Det debatteras datalagringsdirektiv i riksdagen i dag. Till de som kryssade mig i riksdagsvalet: Jag hade röstat nej.
V och MP vill skjuta upp ärendet ett år. Det är bättre än inget, vi slipper eländet ett år. Joinar SD dom så kommer det bli så. Men SD är inte mot direktivet, de vill bara göra det lite svenskare och sämre (med längre lagringstider).
Jag klarar knappt att se debatten. Känns så tragiskt. Senast i november stod Jan Björklund i talarstolen och sa återigen att nu fick det vara nog med integritetskränkande lagstiftning.
Det jag stör mig på och det som gör att jag inte klarar se debatten är att många av de som försvarar direktivet gör det så fegt. De påstår sig vara mot direktivet, eller skeptiska till det. Men ändå ska de rösta för.
De säger att vi måste införa det, eftersom det är ett direktiv från EU. Och så är det ju. Fast samtidigt inte. Sverige har varit skyldiga att införa det ganska länge nu. När regeringen beslutade att skjuta upp frågan till efter valet struntade man i att "vi måste". Vi var tvugna att göra det lika mycket nu som då.
Och så säger de att vi får böter. Ja, men införandet är verkligen inte gratis (tom kanske dyrare än böter) - och om man anser att detta bryter mot ens egna allra viktigaste grundläggande värderingar så är pengar inte ett argument överhuvudtaget. Och återigen - böter riskerade man redan när man sköt upp ärendet.
Frågan infinner sig också: Finns det något som dessa riksdagsledamöter skulle rösta nej till som kom i formen av EU-direktiv?
Jag tycker alla de som trycker på ja-knappen idag ska våga erkänna varför de gör det. Låtsas inte att ni är så oerhört negativa till direktivet om ni röstar ja. Jag tror att ni säkert är skeptiska, fick ni bestämma helt själva skulle ni inte införa direktivet - men ni tycker inte det är tillräckligt viktigt för att ni ska stå upp mot partipiskan.
Det hela är oerhört deprimerande.
1 kommentar:
Håller med dig helt, Mathias.
Skicka en kommentar