Bättre att exportera kärnkrafts-el och Juholt trampar på vänsterut

Miljöpartiet vill lägga ner två reaktorer eftersom de säger att det enligt en prognos kommer bli elöverskott. Är det inte då lämpligt att istället exportera den betydligt koldioxidssnålare kärnkraftselen till - säg Tyskland - och konkurrera ut kolkraft? Var det inte planetne vi skulle rädda, eller är det viktigare att slå kraftfulla hål i luften?

Regeringen vill satsa 800 miljoner kronor extra på järnvägsunderhåll i år. Total summa 6,1 miljarder. Upp 40 procent sedan 2006. Det är bra, men räcker det? Jag är tveksam.

Håkan Juholt trampar på vänsterut och skyller tågproblemen på "avregleringen". Seriöst? Om han ska få - som han lovade - alla tåg att gå i tid så kommer han nog bli rätt överraskad när elledningar ramlar ner på den helt reglerade tågmarknaden också.

Först var det halsont. I går med snuva. I dag mest hosta. Finns det något kvar av förkylningen i morgon? Jag hoppas inte det. På planeringen står att hälsa på mormor som ska bjuda på lite födelsedagsmat.

Lite, lite friare

En hel del nya lagar började gälla igår. Det är inga jättekliv, men några små steg ger oss lite mer frihet.

Tidigare har man som restaurang varit tvungen att servera varm mat för att få ett alkoholtillstånd. Sushi är som bekant inte varmt och därför har man inte kunnat vare sig sake eller något annat starkare till de japanska läckerheterna. Nu blir det ändring på det.

Dessutom sänks skatten för pensionärer, vuxencensuren av film avskaffas, personvalsgränsen i riksdagsval sänks till fem procent och fribeloppet för hur mycket man får tjäna samtidigt som man pluggar höjs med 30 000 kr/år.

Här är ytterligare några förändringar (och här har ni hela listan):

• Föräldrar som mister ett barn kan få 10 dagars sorgepeng från Försäkringskassan. Arbetslösa kan få sjukpenning de första 14 dagarna i ett sjukfall även om de inte har anmält sig på Arbetsförmedlingen.
• Tågbolag och de som ansvarar för järnvägsnätet måste betala straffavgift om de orsakar förseningar.
• Insättningsgarantin höjs till motsvarande 100 000 euro (drygt 900 000 kronor).
• Företagens redovisning förenklas. Exempelvis behöver de anställdas sjukfrånvaro inte tas med i årsredovisningen.
• De som åker till ett annat EU-land för att studera har rätt till svensk sjukvård och tandvård.
• Gamla kärnkraftsreaktorer får ersättas med nya.
• Presstödet till Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet minskas etappvis.

Utifrånperspektiv

Det bästa med att knacka dörr var att jag fick andra perspektiv på saker och ting. Ibland hade jag suttit i möten hela dagarna och trodde att det man sysslade med var världsviktigt. Så kom man ut och snackade med folk, och insåg snabbt att det var nog mest bara jag som tyckte det var så viktigt.

Jag har idag och igår läst två utländska artiklar om Sverige.

Den första är från New York Times ledarsida som hyllar Fredrik Reinfeldts reaktion på terrordådet i lördags:

"Mr. Reinfeldt’s firm and timely championing of traditional Swedish tolerance showed political courage. In elections three months ago, his center-right coalition fell short of an absolute majority as a result of alarming gains by the misleadingly named Sweden Democrats, an anti-immigrant, anti-Muslim party of the extreme right.

Center-right politicians elsewhere in Europe — France and the Netherlands, for example — have been quick to pander to similar xenophobic parties and their supporters. Mr. Reinfeldt declared defiantly on Monday that Sweden’s open society is worth defending. We couldn’t agree more."

Det hade jag inte tänkt på, för det kändes så självklart. Men när man ser det utifrån hade det inte varit så konstigt om den högste politiske ledaren i landet gjorde några svepande uttalanden om muslimer, eller något sånt, och därmed tilltalat vissa stämningar i väljarkåren.

Den andra artikeln är skriven Alvaro Vargas Llosa, Nobelpristagarens son. Han skriver under rubriken "Sweden: The Brighter Europe":

"Not everything in the European Union is rotten. A few countries stand out for grounding their economic model on sounder foundations in the second part of this waning decade. They show the rest of Europe the way.

Sweden is one such case. In the last quarter, this Scandinavian kingdom achieved an Asian-style rate of economic growth -- 6.9 percent -- compared to last year."

Svensk ekonomi är verkligen anmärkningsvärt stark just nu. Det är lätt att glömma bort, när man tittar inifrån och ut. Ibland kan det vara bra att kolla från andra hållet.

Jag gråter ju inte blod

Regeringen förlorade sin första omröstning i riksdagen igår. 300 miljoner mindre till regeringskansliet. Jag förstår att det kan bli problem med något sådant, men jag gråter ju inte blod direkt - och har svårt att förstå att det är så många folkpartister som försvarar statliga byråkrater.

Regerar i oppositionsrådskorridoren

Tillbaka på ett ännu lugnare rådhus än förra veckan. Nu har till och med min assistent Eva gått på semester, så jag regerar helt själv i o-rådskorridoren. Tackvare bloggarna har jag dock hyfsad koll på i alla fall några av mina kollegor. Karin Jonsson håller sig hemma och får utflugna ungar till hösten. Margaretha Ericsson är i Kanada där hennes dotter jobbar.

Fusket med VAB-dagar har minskat sedan regeringen skärpt reglerna och kontrollen. 87 procent har fusket minskat med. Antalet uttagna VAB-dagar är ner med en halv miljon.

”Jag tror aldrig att det någonsin har funnits någon gång i krigshistorien när en armé har gjort mer ansträngningar för att minska civila skadade och dödsoffer än vad IDF (Israels armé) gör idag i Gaza.”

Så sa Richard Kemp, befälhavare över brittiska styrkor i Afghanistan i samband med Gaza-konflikten tidigare i år.

Nu har han utvecklat sitt resonemang och beskriver bland annat hur Hamas, Hizbollah och andra terroristorganistioner använder civilbefolkningen som mänskliga sköldar:

"Dessa grupper … har lärt sig och lär sig av varandras framgångar och misslyckanden. Taktik prövad på IDF i Libanon, har också dödat brittiska soldater i Hemand-provinsen och i Basra. Dessa grupper är tränade och utrustade för krig som bekämpas inifrån den civila befolkningen."

Inte helt utan poäng

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Så håll i dom nu. Thomas Östros är inte helt utan poäng när han kommenterar budgeten. Han kritiserar regeringens satsning på arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsåtgärder. Det i sig är märkligt eftersom det är precis vad Socialdemokraterna har efterlyst, men ska man vara emot så ska man vara det rejält. 

Det som jag kan hålla med Östros om är att det är viktigt att arbetsmarknadsåtgärderna inte blir någon förvaring. Östros kan se in i framtiden och vet att det blir så. Det är inte jag alls så säker på, men det gäller att vara på sin vakt.

Nu finns en chans för regeringen att verkligen vara nyskapande i dessa åtgärder, inte bara slentrianmässigt fortsatta med samma åtgärder som Socialdemokraterna har misslyckats med så många gånger. 

Jag är stark anhängare till att det offentliga ska spela en roll i när människor blir arbetslösa och behöver omskolas eller komma vidare till nya jobb och sektorer. Huvudansvaret ligger dock på varje enskild människa. Det behöver vi betona och skapa förutsättningar för även nu. 

För övrigt blir man mörkrädd över att lyssna på oppositionen (den i Stockholm). Alla tre partier har sedelpressar i källaren numera och skulle fullständigt köra Sverige i botten om de fick regera.

Läs också Frykman.

Extra allt

Nu ska jag snart ta mig en snabb lunch. Kanske blir det pizza. "Extra allt", finns det någon djupfryst variant av pizza som erbjuder. Det är också vad Socialdemokraterna erbjuder i sin ekonomiska politik. Centerns Roger Tiefensee använde det uttrycket i budgetedebatten. 

Thomas Östros är i opposition och kan inte sätta sin politik i verket - vilket vi tackar de högre makterna, aka väljarna, för - men i Norrköping är det verklighet. På lördag ska grädden på extra allt-fyllningen visas upp för allmänheten. Nya Idrottsparken ska premiärvisas (även om allt inte är klart ännu).

Tacksam och skeptisk

Det blev en rejäl slant från staten till kommuner och landsting. För Norrköpings del cirka 70 miljoner nästa år. Prognosen har visat på minskade skatteintäkter på cirka 170 miljoner. Sparbetinget blir dock inte så stora, eftersom priser och löneökningar också minskar, vilket sparar pengar. Cirka 92 miljoner mindre kostnader på grund av det räknar kommunens ekonomer med. 

Lägger vi ihop det hela så landar det nödvändiga sparbetinget på ungefär åtta miljoner kronor. I en budget på nästan sex miljarder kronor är det en liten summa. 

Ur det perspektivet är jag som kommunpolitiker idag tacksam mot regeringen. Efter att ha besökt mycket verksamhet, som jag har gjort, så vet man att man ofta kämpar mycket hårt med små resurser. Att ytterligare behöva minska det är tufft. 

Samtidigt finns det saker vi kan minska på utan att välfärden tar stryk. Idrottsparken är det tydligaste exemplet i Norrköping. 

Jag är dock också skeptisk. Som jag skrivit tidigare tycker jag inte att staten ska komma med några riktade statsbidrag till kommunerna. Vi har ett eget ansvar att sköta vår ekonomi och vi måste någon gång börja göra rätt, och prioritera rätt saker. 

Staten har ett ansvar att hålla ihop statsfinanserna. Det förtroendet är vår allra största tillgång som en litet och exportberoende land. Nu gör regeringen bedömingen att detta går att genomföra med fortsatt stabila statsfinanser. Jag hoppas verkligen dom har rätt.

Djupt imponerad av regeringen

Jag är ingen opartisk granskare naturligtvis, men jag tror många kan hålla med om att det krävs politisk mod och stark ryggrad för att göra som regeringen gör i Saab-frågan. Även om man inte håller med om agerandet i sak.

Den enkla vägen vore att gå in med stöd, lappa och laga, "rädda" tusentals jobb och så vidare. Den svåra vägen är att se till hela Sverige, att ta ansvar för hela Sverige.

Socialdemokraternas hållning är faktiskt förvånande. Även om jag inte delat deras åsikter i många frågor så har jag - och många andra - haft en tro på dom som statsbärande parti. Att de ibland kan sätta sig över kortsiktiga poäng för att ta ansvar för Sverige. Så är inte längre fallet. Mona Sahlin har visat det i fråga efter fråga. Nu gör hon det igen. Jag antar att det fortfarande är pensionspengarna hon ska köpa Saab för.

Att ha en socialdemokratisk regering innebar tidigare många felaktiga och dåliga beslut. Det kvarstår, men nu också med en kortsiktig politik som är väldigt, väldigt skadlig för ett land.

Få regeringar klarar av det den svenska regeringen gör nu. Jag är, som sagt, djupt imponerad.

Svårt men rätt om Saab

Jag minns när jag växte upp att jag var stolt över att ett så litet land som Sverige ändå hade två bilföretag. Saab och Volvo är fortfarande nationella symboler, även om de numera sedan länge har utländska ägare. Att säga nej till att kortsiktigt rädda Saab kan vara svårt rent känslomässigt - och inte minst för att man känner för alla de människor som riskerar att förlora jobbet.

Men om vi ser till vad som är bäst för Sverige som helhet och för den svenska ekonomin så är beslutet enkelt. Av två anledningar:

1) Det verkar rent omöjligt - utan enorma belopp - att få Saab att gå med vinst. Saab är så litet att det inte klarar sig att stå på egna ben, som det skulle tvingas med bara svenska staten som ägare. Man har inte gjort vinst på 14-15 år i en stor bilkoncern, inget talar för att man på egen hand skulle kunna göra det heller. Dessutom ser vi en kraftig nedgång för bilindustrin i hela världen, där bara de starkaste kommer överleva. Saabs enda chans är om de tas in i en annan stor bilkoncern.

2) Det kan på kort sikt vara jobbigt för svensk ekonomi när så många blir arbetslösa, speciellt inom ett så begränsat geografiskt område. På det stora hela rör det sig dock inte om så många människor. Om Saab tvingas lägga ner så frigörs mycket kompetens och arbetskraft för andra, mer livskraftiga, företag. Kapital och kompetens flyttar till nya branscher. Det är mycket bättre än att skattebetalarna pumpar in miljarder kronor som kunde använts till annat.

Även om andra stater stöttar sin bilföretag så är det bättre för Sverige att låta bli. Kortsiktigt kan det verka bättre, folk får ju behålla jobbet. På lite längre sikt så ger det dock Sverige konkurrensfördelar och gör att vi kommer klara oss bättre än andra.

Det betyder inte att man bara ska stå med armarna i kors och se på. Människor som blir arbetslösa kan behöva omskolning. Vi ska fortsätta att se till att det blir lättare och starta och driva företag, osv.

Stopp för Lärarlyftet

Idag i NT kan ni läsa om hur Lärarlyftet stoppas för att pengar som skulle gå till kompetensutveckling, istället används till löner. Man försöker framställa det som någon sorts satsning på löner. Så är inte fallet, det handlar om ingångna avtal som ska uppfyllas och det faktum att man inte fått tillräckligt med pengar till det.

Detta innebär nu att Lärarlyftet kommer att avbrytas till hösten. Det är en utbildningssatsning från regeringen som innebär att staten betalar halva kostnaden för en lärare som under ett halvår får fortbilda sig på universitet. Pengarna från staten brinner nu inne.

Lars Karlsson, ordförande i personalutskottet, försöker komma undan med att det "informerades om det" på utskottet i januari när jag inte var med. För det första räcker det inte med att informera om att man tar 7,4 miljoner som KF avsatt till kompetensutveckling och använder till något annat. För det andra så går inte beslutet att hitta i några protokoll eller handlingar och Jörgen Rundgren, som var på mötet, har inget minne av att något sades om det.

Så får det inte gå till. Själva beslutet i sig är felaktigt, och genomfört på ett fult sätt.

En halv miljard mer att spendera

Från 1 januari sänks arbetsgivaravgiften med en procentenhet. Det innebär att företagens, kommunernas och landstingets kostnader minskar med nästan en halv miljard kronor nästa år. För Norrköpings del innebär det cirka 97 miljoner kronor, varav kommunens del är 27 miljoner. Pengar som kan användas till annat och som säkert är mycket välkommet i dessa tider.

Inga spelsajter ska blockeras

Det finns en del av spelutredningen som är helt uppåt väggarna (jag har inte satt mig in i den i övrigt ännu). Nämligen att utländska spelsajter ska blockeras. Internet ska alltså censureras. En mycket, mycket farlig väg att vandra. Därför är det skönt att läsa följande från fp:s gruppledare i riksdagen Johan Pehrson och Camilla Lindberg, som är talesman i IT-frågor:

"Däremot kan vi inte ställa oss bakom utredarens förslag till blockering av ip-adresser och domäner till hemsidor för spelbolag som inte har tillstånd i Sverige. Detta är ett för stort ingrepp och inte i proportion till problemet."

Tillfällig sinnesförvirring

Jag vet inte vad det var för fel på mig, men av någon anledning uttryckte jag mig rätt positivt om regeringens paket för bilindustrin. Efter lite självrannsakan så kan jag inte tycka att det är bra alls. Företag som inte klarar av att sälja produkter som folk vill ha ska inte få ta del av skattepengar för att överleva. Pengar som folk inte själva ville spendera på bilar tar man alltså ändå och satsar på bilar.

Om vi stöttar den typen av företag kommer inga nya fram som gör saker på ett annat sätt som folk vill ha. Då bromsar vi upp och förstör ekonomin vilket kommer få mycket, mycket större konsekvenser för oss alla än om Volvo och Saab går under.

Samtidigt tycker jag inte att man som en del debattörer håna regeringen för att man agerar. Det är lätt att sitta vid sidlinjen och kommentera, det är en helt annan sak att sitta i regeringen med problemet i knät. Jag tycker också att regeringens lösning är betydligt bättre än det sossarna föreslagit. Att ta pensionspengar och köpa företagen. Men som sagt, regeringen borde i detta fall inte ha gjort dessa åtgärder alls.

Istället ska man satsa på att fortsätta underlätta för nya företag att tillkomma och andra att växa. Det görs en hel del av det i budgeten. Kanske måste det göras mer. Det får vi se.

Så jag skyller på tillfällig sinnesförvirring och ändrar ståndpunkt.

Gapande fågelunge

Få saker gör mig så irriterad som när företrädare för något särintresse föraktfullt kräver det ena eller andra. Nu är det bilbranschen i form av BilSweden som kräver att regeringen ska agera:

"Vi får inga besked om hur vi ska kunna sälja bilar i dag. [...] Regeringen måste svara. I Europa slopar man bilskatter och ger andra stöd för att hålla uppe bilförsäljningen. Här gör man ingenting."

Alltså. Företag inom bilbranschen tillverkar bilar som folk inte vill ha. Då inte ber, utan KRÄVER, bilbranschen att staten ska ta skattebetalarnas pengar och subventionera deras försäljning av bilar. Hur kan man ens ha mage att kräva något sådant? Jag har full förståelse för att de lobbar för sin sak - men attityden, den är så dryg och överlägsen att jag har lust att be dom att dra åt... ja, ni vet.

Bilpaketet

Totalt 28 miljarder till bilindustrin. Inget ägande - och inga pensionspengar (som Mona Sahlin har tyckt att vi ska använda för att köpa Volvo och Saab).

Det ser okej ut även om jag i grunden är djupt skeptisk till att staten ska satsa pengar för att hjälpa vissa företag men inte andra. Om jag som småföretagare går omkull står inte någon där för att ta emot. Samtidigt får man ju vara lite praktisk. Volvo och Saab är två stora företag som betyder mycket för svensk ekonomi. Att bara strunta i dom är inte heller ekonomiskt försvarbart.

Man ska dock alltid har i bakhuvudet - och regeringen verkar ha det - att marknadsekonomin måste få verka. Det är tufft när företag går omkull. Men ur det kommer möjligheter till nya företag som växer sig starka om inte staten hindrar den utvecklingen.

Lugn i stormen

Jag måste säga att jag förvånas en del av väldigt mångas reaktioner på regeringens extrasatsningar och över huvud taget på mångas beteende i denna kris. Samtliga särintressen fullständigt skriker efter mer satsningar just på deras område. Ansvarstagandet och helhetsbilden känns som bortblåst.

Jag vet inte om regeringens insatser nu räcker eller inte. Det vet ingen. Men något vi vet är att missköta statsfinanser är oerhört skadligt för Sverige. Det är för att vi har välskötta finanser som vi har råd med satsningar på 40 miljarder utan nedskärningar.

Stefan Arrelids kommentarer är häpnadsväckande. STATEN ska ta större ansvar för KOMMUNERNA. Kom ihåg att Stefan Arrelid har de senaste två åren fattat beslut om budgetar UTAN några som helst buffertar. INGENTING har sparats i ladorna, tvärtom gör de slut på de pengar vi har i mycket snabb takt. Idrottsparken är det värsta exemplet. 300 miljoner kronor samtidigt som han skurit ner hemtjänsten och kommunen går med underskott. Och nu ska staten komma in och rädda honom.

Som sagt, ingen vet om det är tillräckligt det regeringen gör, men kom ihåg att vi satsar just nu mest av ALLA Europas regeringar.

Samtidigt föreslår Mona Sahlin att vi ska ta våra pensionspengar i AP-fonderna och köpa Volvo och Saab. När jag tänker på vad det kan leda till knyter det sig i magen på mig. Våra pensionspengar ska alltså riskeras på två företag som mycket väl kan gå i konkurs även om staten är ägare. Miljarder pensionspengar kan gå upp i rök. Och vad säger att det slutar med Volvo och Saab?

Oppositionen kan inte samla ett gemensamt alternativ och en gemensam politik. De kan inte ens bestämma sig för om de ska samarbeta eller inte. Dom är inte redo att leda Sverige.

Jan Björklund berättade igår hur regeringen jobbar och det känns mycket förtroendeingivande. Dom jobbar frenetiskt med inte panikslaget. Jag får känslan att alla andra rusar runt som yra höns, då måste vi ha det några som är aktiva men samtidigt lugna i stormen.

Tåget är i tid!

Jag sitter på tåget på väg upp till Stockholm. Ska på gruppledarkonferens inom folkpartiet. Brukar vara bra tillställningar. Jan Björklund kommer till oss - jag gissar vad han kommer prata om.

Tycker regeringens paket ser bra ut. Har lite svårt att förstå alla de som skriker på mer, mer, mer. Anledningen att vi nu har råd att satsa utan att riskera statsfinanserna är att man tidigare inte gjort som alla de som skrikit på mer, mer, mer velat. Vi har EU:s mest expansiva finanspolitik, ändå är det inte nog. Konstigt.

Hoppas också regeringen fortsätter hålla mot om att använda pensionspengarna till att köpa ut Volvo och Saab som Mona Sahlin vill. Det låter ju halvt vansinnigt faktiskt.

En miljard går till ökade satsningar på infrastruktur och då i form av underhåll, eftersom det kan sättas igång med nästan omedelbart. Nu är tåget visserligen i tid, men rälsen behöver underhållas. 40 procent av X2000 var försenade förra månaden. Ruggigt illa. Nu är vi framme!

Film, musik och forskning

Igår besökte jag tillsammans med Gertrud och Kerstin från gymnasienämnden Film- och musikgymnasiet. En liten friskola som hänger ihop med Studiefrämjandet och sitter delvis i samma lokaler i industrilandskapet.

Intrycket från besöket är överväldigande. Fina lokaler, bra utrustning, väldigt nöjda och engagerade lärare och superentusiastiska elever. Dessutom var två föredetta elever på besök. Direkt efter utbildningen hade de startat företag och kunde nu leva på det, alla fem. CrazyPictures.se hittar ni dom på.

Idag har regeringens forskningssatsning presenteras av Lars Leijonborg. Den största forskningssatsningen någonsin! Men det är inte bara mer pengar. Hur pengarna ska delas ut ändras också. De som producerar forskning mest bäst kvalité ska belönas.

För Linköpings universitet innebär de nya resurserna 77 miljoner i ökade anslag. Eller en ökning på 14 %. Inte illa.

Inget fel att genomföra vallöften

Lars Stjernkvist tycker det är trist att vi hyllar den borgerliga regeringen som genomför sina vallöften. För det är vad gårdagens budget handlar om. De saker vi sa i valrörelsen är nu det som regeringen infriar.

Lars Stjernkvists vänsterkoalition i Norrköping har bara lyckats genomföra 12 av 71 vallöften. Ni lovande bland annat fler personal i äldreomsorgen och istället sparkade ni 80 personer i hemtjänsten.

Handen på hjärtat, för att citera Lars, det är väl inte helt bra?