Först attackerar sossarna regeringen och tycker Sverige ska vara med i insatsen i Libyen. Sen, när vi fått en förfrågan från NATO och regeringen går till riksdagen och begär mandat, då backar sossarna. S går med på att skicka JAS-plan, men planen ska inte få delta i att skydda civilia på marken.
Om ett JAS-plan på spaningsuppdrag upptäcker Khaddafi-tanks som beskjuter civilia får de använda radion för att kontakta andra nationers flygplan - de får inte engagera tanksen på egen hand.
Anledningen, säger Urban Ahlin (S), är att JAS-piloterna kan råka döda civila. Självfallet finns den risken. Men tror Ahlin att den upphör om andra länders piloter får utföra uppdragen istället? Nej, men:
"Det är inte rimligt för våra svenska soldater att behöva ta den risken", säger Ahlin.
Lasse Stjernkvist - som aldrig har haft en tydlig princip i hela sitt liv och självklart kallar sig "nästan-pascifist" - låter likadant:
"Därför kan inte Sverige överlåta till andra att stoppa våldsverkare. Däremot måste rimligen utgångspunkten vara att så långt möjligt undvika att svenska män och kvinnar skickas ut på livsfarliga uppdrag."
Men det är ju precis det vi gör. Överlåter till andra. Vi får spana och bekämpa Khaddafi-flyg - som inte synts till på dagar - resten får vi överlåta på andra. Det är klassisk socialdemokratisk utrikespolitik. Låta andra göra grovgörat, medan vi agerar moralpolis.
Tänk om alla andra agerade och resonerade som Ahlin och Stjernkvist. Vad tror ni hade hänt med de civilia i Libyen då? De hade slaktats. "Nästan-pacifist". Jo, tjena!
Låt mig avsluta med, efter denna kritik av Socialdemokraterna, att hylla de svenskar som nu ger sig ner till en krigszon. Även utan möjlighet att anfalla mål på marken så betyder insatsen något. Sverige deltar och tar ansvar. Spaning är också viktigt. Bara synd att vi inte får delta fullt ut.
UPPDATERING:
Alla sossar tycker inte likadant: Läs Widar Andersson i Folkbladet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar