För några veckor skrev Jan Björklund på DN Debatt: "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder."
Det blev, på ren svenska, ett jävla liv. Speciellt på Twitter där hashtaggen #merkateder blev samlingspunkt. 4709 tweets skrevs på en vecka med den taggen. Merkateder.se startades och sammanställde debatten.
Björklund undervisar?
Hur som helst. Det jag skulle komma fram till är dagens artikel i DN Kultur av Maciej Zaremba. Han har begett sig till Minerva-skolan, där de - ve och fasa! - bedriver katederundervisning, lär barnen var länder ligger och annat omodernt! Jag klistar in ett långt stycke, men läs gärna hela. Zaremba skriver njutningsfullt bra:
Men läraren vill att de skall hitta rötterna. "Vad finns det för genrer?" Händerna flyger upp: "Horror, dikter, epos, drama, romaner, fabler ..." "Och action!" Det är klassens manlighet som gör ett nytt försök. "Är allt som skrivs litteratur?" "Nej, inte läroböckerna ..." Lång diskussion, läraren fördelar ordet. Så säger plötsligt någon: "Litteratur är bara när det uppstår bilder i huvudet."
Det måste vara sådana ögonblick som får en lärare att gå sjungande hem från jobbet. Nu ber han om tystnad, det skall läsas högt. "Moder till Torstein röd var Aud den djuptänkta, dotter till Kettil flatnäsa, som var son till Björn Buna, son till Grim Herse från Sogn. Hoskuld bodde på Hoskuldsstad..."
"Vad är det, jättetråkigt, bara en massa namn!" Men läraren fortsätter och snart är vi framme vid Gunnars sista strid, den brustna bågsträngen och hämnden för örfilen. Pojkarna lystrar till. Nu vill läraren veta varför de som tusen år tidigare lyssnade till historien inte tråkades ut av alla namnen.
Det var fint turnerat. En stund senare har klassen listat ut att det var förfäder och grannar det handlade om, förstås. Och så, med hjälp av "Njals saga", bevittnade vi litteraturens födelse vid lägerelden. Inte en lärobok i sikte.
Jag skildrar detta så utförligt för att belysa det kanske mest bisarra inslaget i svensk skoldebatt. Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju "katederundervisning"! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer "elevaktivt" och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar