Den siste som läser partiprogrammet är korrekturläsaren

Fredag till söndag var det Liberalt riksmöte i Göteborg.

För er som inte är helt uppdaterade på Folkpartiets interna språkbruk så innebär det att drygt 800 folkpartister från hela landet träffas, lyssnar på tal från Jan Björklund, går på seminarier och har rysligt trevligt på lördagskvällen då det är middag och fest. (Jag kan avslöja för er att Björklund alltid är flitig på dansgolvet).

Björklund sa en del riktigt vettiga saker om utrikespolitik i sitt tal (som ni kan se här). Bland annat om skärpta regler för vapenexporten och överhuvudtaget om mindre realpolitik och mer fokus på mänskliga rättigheter och demokrati. Han gav en känga åt FN:s råd för mänskliga rättigheter - där Libyen varit ordförande.

Jag var på flera bra seminarier, men bäst som alltid var Anders Johnson. En snabbpratande, underhållande och oerhört kunnig föreläsare. Vi ska ta fram ett nytt partiprogram som ska klubbas 2013. Johnson höll i pennan när förra partiprogrammet skrevs 1997. Portalparagrafen kunde han rabbla om man väckte honom mitt i natten. Det betvivlar jag inte:

"Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser."

Har partiprogram någon betydelse då? Johnson berättade om de sex partiprogram som funnits i den liberala rörelsen sedan 1800-talet. Det första - som inte var ett program i dagens bemärkelse - skrevs av Adolf Hedin. Bördig från mina hemtrakter, Bo i Närke. Johnson citerade moderaten Per Unckel som lär ha sagt att den siste som läser partiprogrammet är korrekturläsaren. Så är det till viss del, folk läser inte partiprogram i större utsträckning. Men samtidigt genomförs ändå stora delar av programmen. Så någon har läst dem. Folkpartiets skolpolitik - som vi genomför nu - finns till stora delar i partiprogrammet från 1997.
Det nästan viktigaste är processen kring att ta fram programmet, menade Johnson. Den idédebatten är värdefull.


Jag var också på en bloggträff med partisekreteraren Nina Larsson och partiets vice ordförande Helene Odenjung. Vi pratade just en del om processen att ta fram nästa partiprogram. Det som känns bra är att partiledningen verkar komma att använda sociala medier på allvar i idéarbetet. Inte bara för syns skull. Det som är negativt är att upplägget - med elva programgrupper som har kort tid på sig - inte kommer leda till så mycket nytänk. Jag har framfört kritiken tidigare här på bloggen och i andra sammanhang, och passade på att göra det nu igen.

Det twittrades friskt under riksmötet via hashtaggen #librix. Kolla in flödet och även Pär Gustafssons sammanställning av de bästa tweetsen.