till valet nästa år. Men bara 637 kvar till 1000, som är målet för juli.

Kampanjen idag var riktigt bra. Förutom att jag hann med så mycket blev det flera riktigt bra samtal. Folk som skickade med mig frågor, kom med synpunkter och åsikter. Uppskattningen från väljarna för att någon bryr sig om dom värmer mer än solen (som bredde på rejält idag).

Jag har spelat in ett par videoblogginlägg men glömde sladden på jobbet. Ska lägga upp dom imorgon om de blev av godkänd kvalité.

Kul att komma hem och läsa vad Johan Ingerö skriver om min kampanj, sånt ger energi:

"Mathias Sundin, folkpartistiskt oppositionsråd i Norrköping och ett av sitt partis verkliga framtidshopp, har dragit igång sin stora personvalskampanj. ...

Mathias jobbar intensivt på nätet, bland annat med två bloggar, och knackar dörr som en galen hackspett. Därtill har han tagit politiska risker, bland annat genom att gå emot den svenska Obama-strömmen, och på andra sätt profilerat sig som självständig och oberoende samtidigt som han mäktat med det dagliga knoget i kommunpolitiken."

Dörrknackning i P1-morgon

Ci Holmberg, reporter på P1, följde med på bussen till Norrköping när vi knackade dörr i helgen. Imorse sändes hennes reportage i P1-morgon. Jag tycker hon har lyckats fånga mycket väl den trevliga stämningen och vad dörrknackningen går ut på.

Lyssna här.