Jag har idag och igår läst två utländska artiklar om Sverige.
Den första är från New York Times ledarsida som hyllar Fredrik Reinfeldts reaktion på terrordådet i lördags:
"Mr. Reinfeldt’s firm and timely championing of traditional Swedish tolerance showed political courage. In elections three months ago, his center-right coalition fell short of an absolute majority as a result of alarming gains by the misleadingly named Sweden Democrats, an anti-immigrant, anti-Muslim party of the extreme right.
Center-right politicians elsewhere in Europe — France and the Netherlands, for example — have been quick to pander to similar xenophobic parties and their supporters. Mr. Reinfeldt declared defiantly on Monday that Sweden’s open society is worth defending. We couldn’t agree more."
Det hade jag inte tänkt på, för det kändes så självklart. Men när man ser det utifrån hade det inte varit så konstigt om den högste politiske ledaren i landet gjorde några svepande uttalanden om muslimer, eller något sånt, och därmed tilltalat vissa stämningar i väljarkåren.
Den andra artikeln är skriven Alvaro Vargas Llosa, Nobelpristagarens son. Han skriver under rubriken "Sweden: The Brighter Europe":
"Not everything in the European Union is rotten. A few countries stand out for grounding their economic model on sounder foundations in the second part of this waning decade. They show the rest of Europe the way.
Sweden is one such case. In the last quarter, this Scandinavian kingdom achieved an Asian-style rate of economic growth -- 6.9 percent -- compared to last year."
Svensk ekonomi är verkligen anmärkningsvärt stark just nu. Det är lätt att glömma bort, när man tittar inifrån och ut. Ibland kan det vara bra att kolla från andra hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar