Jag medverkade nyss i debatt med Måns Wrange, rektor på Konsthögskolan, i radions P1-morgon om Konstfacks internutredning. Den presenteras idag på DN Debatt.
Den är inte mycket att hänga i julgranen. Rektorns åtgärd är att göra de etiska reglerna tydligare.
När vandalismen i tunnelbanan godkändes som examensarbete i våras införde man efter det etiska regler som skulle förhindra att arbeten som består av lagbrott inte skulle godkännas. Det hjälpte inte och professorer och lärare godkände att en annan elev fejkade självmord och togs in på psyk-akuten. Där bet hon efter personalen, och tog uppenbarligen resurser från andra, riktiga, patienter.
Nu är rektors åtgärd alltså att förtydliga reglerna.
Något är ju allvarligt fel när det överhuvudtaget behövs etiska riktlinjer för att lärare och professorer på en utbildning ska förstå att grova lagbrott inte är OK. Följaktligen räcker det inte att skriva reglerna lite tydligare.
Det är något i kulturen på denna del av Konstfack som man måste göra upp med. Då räcker det inte med tydligare skrivningar.
15 kommentarer:
Hörde dig på radion i morse och är mycket oroad. Jag får känslan av att hela din hets om indragna skattepengar för Konstfack handlar mer om uppmärksamhet för dig som person och politiker och inte för själva sakfrågan. För du har svårt att få argumenten att hålla i en debatt med insatta personer.
Maria
Jag skulle ändå vill ställa en följdfråga till dig Facebook-Sundin, du svarade under radiointervjun att du inte kunde uttala dig om oegentligheter som inträffat på andra högskolor eftersom du inte var tillräckligt insatt. Du hävdade att du var mer insatt när det gällde Konstfack. Vi låter sanningshalten i detta påstående stå okommenterat, men frågar dig istället: Varför intresserar dig Konstfack mer? Av vilken anledning finner du kulturfrågor mer relevant att sätta sig in i än frågor om försvar och polisväsende? Det är en tämligen radikal och uppfriskande samhällssyn, som var överraskande att hitta i folkpartiet. Dags att skrota våra fördomar om Norrköpingsliberalerna?
Fridens / Jocke
Maria: Du kanske kan precisera dig något. Vilka argument är det som inte håller?
Jocke: Det var nog mest en slump. Finns ingen värdering i att det ena är viktigare än det andra.
Så din politiska agenda består i att du sätter dig in i ett slumpmässigt urval av sakfrågor, för vidare uppföljning på facebook?
Du får ursäkta Sundin, men oppositionen i Norrköping förefaller inte vidare seriös.
Fridens/ Jocke
Jocke: Nej. Just den här frågan var en slump. Av många viktiga frågor så skrev jag en artikel på Newsmill och startade en Facebook-grupp. Det hade jag tid med eftersom det var söndag. Annars ägnar jag det mesta av min tid åt kommunpolitiken. Dyker frågor upp då i rikspolitiken kan de passera förbi, trots att de är viktiga.
Får jag fråga vad du sysslar med och hur du hamnade där?
Just den här frågan? Så du ställer upp på att bli intervjuad i radio och engagerar 3000 auktoriteter på området i en Facebookgrupp i ett ämne som du av en händelse råkade halka in på när du satt och söndagssurfade?
Är du intresserad av kultur? Kan du berätta hur du inhämtat din kompetens på området, är det måntro också under söndagssurfen?
Här på bloggen presenterar du dina åsikter i din roll som oppositionsråd i Norrköping, inte något om att du ändrar roll olika dagar.
Jag är arbetslös, lever på mina föräldrars förmögenhet. Spenderar mesta delen av min tid att svara på blogginlägg. Hur så?
Med all respekt/ Jocke
Hörde också radioinslaget i morse.
Du är verkligen en sann representant för det opportunistiska ordning&reda-parti som fp började utvecklas till under Leijonborg och som major´n skruvat ett varv till. Ett parti för insändarskribenter av typ "vän av ordning" eller "skattebetalare" som baserar sin värdsbild på löpsedlar. Så fort något inträffar som "vanligt folk" upprörs över, ja då dyker det alltid upp någon folkpartist som med blossande kinder k r ä v e r snabba och handfasta åtgärder. Jag undrar också, liksom några före mig här, varför du inte kunde svara på frågan om ev minskade anslag till polishögskolan i samband med händelserna där. Att du ej påstod dig känna till de fallen vägrar jag att tro på. Nej sanningen är ju att det är lättare och mer "folkligt" att ge sig på underliga konstnärer som egentligen bara håller på med konstig mumbo-jumbo som inte en jävel begriper än att angripa våra kära poliser. Folk som fejkar in sig på hispan eller klottrar och har sig, ska det va konst det??? Nej konst ska ju va fin och vacker! Eller hur Mathias?
Det humanistiska folkparti som jag röstade på på 80-talet känns jävligt dött och begravet. Dagens parti känns betydligt närmare kniv-Bomans moderater än Westerbergs Ny Demokrati-bashande folkparti.
Lagen gör inget undantag för konstnärliga motiv och skall per definition gälla. Väsentligt nu är att delinkventerna ställs inför rätta inklusive de lärare på konstfack som medverkat till denna brottslighet, och konstfackledningen måste verkligen pressas ytterligare, för rätt ska vara rätt, fanimej, och det här ska de inte få komma undan med, för annars kan ju vilken vandal som helst se sig inspirerad till ungefär vad som helst - såvida inte konstfackeleverna skulle vara att betrakta som något slags undantagselit med brottsmonopol legitimerat av "klädsam" vänsterprofil, men den värderingen delas troligen ej av det allmänna buset eller av folket självt för den delen. Det är med andra ord enbart sig själva dessa "konstnärer" i all sin aningslöshet vill förhärliga. Det är inte bra alls.
.
Syndrom, inte bara symptom! Låt mig fästa vår uppmärksamhet på hur konstfacksskandalen indikerar den allmänna urartningen hos det politiskt-mediala maktetablissemang, vilken förmedelst rödgröna rörans block som politiskt instrument förskaffat sig ett järngrepp om det svenska samhället, och vars sociala bas i hysterisk medelklass visar sitt rätta ansikte genom ren och skär huliganism. Parallellt fenomen härtill ser vi i de rödgrönas parollgemenskap med den ligiströrelse, som i dagarna särskilt aktiveras till följd av daviscupmatchen mot Israel. Det här är m a o inte enskildheter. Vad som kommer till synes är en ond struktur.
.
Vandalerna skall åtalas!
.
En viktig sak till. Vad angår det "vällovliga" syftet att "belysa psykvården", föreställer jag mig att aktuella vårdtagare, vilka jag för övrigt själv tillhör och inte tänke skämmas för, i första hand bör ha ordet rörande VERKLIGA missförhållanden utöver allt som faktiskt fungerar mycket bra; däremot må vi bestämt undanbe oss cyniskt FÖRMYNDARSKAP från allsköns Konstens Frifräsare, som i akt och mening att främja egen "kometkarriär" underblåser allt slags fördomar om ett hörn av verkligheten de själva känner dåligt till och i grunden struntar blankt i. Eländet torgförs ju som "kritisk konst", men det är HUMBUG!
- Peter Ingestad, Solna
Här kommer en insändare jag skrivit på temat. Tyvärr vill många tidningars kulturskribenter inte publicera den (kanske av orsaken att den är lång - men kulturkritikerna är oftast på "konstfacks" sida då dessa inom kkonstetablissemanget är deras levebröd).
----------
Tar nu tillfället i akt att kritisera den mediokra ”konst” som de statliga myndigheterna och institutionerna (enbart) stöder.
Vi har ju nyligen sett exempel på några dåliga ”konstnärliga” uttryck. Andra tidigare exempel är när man i undervisningen vid t.ex. Valands Konsthögskola satt och skar sig i fingrarna som ”performance övning”. Vid Umeå Konsthögskola har man gått och ”pissat mönster” i snödrivor. Konstnären Pål Holländer köper sex i Baltikum för statliga pengar och kallar det för en ”konstnärlig dokumentär”. Sedan får han mer statliga uppdrag och pengar som han bl.a. investerar i pornografi. Korvar i Fågelholkar som Statens Konstråd köper in för något landstings räkning. På en sluten psykavdelning gör t.ex. några av dessa skojare ett konstverk som personalen får lov att sätta ett skynke för då patienterna reagerar mycket ”negativt” på detta.
Carl Johan De Geer menar att ”det finns ett hat mot konsten”. Med detta menar han förståss just den konst som han och sina kompisar i ”konstvärlden” själva producerar. Vidare att ”folk inte är intresserade av att förstå”.
Så är det givetvis inte. Vi är bara less på den mediokra konst denna ”konstvärld” skapar. När människor säger ”jag begriper inte” så är det bara ett ödmjukt sätt att formulera att man helt enkelt tycker konsten är dålig och svamlig.
Konsteliten kallar oftast dagens konst för ”konceptuell”. En orsak till detta är att man har så dåliga kunskaper på att rent konkret ”formellt” skapa bildkonst som verkligen genom konstverket själv kan väcka och beröra människor. Därför hittar man på något pseudofilosofiskt flum för att övertyga sig själv och sina kompisar i ”gänget”.
Och visst… Lars Wijks får säkert en massa applåder av sina polare för sina Muhammedhundar då han ”försvarar det fria uttrycket”. Man kan ta lite mögliga köttbullar, lite silvertejp och en jordglob och säga att man ”verkar mot svält i u-länderna i sin konst”. Jajamen – då är man okränkbar som konstnär! Att säga att konstverken är dåliga får tyvärr dessa människor bara att sluta sig närmare varandra i sin lilla dogmatiska och trångsynta värld.
När jag nu kritiserar denna s.k. ”konstvärld” riskerar jag själv att mötas av ”hat” från detta självutnämnda etablissemang. Till skillnad från de flesta som får ”komma med” i ”konstvärlden” har jag försökt att gå min egen valda väg. Men det är inte lätt. Den som är duktig på att teckna får ofta redan som ung höra av dessa människor att ”man ska inte hålla på med sådant”. Ett exempel: Jag undervisar barn och ungdomar i teckningskurser. Men då jag inte har någon riktig pedagogisk utbildning tog jag kontakt med bildlärarhögskolorna. Fick mest förmaningar som ”fy”, ”du styr barnen”, etc. Från Konstfack fick jag t.ex. veta att ”Man ska inte syssla med sådant. Att lära sig teckna är att lära sig rätt och fel – och det är fel att göra”. ?!?
Dessa menar att kunskap begränsar konstnärens sätt att vara ”fri” i sitt konstnärliga uttryck. Pedagogisk fakta säger dock tvärtom att ”kunskap ger kreativitet”. Deras syn är som om man inom musiken skulle säga ”fy – du får inte lära dig noter eller skalor – då är du inte riktigt fri i ditt musicerande”. Rent nonsens förståss.
Konstetablissemanget föraktar nämligen kunskap och skicklighet och vill indoktrinera alla deras protegéer i denna attityd. Detta samtidigt som de slår sig för bröstet och menar att de har en väldigt ”fri” syn på vad som kan vara konst genom att snabbt försvara de exempel vi nu har sett i media. Men de går i sin egen fälla. Vi har ju nu här sett exempel på hur dålig konsten blir – ett resultat av den dåliga och okunniga formella utbildning man får vid våra konsthögskolor samt av det förrakt man har mot skicklighet och kunskap.
T.ex. vill/kan man inte utbilda inom seriöst tecknande och måleri vid våra konsthögskolor. Professorn i måleri vid Kungliga Konsthögskolan, Johan Scott uttryckte t.ex. nyligen i ett TV-program att ett mer ”klassiskt” realistiskt och figurativt måleri är ”dekadent” och ska inte förekomma inom den konstnärliga utbildningen.
Och tyvärr, trots att en svensk konsthögskoleplats bekostas av staten med över 300’000 kr/år, får man heller inget seriöst stöd för att kunna skaffa sig en sådan betydligt seriösare utbildning inom t.ex. teckning och måleri vid de få skolor som fortfarande finns för detta utomlands. Själv fick jag bekosta mycket helt själv – men hade därför inte heller råd att helt avsluta min utbildning vid de Konstakademier i San Francisco och Florens där jag studerat. Hemkommen har jag dessutom janteistiskt fått förklarat för mig av ”de etablerade” inom t.ex. Bildkonstnärsnämnden, Statens Konstråd, Konstnärernas Riksorganisation att ”det är inte riktig konst du sysslar med”.
Sedan ifrågasätter jag även vilka som egentligen kommer in vid våra konsthögskolor. Dessa har väldigt luddiga intagningskriterier typ: ”var dig själv i din konst”. Sedan motiverar man heller aldrig sina beslut i efterhand – varför vissa kommer in och varför inte andra.
Vid t.ex. en musikhögskola kan man alltid motivera varför en musiker kom in. Den som inte kom in kan ofta få tips och råd på vad han ska öva och tänka på inför nästa års intagningar. Och givetvis har man där satt upp konkret formulerade kriterier som ska uppnås för att man ska kunna komma in.
Processen för intagning vid en konsthögskola är alltså tvärt om helt sluten och utan inblick i för allmänheten. Högskoleverket tycker dock att denna process är ”rättssäker”. Något den givetvis inte är – utan enbart en ursäkt för att den maktfullkomliga ”konstvärlden” oantastligt ska kunna ta in en massa ”brats” som antigen redan är indoktrinerade i, eller som lätt kan formas till att ha de estetiska värderingar som finns inom denna sfär. Allt för att totalitärt kunna säkra sina framtida inkomster som de har från de statliga institutioner där de bestämmer vilken kompis som ska få vilken tjänst, vilket uppdrag och vilken konstnärslön.
Har några frågor att ställa:
Då jag försöker verka som konstförfalskare och konsttjuv har det tidigare varit ganska lätt att stjäla eller för den delen förfalska en hederlig gammal målad tavla. Nu har det plötsligt blivit ganska mycket svårare med den nya konsten som de undervisar i på konsthögskolorna. Därför måste jag fråga vad som gäller.
Om jag tar mig in på lasarettets slutna psykavdelning och tar med mig en psykpatient – är detta då att räkna som konststöld? Att komma in på ”psyk” är nog inte så svårt – jag får nog svårare att ta mig ut. Även om jag ärligt förklarar mitt (o)hederliga ärende som konsttjuv kan det väl tänkas att läkarna av förståeliga skäl inte låter mig komma ut. Men jag får väl säga att jag är konstnär.
Skulle jag då ändå få med mig en psykpatient – är det då att räkna som ”äkta” konst? Eller är det en förfalskning jag stjäl då det är en riktig sjuk psykpatient det handlar om? Och om jag stjäl en förfalskning – då kan väl detta inta vara att räkna som stöld? Eller är själva o-stölden en konstnärlig handling jag själv kan sälja som helt laglig egenproducerad konst?
Jag skulle bli mycket tacksam om ni kunde reda ut vad som gäller.
Tockum ”Pappa” Fjollgers
Vad var det som Hanns Jost skrev i sin uppmärksammade pjäs egentligen?
"Wenn ich Kultur höre, entsichere ich meinen Browning!"
http://www.frangere.se/2008/03/27/kk-kulturen-som-katapult-eller-dess-ammunition/
Håkan Lundberg, jag är rädd att anledningen till att din text inte publicerats varken har att göra med dess längd eller att kulturjournalister är Konstfacksvänliga i överkant.
Det är många som känner sig kallade att bli konstnärer, men ytterst få som lyckas.
Vissa blir uppburna med hjälp av det samtida konstetablissemanget, andra går vägen via subkulturer. För vissa är allt det där irrelevant, för dem är det viktiga är inte att bli bekräftade utan att göra det de tycker om.
Så om du inte lyckas missionera ditt budskap just nu så kan det bero på att konstvärlden inte är redo för dig ännu. Historien får utvisa om den någonsin blir det. Mitt råd är att du ändå skall fortsätta göra det du tycker om och utvecklas i det. Det finns inga regler om vad som är bra eller dåligt, bara vissa generella synpunkter som gäller vid en viss tidpunkt.
Svenska staten är generös med att betala för studier utomlands, men det finns självfallet vissa kvalitetskriterier för de skolor som högskoleverket godkänt, brukar grunda sig i skolans status i respektive land och om svenska studenter tidigare beviljats bidrag för att studera där. Det finns ett stort antal skolor i både Italien och USA som du kan studera på med statligt stöd. Om just dessa två du nämner inte kvalificerar sig så beror det sannolikt på att de inte betraktas ha en undervisning som stämmer överens med kvalitetskriterier för samtida konstutbildning, som kan komma staten till nytta. Men därmed inte sagt att de inte kan vara av nytta för dig.
Lycka till, fort sätt kämpa!/ Jocke
Jocke/anonym -
Tyvärr är inställningen till konst idag som din åsikt "äh... gör något bara...". Modernistisk humbug enligt mig. Så kan de kanske tänka vid konsthögskolorna där de inte är kunniga om någontning...
En "klassisk" Konstnärlig skolning tar många år, ca 5-8, under duktiga konstnärer och pedagoger för att lära sig behärska de bildspråk som finns att tillgodogöra sig. Något annat är bara svammel. Det ser du även om du läser din konsthistoria gäller för konstnärer före 1900, inklusive impressionisterna.
De få skolor som idag utbildar i ett mer seriöst måleri klassas som "ateljérskolor" (den traditionell formen att studera konst från 1600-talet fram till mitten av 1900-talet) och är inte "högskolor" så de kan givetvis då inte akrediteras som "högskolor" och därför får man inte heller några sstudielån för att studera där. Konsthögskolorna vill förståss inte heller att de ska godkännas så att de elever som läser vid dem ska slippa konkurrens.
Dock gäller inte heller någon slags "likhetsprincip". Jag ville t.ex. före 2000 studera vid en skola i Italien men fick nej från CSN/HSV. Något år efter detta ville en annan kille (vars familj förekommer i den redan etablisserade konstvärlden) studera där med studiemdel - vilket han fick. Jag kontaktade HSV/CSN ytteligare något år senare - men fick då åter nej. Man kunde inte förklara varför den andre killen hade fått studera (man hade inte dokumenterat varför i HSVs arkiv) och varför inte jag då fick studera - det bara var så!
Sedan - ska man måla enligt t.ex. skicktmåleriet metoder så kan en tavla ta ett år att göra om man jobbar heltid.
När jag gjort "rätt för mig" finns inte någon tid kvar för att skapa. Jag hinner kanske blanda färger - sedan måste jag gå och lägga mig - dagen efter har förståss färgerna på paletten givetvis nästan torkat.
Har nu även blivit drabbad av "psykisk ohälsa". (Utan att närmare gå in på det - men den utlösande orsaken till att jag kollapsade var att jag inte fick slutföra min utbildning trots att jag jobbat/studerat hårt runt 100 h/vecka med bästa betyg. Detta vid en utbildning där enbart de som faktiskt är mycket, mycket duktiga kommer in).
Och medcinerna jag tar (utan att de egentligen hjälper något) gör att jag nu måste sova 14 h/dygn. Så där blir det inte mycket gjort.
Att acceptera att en massa av "svenskdamtidningsvärldens" brats/skojare får en "utbildnig" (som vi sett egentligen inte är någon utbildning - utan man kan göra vad som helst man känner för vid dessa lekskolor) som bekostas med mer än 300'000 kr/år och elev och att jag samtidigt inte ens fick låna ett öre är inte någontning jag kan välja att inte bli upprörd över: tyvärr, vare sig medicinering, alla olika slags psykoterapi, att läsa lucky luke eller något annat har lyckats ta bort den ångest jag blivit drabbad utav.
Så jag är väldigt dissilusionerad.
Hej Mathias!
Jag vill visa dig mitt bidrag i rådande konst- och konstfacksdebatt.
http://www.konstfack.se/konstfack/film_maj2009/cesi_nes_pas_de_lart.html
Varmt välkommen till Konstfacks vårutställning - den öppnade idag och pågår till 24 maj.
Mvh
Karin Ahlin
http://www.konstfack.se/konstfack/film_maj2009/cesi_nes_pas_de_lart.html
Rätt länk...
Skicka en kommentar