Tala försiktigt och bär på en stor klubba

"Speak softly, and carry a big stick".

Är ett afrikanskt ordspråk som en av USA:s främsta presidenter Teddy Roosevelt använde för att beskriva sin syn på utrikespolitik.

Alltså: förhandla gärna, för dialog, prata med din motståndare, men backa upp dina ord med maktmedel.
Det är så dikataturer måste hanteras. Många ropar på dialog med diktaturer. Det leder ingenstans om det inte finns kraft bakom orden. Det måste inte vara militär makt - den kan till exempel vara ekonomisk - men innefattar också militären.

Efter USA:s invasion av Irak började Iran backa om sina kärnvapenplaner. Libyen kom även de på bättre tankar. När kriget i Irak efter de inledande framgångarna gick sämre och sämre hostade Iran upp sig igen.
Det var eftersom Barack Obama så tydligt markerade ett avstånd från denna utrikespolitik som jag inte stödde honom i presidentvalet. Han sa visserligen att han inte var mot alla krig, bara "dumma krig", men motsatte sig ändå den truppförstärkning i Irak - som John McCain var starkast förespråkare av - som blev en succé och möjliggjorde ett senare tillbakadragande av stora delar av trupperna. Och att landet nu tar steg efter steg mot fungerande demokrati.

Som president har Obama blandat och gett. Kriget i Afghanistan försöker han avsluta genom att förstärka trupperna på ett liknande sätt som skedde i Irak, men han var väldigt passiv när Iran brutalt slog ner protesterna i samband med valet och han höll en väldigt låg profil när det kom till Tunisien och Egypten.
Samma låga profil som han inledningsvis hade i Libyen-protesterna. Jag har läst flera artiklar om tvåtimmars-mötet där Obama svängde. De inom hans administration som förespråkade ett ingripande - Hillary Clinton, Susan Power mfl - i Libyen fick plötsligt med sig presidenten. Vicepresident Biden, säkertsrådgivare Tom Donilon och försvarsminister Bob Gates fick ge sig.

Kanske för att Libyen utgör det perfekta ingripandet. Khadaffi har inte några starka vänner runt om i världen, inte ens i arabvärlden. Trots visst motstånd lät Kina och Ryssland en resolution passera i FN, vilket gav Obama legitimitet både hemma och borta. Och andra - Frankrike, Storbriannien - tog ledningen.

Risken för Obama är att Libyen-kriget drar ut på tiden och andra diktatorer slår ner på sina befolkningar, vilket skulle sätta stor press att ingripa även där.

Men genom att visa att han har en stor klubba kanske det inte kommer behövas.

Vad ingripandet i Libyen gör är att det sänder en stark signal till andra diktatorer om att tänka en andra gång innan de brutalt slår ner protester och revolutionsförsök. Använder de övervåld mot befolkningen så riskerar de ett militärt ingripande. Det gör att de kanske håller tillbaka - och chansen att protesterna blir lyckade ökar.