Good riddance

Martin Gelin lade upp en träffande bild på Google+. Den är tagen för bara ett år sedan:

Längst till vänster Ben Ali, Khaddafi i solbrillorna och längst till höger Mubarak.

Ben Ali var premiärminister i Tunisien och den första av diktatorerna som fick ge upp. Khadaffi håller på att förlora makten just nu i Libyen. Mubarak är inte bara avsatt utan och ställd inför rätta i Egypten.

Efterspelet är osäkert, det kan bli islamister som tar över länderna, men demokratiska krafter är också i stark rörelse. Till slut segrar alltid demokratin, det är min övertygelse.

Försent?

Till slut tog sig FN:s säkerhetsråd samman och röstade igenom en flygförbudszon i Libyen.

Risken är naturligtvis att det är försent.

Varför lade demokratierna Tyskland, Indien och Brasilien ner sina röster? Att diktaturen Kina och halvdiktaturen Ryssland gjorde det är tyvärr ingen överraskning.

Nu sägs Frankrike, Storbritannien, USA och eventuellt några arabländer vara beredde att sätta in flyg. Varför inte fler EU-länder? Och varför inte Sverige?

Varför deltar Sverige aldrig med flyg i militära operationer? Det måste finnas någon anledning. Vi har lagt ner många miljarder på ett utmärkt och mångsidigt stridsflygplan. Varför inte använda det?

Själv ska jag strax hoppa i bilen och köra ner till Göteborg. Där har Folkpartiet riksmöte. Ska bli oerhört kul att träffa polare och bekanta från landets alla hörn och kanter.

Det snöar ute. Jag anar att Expressen och Aftonbladet inte kommer använda lika många "KAOS" och "KATASTROF" i snörubrikerna.

Jag skäms

Widar Andersson sammanfattar i ett par meningar Libyen-läget:

"FN: s säkerhetsråd diskuterar att införa en flygförbudszon över Libyen. En omröstning planeras att hållas ungefär samtidigt som Kadaffi skjuter den sista rebellen."

Innan jag först kritiserar USA, låt mig kritisera alla andra. Libyen är vår bakgård. EU:s bakgård. Ansvaret vilar i första hand på oss. Och EU står återigen handlingsförlamat när människor slaktas. Denna gång inte i själva Europa, men inte många mil härifrån.

Men så: USA.

Det börjar bli uppenbart nu att USA:s utrikespolitik verkligen har förändrats. Precis som Barack Obama lovade. Det var anledningen att jag inte stödde honom i presidentvalet. Han är på många sätt en utmärkt person och politiker, men ett passivt USA skapar en farlig värld. Ett passivt USA låter diktaturer härja och få mer makt.

Samtidigt ska man komma ihåg att USA har ett mycket tungt engagemang i Afghanistan och ett numera inte lika tungt i Irak. Det begränsar naturligtvis handlingsfriheten.

Den oerhört hårda och uthålliga kritiken av USA:s insatser i Irak och Afghanistan spelar också roll. Det finns de som nu ropar på att USA ska agera som gick och demonstrerade mot både invasionerna i Irak och Afghanistan.

En flygförbudszon är något annat än en invasion såklart. Men även ett mindre militärt engagemang som flygförbudszon kan eskalera.

Men återigen: Huvudansvaret vilar denna gång på EU.

Barack Obama håller käften

Världen kan vara inne i den största omvälvningen och den största rörelsen mot frihet sedan Östeuropa skakade av sig kommunism och diktatur i slutet på 1980-talet.

Vad gör den fria världens ledare då? Håller käften.

Obama svor presidenteden - och blev den fria världens ledare.

Vita husets presstalesman Jay Carney meddelade att president Obama inte kommer uttala sig om det som händer i Libyen. Det blir utrikesminister Clinton som gör det.

Jag har gnällt på Bildt, men ärligt talat spelar det ingen som helst roll vad han gör eller säger. Det som spelar roll är vad USA och president Obama säger.

Det är vid sådana här tillfällen agnarna skiljs från vetet. Det är vid sådana här tillfällen personer som Winston Churchill har klivit fram. De riktiga ledarna förstår när världen behöver ledarskap.

President Obama har världens förtroende. Han är inte längre lika populär i USA, men han är populär och respekterad runt om i världen. Hans presidentkampanj gav hopp till en hel värld. Nu har han chansen att verkligen göra nytta. Att hjälpa till att befria människor från tyranni. Kliver han fram nu och gör det rätt åker jag gladeligen och kampanjar för hans omval.

Men i stället för att vara den fria världens ledare, så åker han till Ohio och pratar om sitt budgetförslag - som ironiskt nog han kallar Winning the Future.

Bra Fridolin!

Gustaf Fridolin kräver att Carl Bildt förtydligar sig:

"Det framstår som att Sverige är neutralt mellan demokrati och diktatur", skriver han i en fråga till utrikesministern.

Bra att Fridolin (som jag tidigare en gång kallade Frigolit, men det slipper han idag) pressar på. Det här är, som jag skrev igår, inte ett tillfälle där man inte väljer sida.

Det är nu man väljer sida!

Carl Bildt säger i SVT att "det handlar inte om att välja den ena eller andra" utan att man fördömer allt våld och vill förhindra situationen från att bli värre i Libyen.

Jag börjar bli så oerhört trött på Carl Bildt. Ja, han har massa kontakter runt om i världen. Men hur vore det om han hade någon ryggrad också! Det enda land han ständigt fördömer är Israel, alla andra ska man vara balanserad mot.

Herregud, Khadaffi använder stridsflyg mot demonstranterna! När i helvete ska man välja sida, om inte då?

Jag är fullt medveten om att verkligheten inte är svart eller vit, eller så himla enkel. Jag är också fullt medveten om att Carl Bildt är mer insatt i detaljerna än jag. Men utrikespolitik är inte bara realpolitik, den politiken har vi prövat. Den politiken har hjälpt alla dessa tyranner att sitta kvar vid makten. Vi behöver en utrikespolitik baserad på värderingar.

Och var håller resten av regeringen hus? Står Folkpartiet bakom allt det som kommer ur Bildts mun?

Och var fan håller Barack Obama hus? Det duger inte att bara snacka om hopp. Nu har du chansen att göra skillnad i världen. Gör det!

Hela sitt liv med Mubarak

Jag hörde precis en kvinna intervjuas på Al Jazeera. Hon föddes samma vecka som Hosni Mubarak tog makten. Hela sitt liv under samma tyrann. Det är omöjligt att ens förstå hennes känslor just nu.

Nu håller vi tummarna för att hon slipper fler tyranner och får uppleva glädjen i att gå och rösta fram sin egen ledare. Eller bli en själv.

Vem styr Örebro?

Fortfarande vet ingen hur min kära gamla hemstad Örebro ska styras. Just nu har man ett märkligt system där Moderaterna och Socialdemokraterna turas om att varannan månad vara ordförande i kommunstyrelsen.

Valprövningsnämnden har ännu inte tagit ställning till de överklaganden som lämnats in ända sedan förtidsröstningen börjat.

Det är, utan tvekan, skandal.

Staffan Werme (FP), som förra mandatperioden var KS-ordförande i Örebro, skriver i dag på DN Debatt om situationen och hur föreslår ett antal ändring i vallagen. Väl värt att läsa och begrunda.

I förmiddags var det alltså besök på BRIS och BRIS-rapport. Statistiken kan vara svårt att ta till sig, men att läsa vad barnen och skriver och säger till BRIS, det förstår man. Tyvärr. För det är hemska saker.

När jag var lärare förundrades jag i bland över att en del barn ens orkade gå till skolan. De hade det så jävligt i sina liv. Men ofta var skolan andningshålet för dem.

Jag frågade om vad som hade blivit bättre och fick väl inget egentligt svar, men de hade en lista över lagförändringar senaste 40 åren. Och en del positivt har hänt.

Frågade också om anti-mobbingarbete i skolorna och det BRIS uttalat är att de vill se evidensbaserade metoder. Där är vi helt överens. Vi har flera gånger lagt det förslaget här i Norrköping, men fått nej varje gång från S, V och MP. Olle Johansson (S), kommunalråd med ansvar för skolan, var på plats nu och hörde BRIS åsikt. Kanske dags att föreslå det igen?

Israel före vänsterfrasmaskiner i väst

Widar Andersson är i sitt esse i dag i söndagskrönikan på Folkbladet.se:

Sandberg tog upp ett perspektiv på saken som fick programmets klockor att stanna. Han påminde om att det endast fanns ett land i regionen – möjligen med undantag för Libanon – där araber öppet kan kräva regeringens avgång utan minsta risk för repressalier och polisbrutalitet. Det landet är Israel.
...
De arabländer likt Egypten som nu av allt att döma är på väg att befria sig från sina diktatorer bör således kolla in Israel mer än vänsterfrasmaskiner i väst. Att bygga en demokrati är på många sätt en Sisyfosarbete¸ det blir aldrig färdigt. Grundstenarna måste läggas stabilt. Demokratiska institutioner, medborgerliga fri- och rättigheter, ekonomiska institutioner, rättsliga institutioner och institutioner för val och öppenhet kan aldrig hoppas över.

Arbetarkamp och klasskamp är dock överhoppningsbara storheter.

Läs hela!

Ett annat litet lästips i all ödmjukhet är mitt inlägg om Ronald Reagan på amerikanskpolitik.se. Denne skulle ha fyllt 100 år i dag. Reagan drar vitsar från Sovejtunionen och håller briljant tal 1964.

Påverkad av Egypten

USA har genom utrikesminister Clinton förtydligat sig något och uttalar sig för demokrati och fria val i Egypten. Men vill inte fullt ut ta ställning för att Mubarak ska avsättas. Vad vi ser är realpolitik. Det kan vara lätt för oss som inte behöver ta ansvar att ta ställning. Världen är tyvärr lite mer komplicerad än så.

Egypten är en av USA:s allierade i området och har blivit en hyfsat stabil samarbetspartner till Israel. Hur illa det är med Mubarak så kan det bli värre utan. Då menar jag inte demokrati, utan islamister. Därför är också Israel nervösa. Ett islamistisk Egypten som stöttar Hamas kan bli ett hot mot deras existens.

Trots det tycker jag att både USA och Israel - och så klart alla demokratier i världen - har ett ansvar att ställa sig på demokratins sida. Ett demokratisk Egypten (och då menar jag inte bara fria val, utan demokrater som leder landet) vore såklart det bästa för egyptens folk, men också för Israel, USA och utvecklingen i hela området. Får vi demokrati får vi också fred och mänskliga rättigheter.

Men det gäller alltså att stötta rätt krafter. Mubarak kan komma att ersättas med något ännu värre annars.

Förutom att jag känner mig väldigt engagerad i det som händer i Egypten blir jag också berörd på ett annat sätt. Min mor fyller 60 år snart och vi skulle åkt dit direkt efter hennes födelsedag, om drygt tre veckor. Som det ser ut nu blir det nog inget av just då. I alla fall inte till Egypten.