Jag kan så här på julaftonsmorgon inte låta bli att tänka på mannen jag träffade på Omsorgsjul julbord för hemlösa. Han hade firat julafton själv sedan 1984. Inga barn, ingen fru, partner, sambo, föredetta fru, inga föräldrar, bröder, systrar, släktingar. Han var ensam i världen, så även på julen.
Nu hade han vant sig, men i början grät han där i sin ensamhet.
God jul till er alla som inte har någon att dela julen med. Och till er andra också, som är lyckligare lottade.
Det får mig också att tänka på en stark scen ur Vita huset. Toby ordnar en begravning åt en hemlös man, i bakgrunden spelas Little Drummer Boy. In Excelsis Deo heter avsnittet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar