I väntan på Jörgen

Min kropp vill inte riktigt anpassa sig efter svensk tid, vaknar tidigt på morgnarna. Nåja, då hinner man uppdatera sig vad som hänt i världen innan man går till jobbet. Idag ska jag inte ner till Rådhuset utan åka ut till Arkösund för en kort konferens med allianskamraterna. Jag ska åka med Jörgen ut.

Vi ska börja med en genomgång av det ekonomiska läget. Kommunens tf ekonomidirektör Classe Magnell är vänlig nog att åka ut och briefa oss. Sen börjar de viktiga diskussionerna om budgeten.

Världens svar på Rysslands aggression känns väldigt tamt. USA börjar agera nu genom att skicka humanitär insats genom militären. Alltid något. När USA och dess allierade invaderade Irak och avsatte en diktator kunde inte protesterna varit större. När Ryssland invaderar en demokrati, då är vänstern knäpptyst och världen tassar fram på tå.

Men gladast är nog Bengtzing

Jag röstade på Daniel i Melodifestivalen. Det hjälpte ju föga. Sen röstade jag på Bengtzing för hon blev så glad när hon gick vidare till andra omgången. Jag hade missat låtarna, så det blev annat som fick avgöra.

Gillar inte att norrmän vinner Vasaloppet. Men Auckland blev ju glad.

Medvedev "vann" presidentvalet i Ryssland. Han blev säkert också glad. Men gladast är nog Putin.

En annan auktoritär ledare, Chavez i Venezuela, hotar att starta krig med Colombia. Att han är en dåre visste jag men att han skulle starta krig, det trodde jag inte.

Dödstalen stiger i Gaza. Israel fördöms som vanligt. Och jag blir som vanligt oerhört irriterad över att skulden läggs där och inte där den hör hemma, på Hamas. Om de inte sköt 50-60 raketer om dagen in i Israel skulle inte en enda palestinier dö. Om världen och FN hade någon moralisk kompass skulle Hamas unisont fördömas och stoppas.

Helgen som snart ligger bakom mig har varit mycket bra. Veckan som ligger framför mig ser också väldigt bra ut. Det gör mig glad.

Men gladast är nog Bengtzing.