Lars Stjernkvist skriver i sin blogg:
"Våra budgetbekymmer beror inte på att vi levt över våra tillgängar. Nej, det är svallvågorna av USA-s och andras obalanser som drabbar vår kommun. Orättvist men ofrånkomligt."
Kan du Lasse då förklara för mig varför man i Linköping inte behöver spara? Tyvärr deltar Lasse ytterst sällan i någon debatt med andra bloggare som bemöter hans påståenden, men kanske blir detta ett undantag. Självklart är det konjunkturen som gör att skatteintäkterna viker, men det är den missköta ekonomin som gör att vi måste hårdbromsa direkt. Till skillnad från borgerligt styrda Linköping.
Stefan Arrelid däremot fortsätter den intressanta debatten om spårvagnarna. Bra! Han försöker visa att det skulle bli dyrare med mitt alternativ, utan att alls visa varför faktiskt.
Det stämmer att vi går miste om statsbidrag om vi väntar. I alla fall vet vi inte säkert om det finns några sådana statsbidrag om 10-15 år. Vad vi däremot vet är att spårvagnarna blivit så pass mycket dyrare att nästan hela statsbidraget ändå ätits upp.
Arrelid påstår också att dessa vagnar krävs för handikappanpassning. Sanningen är ju den att just dessa nya vagnar har ställt till problem för funktionshindrade på en hel del hållplatser. De kommer helt enkelt inte ombord.
Förut en ökad driftskostnad per år på 1,5 miljoner så måste kommunen också låna över 200 miljoner kronor, med Stefans förslag. 4-5 % i ränta ger en årlig kostnad på 8-10 miljoner per år. Dessutom ska pengarna någon gång betalas tillbaka.
Stefan må tycka att det är en bra affär. Jag gör det inte. Dessutom, även om man tycker det är en bra affär så måste man ha pengar att köpa för. Det finns många klipp man skulle kunna göra idag när priserna har sjunkit. Men har man inte pengar så har man inte. Det är den bistra verkligeheten.
Herrar Stjernkvist och Arrelid lever tyvärr i drömmarnas värld. Sånt blir lätt till en mardröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar