Inte värdigt frågor som rör liv och död

När Jan Björklund (FP) kallade uppgörelsen om en militär insats i Libyen för en halvmesyr, eftersom JAS inte fick angripa markmål och därmed försvara civila som attackerades. Urban Ahlin (S) anklagade honom för att försöka ta inrikespolitiska poäng.

Det var befängt då och blir än mer befängt nu när vi kan läsa detta:

"Försvarsmakten berättar nu att de svenska piloterna vid flera tillfällen plötsligt upptäckt att Khaddafis styrkor attackerar civila mål, men inte kunnat ingripa."

Enligt tidningen Fokus var det internt maktspel inom Socialdemokraterna som gjorde att de landade i den märkliga inställningen att JAS skulle delta, men inte få angripa markmål.

Det är inte värdigt frågor som rör liv och död att låta sådant styra. Det är djupt ovärdigt och civila där nu på grund av det.

Stolthet sammanfattar Almedalen

Jag har återhämtat mig efter Almedalen, och när jag funderar lite över veckan är det ordet stolthet som sammanfattar den bäst.

Jag kände en oerhörd stolthet när jag lyssnade på överstelöjtnant Stefan Wilson, chef för den svenska insatsen i Libyen, när han hos Fjärde Storstadsregionen berättade om Sveriges uppdrag de senaste tre månaderna.

Det Sverige bidrar med i Libyen räddar liv. Wilson visade exempel på just det. Det svenska förbandet har fått mycket beröm och har stått för trettio procent av den taktiska spaningen.

Maud Olofsson höll ett känslosamt avskedstal. När hon pratade om invandring och om att vi måste sluta att ständigt ladda invandring med negativa ord brast rösten för henne. "Vi har ju bara varandra", sa hon med sprucken röst.

Svenska politiker har inte gett efter för billig populism när det kommer till invandringsfrågor. När en självmordsbombare sprängde sig pratade statsministern och andra om tolerans. Jan Björklund föreslog i Almedalen utökad arbetskraftsinvandring.

Det gör mig stolt.

Vi får inte glömma bort att hitta lösningar för att minska arbetslösheten för invandrare, men det gör vi bäst genom att stå upp för tolerans och genom att se fördelarna med invandringen.

Förmågelyft för mig och Gripen

Det är Folkpartiets dag i Almedalen i dag. Så idag blir det verkligen hålligång. Och jag är redan sliten. Tidiga morgnar, sena nätter.

Lite sovmorgon i dag och första seminariet kl 11, med Ohlininstitutet - Vem vinner valet 2014? Tja, på det fick vi inget svar. Men som vanligt finns det en mängd osäkerheter. Nya partiledare, små partier som slåss för sin överlevnad, sverigedemokrater, och så vidare.

I går åkte jag ut till Visby flygplats och fick se en JAS Gripen 39D (som Norrköpings kommuns kommunikationschef Heidi Berger talade om att det var) som var på besök från Linköping.

Folk och Försvar bjöd in till diskussion om Gripens framtid. Alla verkar överens om ett så kallat förmågelyft. Modernisering kan man väl kalla det. Frågan är hur mycket. En CD-version eller en EF-version. Mer eller ännu mer modernisering. EF är nästan ett nytt flygplan.

Lite förvirrat hur det kommer att bli, och väl värt för en östgötapolitiker att hålla koll på.

Nu är det lunchpaus. Kanske följt av ett förmågelyft i form av en kort tupplur. Sedan fler seminarier, Jan Björklund tal, middag på Donners och så får vi väl se vad natten ger.

Göra upp med MP om Libyen?

Vi kom hem igår. Men inte via taxi från Nyköping. Rälsbrottet fixades precis innan vi passerade och totalt blev det 50 minuter sent - och en halvtimme innan bussen! Jag tror att Eva A hann till dinosaurieutställningen. Själv missade jag träningen och kompenserade det genom att äta godis...

När jag skrev om det senaste i Libyen-frågan från Juholt & Co insåg jag inte att de fortsatte ville dra tillbaka Gripen. Det gör alltihopa väldigt konstigt. Vi kan inte ha en utrikes- och säkerhetspolitik som baserar sig på dagsformen för partitopparna inom S. Därför helt rätt av Jan Björklund, som efter möte med Storbritanniens vice premiärminister, tycker att Alliansen ska göra upp med MP, om S är omöjliga.

Sverige har en lång tradition av breda överenskommelser inom detta område. Därför har Socialdemokraternas ord vägt tungt. Och gjorde det även när Gripen skickades ner. Regeringen ville inte att Gripen bara skulle få spana, men lyssnade på S. Sedan dess har S visat upp en sådan omogenhet att en uppgörelse bara med Miljöpartiet är tänkbar.

Men min förhoppning är så bred överenskommelse som möjligt.

Mer kateder!

För några veckor skrev Jan Björklund på DN Debatt: "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder."

Det blev, på ren svenska, ett jävla liv. Speciellt på Twitter där hashtaggen #merkateder blev samlingspunkt. 4709 tweets skrevs på en vecka med den taggen. Merkateder.se startades och sammanställde debatten.

Björklund undervisar?

Hur som helst. Det jag skulle komma fram till är dagens artikel i DN Kultur av Maciej Zaremba. Han har begett sig till Minerva-skolan, där de - ve och fasa! - bedriver katederundervisning, lär barnen var länder ligger och annat omodernt! Jag klistar in ett långt stycke, men läs gärna hela. Zaremba skriver njutningsfullt bra:

Men läraren vill att de skall hitta rötterna. "Vad finns det för genrer?" Händerna flyger upp: "Horror, dikter, epos, drama, romaner, fabler ..." "Och action!" Det är klassens manlighet som gör ett nytt försök. "Är allt som skrivs litteratur?" "Nej, inte läroböckerna ..." Lång diskussion, läraren fördelar ordet. Så säger plötsligt någon: "Litteratur är bara när det uppstår bilder i huvudet."

Det måste vara sådana ögonblick som får en lärare att gå sjungande hem från jobbet. Nu ber han om tystnad, det skall läsas högt. "Moder till Torstein röd var Aud den djuptänkta, dotter till Kettil flatnäsa, som var son till Björn Buna, son till Grim Herse från Sogn. Hoskuld bodde på Hoskuldsstad..."

"Vad är det, jättetråkigt, bara en massa namn!" Men läraren fortsätter och snart är vi framme vid Gunnars sista strid, den brustna bågsträngen och hämnden för örfilen. Pojkarna lystrar till. Nu vill läraren veta varför de som tusen år tidigare lyssnade till historien inte tråkades ut av alla namnen.

Det var fint turnerat. En stund senare har klassen listat ut att det var förfäder och grannar det handlade om, förstås. Och så, med hjälp av "Njals saga", bevittnade vi litteraturens födelse vid lägerelden. Inte en lärobok i sikte.

Jag skildrar detta så utförligt för att belysa det kanske mest bisarra inslaget i svensk skoldebatt. Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju "katederundervisning"! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer "elevaktivt" och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.

Björklund ökar näst med i förtroende

Jan Björklunds kraftiga ökning i väljarförtroende drunknar i Juholts och Reinfeldts siffror.

DN har tittat på väljarns förtroende för ett år sedan och idag.

Reinfeldt landar på 60 procent som har stort eller mycket stort förtroende. Han går upp med 10 procentenheter.

Den som ökar näst mest är Jan Björklund, från 23 till 32 procent, upp 9 procentenheter.

Detta var Jan Björklunds första riksdagsvalrörelse som Folkpartiledare. Väljarna har nu fått granska honom på närmare håll och gillar uppenbarligen vad de ser.

Jan och jag har inte samma uppfattning i alla frågor - i integritetsfrågor tycker jag han och Folkpartiet är helt fel ute - men på många tunga områden som ekonomi, skola och utrikespolitik ligger vi nära varandra. Jag uppskattar också hans ledarskap i partiet. Folk tror kanske att han pekar med hela handen. Det gör han inte. Han är en lyssnade partiledare, väldigt lättåtkomlig. Att han är tydlig är inte samma sak som att han inte kan lyssna.

Det är en välförtjänt ökning av väljarförtroendet vi ser och vi folkpartister måste inse att utan hans insatser i valet hade minimala förlusten av väljare kunnat bli klart större.

Kolla gärna in Jannes utspel idag också. Skolgården ska äntligen bli kaserngård!

Sossarnas patetiska utrikespolitik

Först attackerar sossarna regeringen och tycker Sverige ska vara med i insatsen i Libyen. Sen, när vi fått en förfrågan från NATO och regeringen går till riksdagen och begär mandat, då backar sossarna. S går med på att skicka JAS-plan, men planen ska inte få delta i att skydda civilia på marken.

Om ett JAS-plan på spaningsuppdrag upptäcker Khaddafi-tanks som beskjuter civilia får de använda radion för att kontakta andra nationers flygplan - de får inte engagera tanksen på egen hand.


Anledningen, säger Urban Ahlin (S), är att JAS-piloterna kan råka döda civila. Självfallet finns den risken. Men tror Ahlin att den upphör om andra länders piloter får utföra uppdragen istället? Nej, men:

"Det är inte rimligt för våra svenska soldater att behöva ta den risken", säger Ahlin.

Lasse Stjernkvist - som aldrig har haft en tydlig princip i hela sitt liv och självklart kallar sig "nästan-pascifist" - låter likadant:

"Därför kan inte Sverige överlåta till andra att stoppa våldsverkare. Däremot måste rimligen utgångspunkten vara att så långt möjligt undvika att svenska män och kvinnar skickas ut på livsfarliga uppdrag."

Men det är ju precis det vi gör. Överlåter till andra. Vi får spana och bekämpa Khaddafi-flyg - som inte synts till på dagar - resten får vi överlåta på andra. Det är klassisk socialdemokratisk utrikespolitik. Låta andra göra grovgörat, medan vi agerar moralpolis.

Tänk om alla andra agerade och resonerade som Ahlin och Stjernkvist. Vad tror ni hade hänt med de civilia i Libyen då? De hade slaktats. "Nästan-pacifist". Jo, tjena!

Låt mig avsluta med, efter denna kritik av Socialdemokraterna, att hylla de svenskar som nu ger sig ner till en krigszon. Även utan möjlighet att anfalla mål på marken så betyder insatsen något. Sverige deltar och tar ansvar. Spaning är också viktigt. Bara synd att vi inte får delta fullt ut.

UPPDATERING:

Alla sossar tycker inte likadant: Läs Widar Andersson i Folkbladet.

Full fart bakåt med Juholt?

Jan Björklund sa i helgen att det verkar bli fullt fart med Håkan Juholt S-ledare. Tyvärr är växelspaken i backläge.

Tyvärr tyder ju en del på att han ogillar RUT-avdrag, jobbskatteavdrag och privata utförare av skola eller omsorg. Men vi får väl se. Kanske överraskar han positivt.

Som Oskarshamn:are borde han ju i alla fall ha en balanserad syn på kärnkraft.

Vid gårdagens aktivitet med kärnkraftsmotståndarna (som visade sig vara två stycken) fick vi ett gäng frågor. Den första undrar vad som händer om man på 400 meters avstånd börjar gå mot en kärnbränslestav som ligger på en åker.

Känns som en relevant frågeställning! Det ligger ju och dräller kärnbränslestavar både här och där på våra åkrar.

Trevlig helg!

Den siste som läser partiprogrammet är korrekturläsaren

Fredag till söndag var det Liberalt riksmöte i Göteborg.

För er som inte är helt uppdaterade på Folkpartiets interna språkbruk så innebär det att drygt 800 folkpartister från hela landet träffas, lyssnar på tal från Jan Björklund, går på seminarier och har rysligt trevligt på lördagskvällen då det är middag och fest. (Jag kan avslöja för er att Björklund alltid är flitig på dansgolvet).

Björklund sa en del riktigt vettiga saker om utrikespolitik i sitt tal (som ni kan se här). Bland annat om skärpta regler för vapenexporten och överhuvudtaget om mindre realpolitik och mer fokus på mänskliga rättigheter och demokrati. Han gav en känga åt FN:s råd för mänskliga rättigheter - där Libyen varit ordförande.

Jag var på flera bra seminarier, men bäst som alltid var Anders Johnson. En snabbpratande, underhållande och oerhört kunnig föreläsare. Vi ska ta fram ett nytt partiprogram som ska klubbas 2013. Johnson höll i pennan när förra partiprogrammet skrevs 1997. Portalparagrafen kunde han rabbla om man väckte honom mitt i natten. Det betvivlar jag inte:

"Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser."

Har partiprogram någon betydelse då? Johnson berättade om de sex partiprogram som funnits i den liberala rörelsen sedan 1800-talet. Det första - som inte var ett program i dagens bemärkelse - skrevs av Adolf Hedin. Bördig från mina hemtrakter, Bo i Närke. Johnson citerade moderaten Per Unckel som lär ha sagt att den siste som läser partiprogrammet är korrekturläsaren. Så är det till viss del, folk läser inte partiprogram i större utsträckning. Men samtidigt genomförs ändå stora delar av programmen. Så någon har läst dem. Folkpartiets skolpolitik - som vi genomför nu - finns till stora delar i partiprogrammet från 1997.
Det nästan viktigaste är processen kring att ta fram programmet, menade Johnson. Den idédebatten är värdefull.


Jag var också på en bloggträff med partisekreteraren Nina Larsson och partiets vice ordförande Helene Odenjung. Vi pratade just en del om processen att ta fram nästa partiprogram. Det som känns bra är att partiledningen verkar komma att använda sociala medier på allvar i idéarbetet. Inte bara för syns skull. Det som är negativt är att upplägget - med elva programgrupper som har kort tid på sig - inte kommer leda till så mycket nytänk. Jag har framfört kritiken tidigare här på bloggen och i andra sammanhang, och passade på att göra det nu igen.

Det twittrades friskt under riksmötet via hashtaggen #librix. Kolla in flödet och även Pär Gustafssons sammanställning av de bästa tweetsen.

Vem ska ha ansvaret för skolan?

Folkpartiet driver sedan ett tag tillbaka att staten ska återta ansvaret för skolan. Även om jag själv röstade ja till förslaget på senaste landsmötet så är jag rätt kluven.

Jan Björklund skrev i dag i Svenska Dagbladet om det, och Erik Lakomaa har svarat. Båda har poänger. Björklund kring lärarnas ställning, och Lakomaa kring att det är väldigt svårt att peka just på kommunaliseringen för skolans negativa utveckling senaste tjugo åren. Flera stora reformer genomfördes samtidigt. Och att vi hade en ohållbar kostnadsutveckling i skolan innan. Anledningen att jag röstade ja, var att eftersom staten ändå detaljstyr skolan till stor del, så kan de lika gärna ta ansvaret också.

Hur som helst. Det jag framförallt tänkte tipsa om är Lars Leijonborgs text på Newsmill. En oerhört intressant historisk tillbakablick på tiden vid beslutet om kommunaliseringen, det otroligt uppjagade stämningen, spelet bakom kulisserna och om Folkpartiets utveckling som skolparti:

"Det rådde en förtätad stämning i riksdagen den 8 december 1989. Det var fullsatt på läktaren och välbesatt i kammaren. Utanför demonstrerade människor i tusental - när jag kom ringlade en obruten kö ända från Stockholms central till riksdagshuset. Efter månader av debatt i högt tonläge ute i samhället skulle nu frågan om kommunalisering av skolan avgöras."

Primärval för partiledarval

Folkpartiets partiledare borde i framtiden utses genom primärval.

Jan Björklund väljs till partiledare. Han kan vara ganska säker på min röst även i ett primärval.

Det kan ske i tre steg:

Provval i länsförbunden - varje länsförbund genomför ett provval där varje medlem får chans att rösta på vem man vill se som partiledare. Provvalet är rådgivande till ett förbundsmöte inom länsförbundet.

Nomineringen på förbundsmöte - efter att provvalet genomförts nominerar varje länsförbund sin kandidat till landsmötet på ett förbundsmöte (medlemsmöte i länet med ombud från varje kommunförening).

Landsmötet utser partiledare - varje länsförbund har nominerat sina kandidater och det är nu upp till ombuden på landsmötet att rösta fram en partiledare.

I dag utser vi partiordförande på två år, jag tycker med detta system att man istället kan öka till fyra år. Förslagsvis väljs partiledaren året efter ett valår.

Det här skulle väcka rejält liv i partiledarvalet. I praktiken kommer det att gå till så att kandidaterna åker runt i landet, deltar på medlemsmöten, svarar på frågor, debatterar och förankrar sin kandidatur. Även om det vid vissa tillfällen redan finns en populär partiledare så kommer denne ändå att behöva genomföra en sådan förankring. Annars är risken att stödet eroderar.

Vi får en öppen och demokratisk process där vi får prata politik. Vi blir öppnare mot väljarna. Media kommer säkert finns det högst intressant att följa ett primärval.

Vi får också ett sundare maktförhållande i partiet, där partiledaren grundar sitt stöd i medlemskåren och länsförbunden, inte i en partiledning. I utvärderingen av dataintrångsskandalen togs just toppstyrningen upp. Jag märkte inte så mycket av det, men den risken finns alltid i ett parti.

Detta kommer bli en motion till landsmötet. Så jag tar gärna mot synpunkter medan jag formulerar de exakta förslagen. Så, vad tycker ni?

Därför ökar Folkpartiet

Per Gudmundson på SvD skriver om varför Folkpartiet ökar i opinionen:

"Jan Björklunds tydliga profil i skolfrågor är orsaken.

Svenska folket står klart och tydligt bakom Jan Björklunds skolpolitik, och underkänner det flum som De rödgröna representerar. Dessutom rankar många väljare skolan som en viktig fråga.

Regeringens två tyngsta företrädare, statsminister Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, betonar återkommande skolreformernas och Jan Björklunds betydelse för Sveriges framtida välstånd.

Jan Björklund har praktiskt taget monopol på skolfrågorna i debatten. Det är därför han, och Folkpartiet, får stigande röstetal nu när folk börjar fundera på vad de verkligen vill åstadkomma med sin rösthandling."

Word!

Spetsutbildningar i Norrköping

Jan Björklund och regeringen gör det möjligt med spetsutbildningar även i högstadiet (de finns sedan ett par år tillbaka i gymnasiet).

Om Folkpartiet får något att säga till om i Norrköping efter valet vill vi såklart att Norrköping ska ansöka om att få starta en av dessa klasser. Till en början är det nämligen en försöksverksamhet, med bara tio klasser runt om i landet.

Idrotts- och musikklasser är vanligt och inget som någon tycker är kontroversiellt, men när det kommer till matematik eller något annat teoretiskt ämne, då är det plötsligt fult att dela upp elever.

En icke-fråga - som alla kommenterar

Tydligen är det en icke-fråga med burka i skolan. Trots det har alla partier kommenterat, är media fyllda med kommentarer från fackföreningar, rektorer, statsvetare och för tillfället har 56 bloggar länkat till DN:s artikel, 36 till SvD:s, 26 till Aftonbladets artikel om förslaget.

Jag tror inte det är en stor fråga så till vida att massa människor har på sig burka i skolan, men uppenbarligen är det en väldigt känslig fråga, som vi behöver diskutera.

Framförallt är detta med slöja, burka, niqab osv en jämställdhetsfråga för mig. Jag är ledsen, men jag kan inte se det som något annat än ett uttryck för en dålig kvinnosyn, när man kräver att kvinnorna ska skyla sig på det sättet. Jag vet också att det inte alltid är så, men i grunden är det inte sunt. Att därifrån gå till att förbjuda tycker jag inte man kan göra, men i vissa situationer är det självklart inte lämpligt. Till exempel i skolan där burkan gör undervisningen svårare.

Många lärlingar blir det

Folkpartiet föreslog tidigare i år en stor satsning på lärlingar. Tror det var 40000 platser vi ville se. 36000 platser blev det.

Nu finns det 8000 lärlingar i en försöksverksamhet. Nu blir lärlingsutbildningen permanent.

Totalt lovar Alliansen nio miljarder till kommunerna. Sex av dessa går till skolan, tre till ett tillfälligt extra stöd till kommunerna.

Att FP för tydliga?

Att vara liberal är att vara kluven, sa FP-ledaren Gunnar Helén en gång i tiden.

I en årlig opionsmätning kollar man på vad väljerna säger om partierna. "Velar hit och dit" är fortfarande ett av Folkpartiets starkaste kännetecken.

Nu har medierna kokat ihop en mycket märklig nyhet om att ett problem med Jan Björklund skulle vara att han är för tydlig och kantig. Det kan skrämma bort en del väljare.

Självklart är det så. Men frågan är hur många väljare velandet har skrämt och skrämmer bort.

Utan tydligheten och uthålligheten hade Jan Björklund aldrig lyckats vända hela skoldebatten och få ansvaret att reformera hela skolan. På samma sätt har han drivit debatten om kärnkraft och utan honom hade riksdagen ännu inte röstat igenom ny kärnkraft.

Att hela FP var tydliga med att vi gillar EU-samarbetet var det väljarna sa var avgörande för att de röstade på oss och vi gjorde ett succéval.

Vi behöver olika sorters politiker i Sverige och Folkpartiet. Jan Björklund är tydlig och får tackvare det saker och ting att hända. Sånt gillar kanske inte alla väljare, men rätt många.

Välkomna till Guldköping!

Jag fick äran att ta mot Alliansens partiledare nere vid resecentrum idag när Allianståget rullade in från Stockholm.

På tåget hade Göran Hägglund bjudit på tårta - med HV71-logga på! Jag konstaterade besviket att han inte hade någon Dolphins-tårta med sig och statsministern (Djurgårdare) höll med om att basket är en mycket viktigare sport än hockey.

När jag gav mig ner till resecentrum var det väl ett 30-tal personer i Hörsalsparken, där partiledarna skulle framträda. Lite nervös var jag att inga fler skulle ha dykt upp när spårvagnen med partiledarna rullade in vid parken trekvart senare. Det hade jag inte behövt vara. Hörsalsparken var proppad ända ut till Drottninggatan, runt 300-400 personer uppskattade någon.

På vägen upp i spårvagnen hann jag berätta för partiledarna om att vi bygger ut spårvägen i Norrköping. Anders Borg höll låda lite längre bak i spårvagnen och berättade om minnen från den gamla hemstaden.

Nu pustar jag ut lite. Jag var ansvarig och schemat var minst sagt tight. 11.13 anlände tåget, 12.13 skulle det avgå igen. Det funkade fint.

Tack till alla Alliansare som jobbat rejält för att få till ett bra besök!

Här kan ni se lite bilder från besöket, tagna av NT.

Bra svenska räcker inte för bra svensklärare

De allra flesta verkar nöjda med regeringens förslag att införa en lärarlegitimation. Expressens ledarsida tillhör inte dessa:

"För att få ett fast jobb krävs en examen från lärarhögskolan och lärarlegitimation. Även andra med betydligt mer kvalificerade utbildningar och examina ska kunna få legitimation, men måste då gå en ettårig kompletterande pedagogisk utbildning.

Du må alltså ha disputerat i litteraturvetenskap och undervisat i många år, men en relativt nybakad student från lärarhögskolan är behörig och får det fasta jobbet."

Expressen har en poäng, men missar också något väsentligt i läraryrket. Att vara en duktig lärare handlar långt ifrån bara om att ha goda kunskaper i själva ämnet. Alla som satt sin fot på en föreläsning på ett universitet vet hur sant det kan vara. Professorer som tillhör den yppersta eliten inom sitt område kan vara totalt värdelösa på att lära ut något - och naturligtvis tvärtom.

Det som är kärnan i läraryrket, enligt min uppfattning, är pedagogiken och didaktiken. Det ska kombineras med bra kunskaper i det ämne man undervisar i, men bara ämneskunskaper räcker inte.

Att detta nu blir ett krav för att få en lärarlegitimation är den stora förtjänsten med förslaget. Det finns nackdelar också, som Expressens varning om skråväsende, men jag tycker trots det att fördelarna överväger.

Björklund gillar väljarkontrakt?

Lyssnade nyss på Jan Björklund i Agenda. Han var tydligt med att om man tydligt talar om väljarna innan valet om hur man tänker agera i en fråga, som kan gå mot partilinjen, och blir invald på det mandatet så ska man sedan rösta så. Även om det är mot regeringens linje.

Det är precis vad vi försöker göra med väljarkontraktet. Det blir på det sättet väldigt tydligt vilket mandat man söker.

Ett i övrigt intressant Agenda med ett inslag om hur riksdagsledamöter som försöker rösta "fel" behandlas. Det är dock inget jag reagerar så mycket på. Ska man ha inflytande och gå mot partilinjen får man tåla lite stryk.

Jan Björklunds tal på riksmötet