Mycket oroväckande för säkerhetspolitiken

Håkan Juholt var en doldis när han plötsligt blev partiledare. Inget fel i det. Han har spenderat åratal som försvarspolitiker. Är det något han borde kunna är det försvars- och säkerhetspolitik.

Att saker och ting kan gå lite snett i början förstår jag. Men inte inom säkerhetspolitiken. Därför är Juholts agerande fullständigt obegripligt. Och det är skadligt för Sverige.

Man kan ju tycka att regeringen borde dumpa honom och prata med Miljöpartiet som verkar mer mogna. Men det finns en poäng i en bred majoritet i säkerhetspolitiska frågor. Poängen är stabilitet och långsiktighet. Så det finns en gräns. Att samarbeta med Juholt nu är inte det minst stabilt eller långsiktigt. Jag hoppas det ändrar sig.

Men karln verkar ju inte lära heller. Nu när de gjort elva piruetter och två halvfinter och en uppgörelse är klar, då dundrar han ut i DN och funderar på om Sverige ska skicka trupper till Syrien och Sudan.

Jag utesluter inte sådana insatser - lika lite som jag uteslöt en marin insats - men det verkar obegipligt korkat att börja babbla offentligt om det nu.

Jan Björklund är väldigt kritisk.

Mark Klamberg undrar om Juholt vill att Sverige ska delta i en militär intervention mot Syrien.

Nyheter24 listar alla olika S-besked.

Göra upp med MP om Libyen?

Vi kom hem igår. Men inte via taxi från Nyköping. Rälsbrottet fixades precis innan vi passerade och totalt blev det 50 minuter sent - och en halvtimme innan bussen! Jag tror att Eva A hann till dinosaurieutställningen. Själv missade jag träningen och kompenserade det genom att äta godis...

När jag skrev om det senaste i Libyen-frågan från Juholt & Co insåg jag inte att de fortsatte ville dra tillbaka Gripen. Det gör alltihopa väldigt konstigt. Vi kan inte ha en utrikes- och säkerhetspolitik som baserar sig på dagsformen för partitopparna inom S. Därför helt rätt av Jan Björklund, som efter möte med Storbritanniens vice premiärminister, tycker att Alliansen ska göra upp med MP, om S är omöjliga.

Sverige har en lång tradition av breda överenskommelser inom detta område. Därför har Socialdemokraternas ord vägt tungt. Och gjorde det även när Gripen skickades ner. Regeringen ville inte att Gripen bara skulle få spana, men lyssnade på S. Sedan dess har S visat upp en sådan omogenhet att en uppgörelse bara med Miljöpartiet är tänkbar.

Men min förhoppning är så bred överenskommelse som möjligt.

Säkerhetspolitiken har blivit medieutspel för S

Socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik har blivit rejält snurrig sedan Håkan Juholt tillträdde.

Först drev de på för att Sverige skulle delta i Libyen-insatsen.

Sen när regeringen sa att den också tyckte det, backade S en del och menade att vi bara skulle spana med flygplanen. En halvmesyr, som Jan Björklund uttryckte det.

Någon månad in på deltagandet meddelande Juholt på första maj att Sverige inte skulle fortsätta delta alls, efter de tre månader som riksdagsbeslutet gällde.

Och så idag: På DN Debatt säger S att insatsen "självklart" ska fortsätta och att de kan tänka sig att skicka marinen till området!

En välkommen omsvängning (den sista, eller kanske senaste) såklart. Om det finns behov av marina stridskrafter och NATO efterfrågar det bör naturligtvis Sverige ställa upp om det är möjligt.

Det som känns oroväckande är inte så mycket omsvängningarna i sig, som att Socialdemokraterna har gjort säkerhets- och utrikespolitiken till en område för medieutspel. Vi riskerar svensk män och kvinnors liv i andra länder. Juholt borde prata direkt med regeringen istället för att skriva på DN Debatt.