Video från Mjölby och Motala

Nedan hittar ni videofilmerna från Motala och MJölby.

Det blev en bra artikel i Corren och stor bild på framsidan på B-delen. Hittar dock inget online ännu. MVT har jag inte sitt live och hittar inte heller något på webben.

Nu åker jag bort ett par dagar, så stitlje kommer råda på blogg- och kampanjfronten.

220 dörrar i Motala och Mjölby

Motala-Vadstena tidning hälsade på en kort stund när jag knackade dörr i Motala och Corren hängde med några hus i Mjölby. Får se hur det blir i tidningen, de hade inte så mycket plats, sa de. Fotografen från Corren bodde egentligen i England och där var det vardagsmat att hänga med ut och knacka dörr.

220 dörrar blev det idag, vilket gör att totalen, 894, närmar sig målet för juli, som är 1000.

I Motala var de inte så snacksaliga direkt, men jag träffade iallafall på en trevlig Folkpartist. I Mjölby däremot pratade de som bara den. En trevlig man bjöd in mig på altanen och det var så bekvämt och trevlig så jag knappt kom därifrån.

Två videobloggar bidde det, kommer upp imorgon. Glömde, i vanlig ordning, sladden på jobbet.

Inte dammsugarförsäljning

Det blev exakt 100 dörrar igår i Vika, vilket gör totalen till 674.

Jag pratade bland annat med ett par, som nyligen gått i pension, om deras framtid. De hade jobbat hela livet och gjort rätt för sig, att pensionen nu skulle minska kände de både var orättvist och tråkigt. Samtidigt verkade de hålla med om att vi måste fixa de grundläggande problemen i Sverige, med hög sjukskrivning, förtidspensionering och utanförskap. Först efter det kan pensionärerna verkligen få det bättre. Sjukskrivningarna sjunker faktiskt nu, det är inte illa mitt i en lågkonjunktur.

Lite musik hade jag på jobbet också. En kille åkte varv på varv i en svart epa-traktor och spelade Svennebanan så det dånade.

På Johan Ingerös blogg är det en läsare som ifrågasätter dörrknackning, och en annan svarar:

"Jag skulle kanske ha hållit med dig fram tills för något år sedan, då jag flyttade till England. Sedan dess har jag, inte minst tack vare lokalvalet i början av juni, insett hur mycket det betyder att politiker -- särskilt lokalpolitiker -- söker upp väljarna snarare än tvärtom.

[...] Det har aldrig varit fråga om någon påflugen dörrförsäljning, som jag hade befarat, utan det har varit vänliga och bra samtal. Efter ett år i Cambridge har jag utan att ha lyft ett finger bättre kontakt med mina lokalpolitiker här, än vad jag någonsin haft i Sverige."

Det är inte dammsugarförsäljning jag pysslar med (inte för att jag egentligen vet hur dom säljer såna, men ändå). Ingen som inte vill prata med mig behöver göra det, och sånt känner man snabbt.

Videoblogg

Jag har börjat videoblogga när jag är ute och kampanjar. Kanske blir det från lite andra tillfällen också. De tre första filmerna är inspelade med min mobilkamera som ger rätt dålig kvalité. En ny, bättre kamera, håller på att inhandlas, så iallafall den bildmässiga kvalitén kommer höjas framöver.

Den första filmen, från Berga i Linköping, lägger jag upp nedan och de andra två hittar ni här och här. Själva YouTube-kanalen hittar ni här.

Lunchpaus:

Knackar dörrar, taking names

Gick inte lika bra idag i Smedby som det gjorde igår i Berga. Hann inte med lika mycket och det blev färre riktigt bra samtal. En del bidde det dock, bland annat en kvinna som hade blivit änka som berättade om hur mycket snålare hon hade fått det nu. En man pimpade sitt hus för försäljning (genom att måla det gulare än husen bredvid), han hade en handikappad dotter och de skulle flytta från till en enplansvilla. En liten tjej frågade med uppspärrade ögon "sitter du i riksdagen!?" och vände besviket på klacken och gick in i huset när jag svarade nej. En kvinna gillade mitt stöd till Israel. Sånt värmer! Plus en hel del synpunker från folk som är förbannade över att sossarna byggt om Idrottsparken, istället för att spara pengarna. De kunde ha behövts i skolan, berättade en lärare. Jo tack, jag vet tyvärr.

Sammanfattningsvis, en helt okej kampanjdag. 211 dörrar blev det, vilket gör totalen till 574. (Erik Lakomaa skrev på Facebook att om jag knackar 211 dörrar per dag under de kvarvarande 431 dagarna blir det 90 941. Jag kan ta det lugnt, med andra ord!)

Jag vill förändra svensk demokrati

Eller: Vad ska vi med riksdagen till?

Ärligt talat, varför ska vi betala 349 riksdagsledamöter 55 000 kronor i månaden för att trycka på den knapp som partiledningen bestämt att de ska trycka på? Vi har en riksdag som är ett transportkompani åt regeringen, oavsett majoritet.

OK, jag överdriver något. Det görs en del bra arbete i riksdagen och riksdagsledamöter påverkar under processens gång hur lagförslag ska se ut. Men ändå, de använder aldrig den ultimata makt de besitter - att faktiskt rösta mot regeringens förslag. Du kan inte få mig att tro att folk har så lika åsikter att de ALLTID stödjer regeringen och partiets linje.

I den första FRA-omröstningen, i juni 2008, vet jag att det var flera ledamöter, i flera allianspartier, som skulle röstat nej om de bara följt sina värderingar. De tyckte inte bara att lagen var lite dålig, de tyckte den var rejält dålig, och ändå röstade bara en enda borgerlig riksdagsledamot mot den.

Om jag kommer in i riksdagen kommer jag agera självständigt.

Jag kommer inte vara någon vilde. De flesta av Folkpartiets åsikter delar jag och jag tycker det mesta som kommer från regeringen är bra - men inte allt. Den första FRA-lagen hade jag definitivt röstat mot, exempelvis.

Mitt främsta mål i riksdagen kommer att bli att gå före och agera självständigt. Om en ledamot vågar tror jag att fler kommer följa efter. Det innebär att makten skiftar från regeringen och partiledningarna, till folket ute i valkretsarna. Genom sin röst och sitt kryss kan de faktiskt utöva verklig makt över vad som bestäms i landets högsta beslutande organ. Då har vi i grunden förändrat svensk demokrati. Det är vad jag söker väljarnas stöd för.

I EU-valet kryssade cirka 60 procent av väljarna, därför att de har förstått att en enskild EU-parlamentariker har ganska stor möjlighet att påverka. I riksdagsvalet kryssar bara drygt 20 procent av väljarna någon - och det minskar - eftersom de inser att valet av ledamot nästan är meningslöst.

Anne-Marie Pålsson skrev på Newsmill att det var "meningslöst att vara riksdagsledamot för Moderaterna" eftersom uppdraget handlar om att "baxa igenom regeringens förslag".

Jag svarade henne, också på Newsmill:

"Om Pålsson är missnöjd med att "baxa något genom riksdagen", som hon skriver, så kan hon faktiskt låta bli att göra det.
Det är därför jag kandiderar till riksdagen, för att vara med och förändra detta. Man kan skylla på att man är fånge i systemet, eller ändra det.

Om någon eller några går före och visar vägen så blir det lättare för fler att följa efter. Då måste plötsligt partierna ta detta på allvar och systemet kan börja förändras, vilket i sin tur leder till fler självständiga, orädda ledamöter och ännu större förändring."

Det är vad jag vill uppnå. Lust att hjälpa till?

9637 kvar

317 dörrar knackade idag i Berga i Linköping, 46 i Söderköping förra veckan. Det blir 363 dörrar inalles och alltså 9637 kvar att knacka fram till valet nästa år. Men bara 637 kvar till 1000, som är målet för juli.

Kampanjen idag var riktigt bra. Förutom att jag hann med så mycket blev det flera riktigt bra samtal. Folk som skickade med mig frågor, kom med synpunkter och åsikter. Uppskattningen från väljarna för att någon bryr sig om dom värmer mer än solen (som bredde på rejält idag).

Jag har spelat in ett par videoblogginlägg men glömde sladden på jobbet. Ska lägga upp dom imorgon om de blev av godkänd kvalité.

Kul att komma hem och läsa vad Johan Ingerö skriver om min kampanj, sånt ger energi:

"Mathias Sundin, folkpartistiskt oppositionsråd i Norrköping och ett av sitt partis verkliga framtidshopp, har dragit igång sin stora personvalskampanj. ...

Mathias jobbar intensivt på nätet, bland annat med två bloggar, och knackar dörr som en galen hackspett. Därtill har han tagit politiska risker, bland annat genom att gå emot den svenska Obama-strömmen, och på andra sätt profilerat sig som självständig och oberoende samtidigt som han mäktat med det dagliga knoget i kommunpolitiken."

Riksdagskampanjen igång!

Jag hann tyvärr inte skriva i fredags efter kampanjen, men nu när den igång! På eftermiddagen åkte jag till Söderköping och knackade på i 46 intet ont anande hushåll. Nu är det bara 9954 kvar. Fram till 19 september 2010 har jag på mig. Dessutom la jag ut ett hundratal flygblad i brevlådor hos folk som inte var hemma. Känns så bra att vara igång!

Anledningen att jag inte hann uppdatera i fredags var att min kompis Jonte kom ner från Stockholm. Vi åkte på Andreas Nilssons och hans, numera, frus bröllop nere i Småland. Andreas leder bland annat Folkpartiet Norrköpings strategigrupp och sitter i länsförbundets styrelse.

Vigseln ägde rum i ett litet kapell och festen på Solvikens pensionat. 45 minuter innan vigseln vräkte regnet ner, men slutade precis innan och resten av kvällen var perfekt vädermässigt och på alla andra sätt. Väldigt bra tal under middagen, god mat, trevligt bordssällskap och vi dansade så jag har rejäl träningsvärk idag.

Jonte, som är tv-producent, hade klippt ihop filmen från svensexan på ett suveränt sätt och den gjorde succé på festen. Det var flera som noterade i filmen att det var jag som hela tiden skrämde och jäklades med offret. Det är ju smart när man inte är gift själv än. Det kommer surt efteråt.

Finnes: Orädd riksdagsledamot

Widar Andersson har intervjuat mig och resultatet kan ni läsa i dagens Folkbladet, "FRA fick mig att satsa mot riksdagen": 

"Det var FRA som fick mig att vilja satsa mot riksdagen, säger Sundin. Det var beklämmande att se hur politiker vek sig för partiledningen och röstade mot sin övertygelse. Man kan bara inte svika sina principer hur som helst. Liberaler måste stå upp mot alla former av rättsosäker och okontrollerad övervakning av medborgarna." 

Jag när en naiv tro att jag ska kunna ändra svensk politik i riktningen mot mer orädda, självständiga riksdagsledamöter. Det gäller naturligtvis i många fler frågor än FRA, men är symbolen. Som Gunnar Wetterberg var inne på i DN häromdagen: Sökes orädd riksdagsledamot. 

Att bara gå sin egen väg är inte svårt, men då uppnår man inga resultat. Politik är ett lagspel, men som inte bara kan bestå av Daniel Anderssons. Vi behöver några Zlatan, Ljungberg och Ravelli också.

Det är inte för inte som jag har Anders Chydenius som största politiska förebild. Han var principfast och lyckades samtidigt uppnå storartade resultat. 1766 drev han på egen hand igenom den då värdsunika tryckfrihetsförordningen i Sverige. 

Kommunpolitiken är och förblir dock huvudfokus. Folkpartiet har en riksdagsledamot från Östergötland, så bara för att man får en plats i toppen innebär det inte att man kommer in.