Smyga mig ut

Läser på Lasse Stjernkvists blogg att man inte får ha kortbyxor i Rådhuset. Det blir till att smyga sig ut.

Jag har begått badpremiär i dag. Är en hyfsat stor badkruka, men det var inte så värst kallt i vattnet faktiskt. Simmade kapp med mammas hund om en tennisboll. Hunden vann. Men, rutinerad som jag är, så har jag en ursäkt. Knät är inte återställt ännu.

Jan Björklund tycker vi ska förlänga Libyen-insatsen. Utmärkt!

Jag var med i Sjöström i P1 häromdagen och pratade republikanska presidentkandidater med Karin Henriksson på SvD och Viktor Bernhardtz från Dagens Arena.

Vill ni lyssna i efterhand så hittar ni länk här. Cirka 13 minuter in.

Stolthet sammanfattar Almedalen

Jag har återhämtat mig efter Almedalen, och när jag funderar lite över veckan är det ordet stolthet som sammanfattar den bäst.

Jag kände en oerhörd stolthet när jag lyssnade på överstelöjtnant Stefan Wilson, chef för den svenska insatsen i Libyen, när han hos Fjärde Storstadsregionen berättade om Sveriges uppdrag de senaste tre månaderna.

Det Sverige bidrar med i Libyen räddar liv. Wilson visade exempel på just det. Det svenska förbandet har fått mycket beröm och har stått för trettio procent av den taktiska spaningen.

Maud Olofsson höll ett känslosamt avskedstal. När hon pratade om invandring och om att vi måste sluta att ständigt ladda invandring med negativa ord brast rösten för henne. "Vi har ju bara varandra", sa hon med sprucken röst.

Svenska politiker har inte gett efter för billig populism när det kommer till invandringsfrågor. När en självmordsbombare sprängde sig pratade statsministern och andra om tolerans. Jan Björklund föreslog i Almedalen utökad arbetskraftsinvandring.

Det gör mig stolt.

Vi får inte glömma bort att hitta lösningar för att minska arbetslösheten för invandrare, men det gör vi bäst genom att stå upp för tolerans och genom att se fördelarna med invandringen.

Säkerhetspolitiken har blivit medieutspel för S

Socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik har blivit rejält snurrig sedan Håkan Juholt tillträdde.

Först drev de på för att Sverige skulle delta i Libyen-insatsen.

Sen när regeringen sa att den också tyckte det, backade S en del och menade att vi bara skulle spana med flygplanen. En halvmesyr, som Jan Björklund uttryckte det.

Någon månad in på deltagandet meddelande Juholt på första maj att Sverige inte skulle fortsätta delta alls, efter de tre månader som riksdagsbeslutet gällde.

Och så idag: På DN Debatt säger S att insatsen "självklart" ska fortsätta och att de kan tänka sig att skicka marinen till området!

En välkommen omsvängning (den sista, eller kanske senaste) såklart. Om det finns behov av marina stridskrafter och NATO efterfrågar det bör naturligtvis Sverige ställa upp om det är möjligt.

Det som känns oroväckande är inte så mycket omsvängningarna i sig, som att Socialdemokraterna har gjort säkerhets- och utrikespolitiken till en område för medieutspel. Vi riskerar svensk män och kvinnors liv i andra länder. Juholt borde prata direkt med regeringen istället för att skriva på DN Debatt.

Är det ens meningsfullt att skicka Gripen?

Efter att ha läst bloggen Wisemans Wisdoms, en mycket välunderrättad försvarsbloggare, kan man ju undra om det alls är meningsfullt att skicka Gripen till Libyen:

"De svenska flygplanen som patrullerar flygförbudszonen kommer sannolikt också att ha som sekundär avgift att spana av intressanta områden på marken med sina LDP. Upptäcker man då t ex ett stridsfordon eller en artilleripjäs som beskjuter civil bebyggelse ska flygplanen enligt de av S, V och Mp förorsakade förbehållen lämna området och låta andra nationers flygplan anfalla."

Gripen med LDP - kameror för att identifiera mål på marken.

"Problemet blir då precis det som S, V och Mp förfasar sig över. Marksituationen är svår att bedöma för en som kommer på plats i efterhand. Vem sköt och varifrån? Den utländske piloten ska då bilda sig en uppfattning om något som han inte själv sett och bara får hörsägen om och en grov position på. Rules of engagement föreskriver oftast att anfall ej får göras i efterhand som t ex hämnd."

Gripens roll ser ut att bli en spaning som blir nästintill meningslös om något akut upptäcks. Om Gripen upptäcker trupp som flyttas blir det meningsfullt, men mindre så om dödandet av civila pågår.

Läs gärna hela inlägget, det visar hur okunnigt Håkan Juholt och Urban Ahlin resonerar.

Läs också dagens inlägg från en av piloterna som ska delta i insatsen:

"När Urban Ahlin (s) nu raljant meddelar att jag inte kan avgöra om mål är civila eller militära eftersom jag flyger så högt, och dessutom insinuerar att jag skulle bomba även om jag var osäker, så blir jag lite fundersam och undrar stilla hur mycket detaljkunskap han sitter inne med?"

Jag skäms

Widar Andersson sammanfattar i ett par meningar Libyen-läget:

"FN: s säkerhetsråd diskuterar att införa en flygförbudszon över Libyen. En omröstning planeras att hållas ungefär samtidigt som Kadaffi skjuter den sista rebellen."

Innan jag först kritiserar USA, låt mig kritisera alla andra. Libyen är vår bakgård. EU:s bakgård. Ansvaret vilar i första hand på oss. Och EU står återigen handlingsförlamat när människor slaktas. Denna gång inte i själva Europa, men inte många mil härifrån.

Men så: USA.

Det börjar bli uppenbart nu att USA:s utrikespolitik verkligen har förändrats. Precis som Barack Obama lovade. Det var anledningen att jag inte stödde honom i presidentvalet. Han är på många sätt en utmärkt person och politiker, men ett passivt USA skapar en farlig värld. Ett passivt USA låter diktaturer härja och få mer makt.

Samtidigt ska man komma ihåg att USA har ett mycket tungt engagemang i Afghanistan och ett numera inte lika tungt i Irak. Det begränsar naturligtvis handlingsfriheten.

Den oerhört hårda och uthålliga kritiken av USA:s insatser i Irak och Afghanistan spelar också roll. Det finns de som nu ropar på att USA ska agera som gick och demonstrerade mot både invasionerna i Irak och Afghanistan.

En flygförbudszon är något annat än en invasion såklart. Men även ett mindre militärt engagemang som flygförbudszon kan eskalera.

Men återigen: Huvudansvaret vilar denna gång på EU.