Den siste som läser partiprogrammet är korrekturläsaren

Fredag till söndag var det Liberalt riksmöte i Göteborg.

För er som inte är helt uppdaterade på Folkpartiets interna språkbruk så innebär det att drygt 800 folkpartister från hela landet träffas, lyssnar på tal från Jan Björklund, går på seminarier och har rysligt trevligt på lördagskvällen då det är middag och fest. (Jag kan avslöja för er att Björklund alltid är flitig på dansgolvet).

Björklund sa en del riktigt vettiga saker om utrikespolitik i sitt tal (som ni kan se här). Bland annat om skärpta regler för vapenexporten och överhuvudtaget om mindre realpolitik och mer fokus på mänskliga rättigheter och demokrati. Han gav en känga åt FN:s råd för mänskliga rättigheter - där Libyen varit ordförande.

Jag var på flera bra seminarier, men bäst som alltid var Anders Johnson. En snabbpratande, underhållande och oerhört kunnig föreläsare. Vi ska ta fram ett nytt partiprogram som ska klubbas 2013. Johnson höll i pennan när förra partiprogrammet skrevs 1997. Portalparagrafen kunde han rabbla om man väckte honom mitt i natten. Det betvivlar jag inte:

"Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser."

Har partiprogram någon betydelse då? Johnson berättade om de sex partiprogram som funnits i den liberala rörelsen sedan 1800-talet. Det första - som inte var ett program i dagens bemärkelse - skrevs av Adolf Hedin. Bördig från mina hemtrakter, Bo i Närke. Johnson citerade moderaten Per Unckel som lär ha sagt att den siste som läser partiprogrammet är korrekturläsaren. Så är det till viss del, folk läser inte partiprogram i större utsträckning. Men samtidigt genomförs ändå stora delar av programmen. Så någon har läst dem. Folkpartiets skolpolitik - som vi genomför nu - finns till stora delar i partiprogrammet från 1997.
Det nästan viktigaste är processen kring att ta fram programmet, menade Johnson. Den idédebatten är värdefull.


Jag var också på en bloggträff med partisekreteraren Nina Larsson och partiets vice ordförande Helene Odenjung. Vi pratade just en del om processen att ta fram nästa partiprogram. Det som känns bra är att partiledningen verkar komma att använda sociala medier på allvar i idéarbetet. Inte bara för syns skull. Det som är negativt är att upplägget - med elva programgrupper som har kort tid på sig - inte kommer leda till så mycket nytänk. Jag har framfört kritiken tidigare här på bloggen och i andra sammanhang, och passade på att göra det nu igen.

Det twittrades friskt under riksmötet via hashtaggen #librix. Kolla in flödet och även Pär Gustafssons sammanställning av de bästa tweetsen.

Det nya borgerliga uppdraget

PJ Anders Linder på SvD startade i november en serie i SvD som han kallade det borgerliga uppdraget. Många av er har säkert läst flera av artiklarna. Jag har läst de flesta. Nu avslutar han serien, även om debatten fortsätter.

Hela listan över alla 34 inlägg i serien hittar ni på Ledarbloggen.

Själv kommer jag i veckan med en debattartikel om liberalismens och borgerlighetens uppdrag i Sverige.

Jepp, vi är sugna på idéutveckling

Det märktes på partirådet. Det märks på bloggarna. Det märks i Folkpartiet. Det märks i Alliansen. Vi är sugna på idéutveckling! Sjukt kul!

Mitt förslag om en hårdsatsning på ekonomifrågorna för Folkpartiet har i huvudsak fallit i god jord.

Niklas Frykman skriver: "Om Folkpartiet gör anspråk på att på sikt bli ett stort parti måste det skapa förtroende på det här området."

Han lägger till en del kloka saker som jag instämmer i är nödvändiga för Folkpartiet:

"Det finns några frågor som inte är stora röstvinnare men där de liberala kärnväljarna och tyckarna har starka åsikter. Integritetsfrågorna till exempel. Utan en kovändning och avbön här undrar jag om processen att återvinna de liberala opinionsbildarna ens kan börja."

"I grunden tror jag att mycket av det som blivit fel i Folkpartiet handlar om en förändrad syn på staten. Många ledande Folkpartister tycks ha blivit kära i staten och tycker att den är något gott i sig."

Johan Ingerö spinner vidare på Frykman:

"[D]et är främst på områden där den politiska sektorn kan och bör göra mer som partiet förmår prestera. Frihetsfrågorna, do nothing-frågorna, existerar inte längre för partiet."

Flera bloggar och ledarsidor deltar i diskussionen:

Rasmus Jonlund, Erik Svansbo, Adam Cwejman, Catrine Norrgård, Hans Åberg, Sydsvenskan, Expressen och Göteborgs-Posten.

Dags för en rejäl utveckling av Folkpartiet

Det är fyra år till nästa val. Inga folkomröstningar eller EU-val emellan. Fyra år är en unik lång tid utan val i Sverige. Den chansen ska vi ta tillvara för en rejäl, djuplodande idéutveckling i Folkpartiet. Samma sak efterlyser PJ Anders Linder på SvD för hela Alliansen.

I fredags hade vi partiråd. Valanalysen presenterades och debatterades. Två saker verkade folk överens om: 1) Valanalysen var bra och rubriken på den, "Stolt men inte nöjd", sammanfattade väl valresultatet (även om den var sossig). 2) Det är dags att bredda partiet. Skolfrågan ska vi inte släppa, men vi behöver bli bättre i andra frågor.

Arne Modig från Novus visade just det. Väljarna älskar vår skolpolitik, där är vi bäst i klassen. Men i övrigt finns det inga områden som är välkända och gillade av väljarna. Några, som integration, försvar, kärnkraft, är mer kända än andra områden, men det duger inte.

Åsikter går såklart isär om vad vi ska prioritera för ytterligare stor fråga. Men det fanns också en insikt, både i valanalysgruppen och bland de som kommenterade på partirådet, att vi måste satsa på de statsbärande frågorna. Arne Modig pekade också på det. Att väljarna gillar de som "kan sköta landet".

Där har vi flera frågor, men framför andra ekonomisk politik. Jag tror också man kan lägga till rättsväsende, försvarspolitik och utrikespolitik. De senare två är inte viktiga för väljarna när de väljer parti, men de signalerar just att man kan sköta landet.

Men den stora satsningen måste ske inom den ekonomiska politiken. Moderaterna dominerar. Det kommer ta lång tid för Folkpartiet att bygga upp en förtroende där. Desto större anledning att börja direkt.

Jag vill att partistyrelsen tillsätter en arbetsgrupp om, låt oss säga, cirka tio personer. Hälften ska vara personer hämtade utifrån, liberala ekonomer från akademi och näringsliv. Hälften personer inifrån partiet.

En arvoderad huvudsekreterare bör utses. Vore inte exempelvis Andreas Bergh ett spännande namn?

Uppdraget bör vara tydligt: En ny ekonomisk politik och en skattereform som ska göra Sverige till den mest dynamiska ekonomin i världen.

Vi får INTE utse en grupp som rapar upp 90 procent gamla förslag och föreslår någon liten detaljförändring här eller där. Nu har vi tid med djuplodande idéarbete. Ta chansen!