Vi lever i Miljöpartiets dröm

På tåget hem från Göteborg tänkte jag på att detta med askan ju är Miljöpartiets dröm. Inget flyg. Inget inrikesflyg (som Miljöpartiet vill förbjuda).

Sen läser jag Stefan Arrelids (MP) uppdatering på Facebook och får det bekräftat:

"Stoppet för flyget ställer till det för många idag. Men jag kan komma hem ikväll bara några timmar senare än planerat, då det istället för flyg blir färja till Oskarshamn. Bra för miljön och klimatet."

Om det sista håller visserligen inte miljöforskaren Jonas Åkerman med om. Men det är ju trevligt att åka färja i alla fall.

Sämre att bo i stan

Läser i lördagens NT och på Stefan Arrelids blogg om planerna på att göra det sämre för bilar inne i stan. Nu ska parkeringsplatserna bli ännu färre. På det sättet vill man "uppmuntra" folk att åka kollektivtrafik, som man uttrycker det. Tvinga, vore nog ett bättre ordval. Men - vi är inte bilfientliga, betonar Arrelid. Nehe?

Jag skulle istället vilja se betydligt fler parkeringsplatser inne i stan. Rätt ofta åker jag till Linköping där det finns gott om parkeringshus. Det är alltid lätt att få en plats. När bilarna parkeras på hög, så att säga, tar det inte upp en massa onödig plats heller.

Jag har inget mot att delar av innerstaden är bilfria. Så har vi ju det idag. Drottninggatan åker det inga bilar på och området kring galleriorna är helt för gångare (och lite spårvagnar). Men det hindrar inte att folk enkelt ska kunna parkera sina bilar i utkanten av ett sånt område.

Vi måste sluta se bilen som en fiende. Det är den inte. Miljöproblemen med bilar är vad de drivs på. Sådant kan ändras genom skatter på de miljöfientliga drivmedlen.

Kollektivtrafikåkande uppmuntrar man genom bra kollektivtrafik. Som den utbyggnad som nu pågår av spårvägen till exempel. Inte genom att tvinga folk.

Goddag yxskaft, Arrelid

En lomhörd man sitter vid ett vägskäl och täljer på ett yxskaft. Han ser en kvinna komma gående mot honom.

Han tänker: "först frågar hon vad jag täljer på, och då svarar jag 'yxskaft'. Sen frågar hon hur långt det är in till stan, och då svarar jag 'två kilometer' och sedan frågar hon åt vilket håll hon skall svänga av för att komma till stan, och då svarar jag 'åt vänster'.

Kvinnan kommer fram till mannen.

– Goddag.

– Yxskaft.

– Ja? Det var mig ett långt och fint skaft.

– Två kilometer.

– Är ni fullständigt vriden karl?

– Åt vänster.


Ha ovanstående i åtankte när ni läser följande:

Jag föreslog i NT pengar till Tekniska nämnden från kommunstyrelsen för att klara vägunderhåll nu när snöröjningen kostat så mycket mer än normalt. På det svarade Arrelid (MP) i bloggen:

"Men jag kommer inte att följa Mathias Sundins råd och ropa efter mer pengar hos kommunstyrelsen nu, utan vi får först se hur vi kan hantera de ökade kostnaderna utifrån vintern först själva inom nämnden och ta ett ekonomiskt ansvar för hela kommunens ekonomi."

Han passade också på att kalla mig för populist:

"Det är lätt att vara populistisk när man själv inte styr och behöver ta ansvar."

Jag skrev då att Stefans inställning kommer leda till sämre vägunderhåll. På det svarar han nu:

"Tekniska nämnden har fått 12 miljoner för snöröjningen och vi vet säkert att dessa resurser inte kommer att räcka i år. Nämnden kommer att få kompensation för dessa högre kostnader av kommunstyrelsen."

Så lägger han till:

"Mattias Sundin försöker göra politiska poäng och utspel över att dessa högre snökostnader kommer att påverka driften av underhållet på våra gator. Men det är fel. Så fort väder och tjäle är borta så kommer Tekniska kontoret att laga skadorna på gator efter vinterns påverkan."

Så när jag först föreslog mer pengar var det populism. När han sedan gör som jag säger så försöker jag ta politiska poäng.

Goddag yxskaft.

Sämre vägunderhåll, lovar Arrelid

Jag föreslog tidigare i veckan att kommunen behöver använda en del av de pengar som finns avsatta under kommunstyrelsen för oförutsedda utgifter. Pengarna bör gå till Tekniska nämnden som har fått rejält ökade kostnader pga den svåra vintern.

Nu när snön smälte bort lite såg vi hur mycket stryk vägarna har tagit under vintern. När mer pengar än vanligt gått åt till att röja snö, ja då blir det mindre pengar kvar att laga hål i vägarna och sköta annat normalt underhåll. Följden blir, som de flesta kan förstå - dock inte alla ska det snart visa sig! - att vägarna blir ännu sämre, vilket såsmåningom kommer kosta ännu mer att laga.

Den svåra vintern var en oförutsedd händelse. Använder vi lite av pengarna som finns avsatt för sånt kommer vi spara pengar i det långa loppet.

Men sådant tänkande går inte hem hos ansvarig kommunalråd, Stefan Arrelid. Nej, han kallar det valfläsk och tycker att det är konstigt att jag, som kritiserat honom och hans vänsterpolare, för att tömma kassakistan nu tycker att vi ska använda dessa pengar.

Då har man uppenbarligen inte begripit någonting alls. Fixar vi underhållet och lagar vägarna snabbare, kommer kostnaden bli mindre. Det måste ändå fixas förr eller senare, då är förr att föredra - både för bilister och för kommunens kassakista.

Bra exempel på hur denna kommun styrs.

Förvånande?

Ska precis iväg och fortsätta budgetarbetet i Alliansen. Mattias Ottosson (S) skrev på sin blogg av Vänsterpartiet och Miljöpartiet "såg förvånade ut" när han presenterade sitt budgetförslag för dom. Och Stefan Arrelid (MP) bekräftar: "det kan stämma att jag blev något överraskad".

Låter förtroendeingivande.

I drömmarns värld

Lars Stjernkvist skriver i sin blogg:

"Våra budgetbekymmer beror inte på att vi levt över våra tillgängar. Nej, det är svallvågorna av USA-s och andras obalanser som drabbar vår kommun. Orättvist men ofrånkomligt."

Kan du Lasse då förklara för mig varför man i Linköping inte behöver spara? Tyvärr deltar Lasse ytterst sällan i någon debatt med andra bloggare som bemöter hans påståenden, men kanske blir detta ett undantag. Självklart är det konjunkturen som gör att skatteintäkterna viker, men det är den missköta ekonomin som gör att vi måste hårdbromsa direkt. Till skillnad från borgerligt styrda Linköping.

Stefan Arrelid däremot fortsätter den intressanta debatten om spårvagnarna. Bra! Han försöker visa att det skulle bli dyrare med mitt alternativ, utan att alls visa varför faktiskt.

Det stämmer att vi går miste om statsbidrag om vi väntar. I alla fall vet vi inte säkert om det finns några sådana statsbidrag om 10-15 år. Vad vi däremot vet är att spårvagnarna blivit så pass mycket dyrare att nästan hela statsbidraget ändå ätits upp.

Arrelid påstår också att dessa vagnar krävs för handikappanpassning. Sanningen är ju den att just dessa nya vagnar har ställt till problem för funktionshindrade på en hel del hållplatser. De kommer helt enkelt inte ombord.

Förut en ökad driftskostnad per år på 1,5 miljoner så måste kommunen också låna över 200 miljoner kronor, med Stefans förslag. 4-5 % i ränta ger en årlig kostnad på 8-10 miljoner per år. Dessutom ska pengarna någon gång betalas tillbaka.

Stefan må tycka att det är en bra affär. Jag gör det inte. Dessutom, även om man tycker det är en bra affär så måste man ha pengar att köpa för. Det finns många klipp man skulle kunna göra idag när priserna har sjunkit. Men har man inte pengar så har man inte. Det är den bistra verkligeheten.

Herrar Stjernkvist och Arrelid lever tyvärr i drömmarnas värld. Sånt blir lätt till en mardröm.

Långsiktigt ansvar

Först: Det är kul att Stefan Arrelid verkligen debatterar här på NT-bloggen. De andra från vänsterkoalitionen bemöter ytterst sällan vad någon annan skrivit.

Nu har Arrelid skrivit ett inlägg där han menar att jag inte tar "långsiktigt ansvar" och gör ett "populistiskt utspel" eftersom jag röstade nej till att köpa nya spårvagnar för över 200 miljoner kronor.

Vi börjar med "populistiskt utspel".

Populism är det om man ändrar sin egen åsikt utifrån hur väljarna tycker. Jag har under min tid som politiker sagt nej till investeringar som gör att kommunen gör slut på sina pengar. Idrottsparken, Kulturhuvudstadsår och nu spårvagnar, för att ge några exempel. För det har jag och Folkpartiet fått ta en hel del skit. Kallats nej-sägare. Men det tar jag gärna för jag är övertygad om att det är rätt politik. En politik som inte ändrar sig utifrån väljarnas åsikter eller konjunkturer.

Att kalla det utspel känns också rätt märkligt. Detta var ett ärende som var uppe på kommunstyrelsen. Jag röstade nej. Tidningarna skrev om det.

Så till den viktigaste delen, långsiktigt ansvar. Stefan skriver att jag "vill lägga kostnaderna på de ungas framtid". Då har han ärligt talat inte begripit någonting av Folkpartiets politik.
För att ha råd med spårvagnarna måste Stefan låna pengarna. Dessa pengar ska betalas tillbaka, om man så vill, av "de unga" i framtiden.
Folkpartiets politik är att vi ska spara pengar i de goda tiderna så vi har när det går sämre. Hade vi följt Alliansens budgetar hade vi nu haft över en miljard i kassakistan. Vi kunde köpt spårvagnar utan lån, och genomfört flera investeringar till billigare kostnad.

Under förra året ökade Norrköpings kommuns checkkredit från drygt 100 till 700 miljoner kronor. Det är vad man i en privatekonomi närmast kan likna vid ett SMS-lån med skyhög ränta.
Det, Stefan, är inte att ta långsiktigt ansvar.

Siste man släcker lyset i basindustrin

Stefan Arrelid menar att jag missat klimatproblemen eftersom jag ställer upp på Jan Björklunds beskrivning av miljöpartiets bilfientliga politik. Deras politik skulle höja energipriser och göra det mycket dyrare att åka bil. Det skulle bli dyrare att göra bilar i Sverige och det skulle bli färre bilar i Sverige. En sådan politik skulle sänka Volvo och stora delar av den basindustri som är en mycket viktig del av Norrköpings näringsliv.

Vi måste jobba med klimatproblemen. Men lösningen ligger inte att skapa massarbetslöshet. Lösningen ligger i att tillverka mer klimatvänlig energi, som kärnkraft och vattenkraft, och ta fram nya drivmedel till bilar, flyg och båtar. Men vi kommer inte till det om vi chockhöjer skattter. Då slås människor ut och ingen kommer ha möjlighet att ta hand om klimatproblem.

Stefan Arrelid är kommunalråd i Norrköping. Men tanke på hur många tusen människor som är beroende av basindustrin i Norrköping är det en rejält oansvarig och farlig linje Stefan förespråkar.

Snurrigt Arrelid!

Stefan Arrelid (mp) är ute och snurrar rejält i hans senaste blogginlägg:

"Att som Alliansen göra politik och gå ut och lova att de satsar i sin budget på ett luftstaket är alltid lätt att göra i opposition och på det sättet få medial uppmärksamhet.

Vi har istället valt att träffa Vargarnas styrelse, för att diskutera deras behov av investeringar och vilka finansierings alternativ som behövs för att höja säkerheten för förarna och andra behov som kan behövas utifrån elitserieplatsen. Jag hoppas att det kommer ge konkreta resultat och inte bara löftespolitik, som Alliansen ägnar sig åt."

Vi i Alliansen meddelade för ett par veckor sedan att vi i vårat budgetförslag hade lagt in en halv miljon för ett så kallat luftstaket som ska skydda förarna.

Menar Stefan Arrelid att vi inte ska gå ut och säga att vad som står i vår budget? "Löftespolitik" kallar han det. Jaha, vad är det för fel med att ställa ut löften? Han vill istället göra något konkret. Ja men gör det då! Vi sitter som bekant i opposition och har svårt att bestämma att en halv miljon ska gå till Vargarna. Förhoppningvis kan vi vinna väljarnas förtroende i nästa val och under tiden påverka majoriteten att fatta bra beslut. Om det nu blir något konkret till Vargarna är jag nöjd. Men Stefan Arrelids inlägg känns väldigt märkligt.

Det vore trevligt om Stefan för en gångs skull kunde bemöta ett av mina inlägg. Han skriver och angriper mig titt som tätt men när jag svarar så besvarar han aldrig mina inlägg.

Det får mig att minnas att Lars Stjernkvist inte heller har svarat på frågan om han tycker att skolor som inte sköter sig ska kunna bötfällas eller inte. Han skrev ett inlägg som sa i mot sig själv och jag undrade vad han egentligen tyckte. Vi får se om det blir något svar.

Framtidstro är inte att göra slut på pengarna

Stefan Arrelid undrar vad vi vill i Alliansen, det ska vi snart presentera i vår budget. Men i går berättade vi bland annat att vi vill stötta Vargarna med ett så kallat luftstaket så vi kan minska risken för de otäcka olyckor vi sett alltför ofta inom speedwayen.

Stefan menar att vi visar väldigt lite framtidstro eftersom vi sa nej till 300 miljonersprojektet Kulturhuvudstadsåret och tycker att 300 miljoner till Idrottsparken kunde använts på ett bättre sätt.

Framtidstro är inte att göra slut på kassakistan. Framtidstro är inte att få betala dyra räntor på lån. Framtidstro är inte när dessa räntorkostnader äter upp utrymmet för satsningar i skola och äldreomsorg.

Folkpartiet är mycket måna om en ansvarsfull hushållning med skattepengarna. Om vi i Norrköping hade tagit tillvara på de goda åren och sparat i ladorna så hade vi nu istället kunna satsa i Norrköping. Istället tvingas vänsterkoalitionen skära ner i förskolan, trots att de rätt oärligt låtsas som att det är en satsning.

Alliansregeringen la nu fram en budget helt utan besparingar. Det hade vi kunnat göra i Norrköping också om Alliansen hade styrt här.

Pengarna tar slut när Arrelid styr

Stefan Arrelid undrar vad som skulle hända om jag och Jörgen Rundgren fick styra. Han menar att vi är mot det mesta i form av utveckling.

Det som skulle hända om vi fick styra vore att Norrköping skulle få en långsiktig, stabil och mycket positiv utveckling. Det är oerhört farligt när fartblinda kommunpolitiker hittar på massa projekt som kostar skattebetalarna enorma summor pengar - och inte ens vet hur det ska betalas.

Kulturhuvudstadsåret ligger Stefan varmt om hjärtat. Inget fel med det så klart. Problemet är bara att han inte kan svara på hur det ska betalas. Projektet går loss på mellan 300 och ungefär 500 miljoner kronor, beroende vilka delar du räknar med. Den officiella budgeten är på cirka 320 miljoner kronor.

Jag frågade senast på KS hur Arrelid och de andra hade tänkt sig att betala för detta. Det hade de inte tänkt på ännu, det skulle de ta EFTER att ansökan är inskickad.

Till det ska läggas att Stefan och hans kompisar i vänsterkoalitionen gör slut på kommunens pengar. Med den takt som är beslutad kommer pengarna vara helt slut 2010. Då återstår två alternativ:

1) Kraftiga nedskärningar och stopp för viktiga infrastrukturprojekt.

2) Att kommunen börjar sälja ut verksamhet som i slutet på 90-talet då NME såldes (trots löften om motsatsen).

Vi ska också ha i minnet att Stefan Arrelid förespråkar dessa satsningar på kulturhuvudstaden samtidigt som han och vänsterpartiet sparkar 80 personer i hemtjänsten.

För en långsiktig positiv utveckling måste kommunen klara sina kärnuppgifter med skola, omsorg, vägar osv. Då måste vi ha en ansvarsfull hushållning med skattepengarna.

Vad ska Arrelid sälja ut när kommunens pengar är slut?