Judefritt i palestinsk stat

Palestinierna planerar att försöka få FN att utlysa en palestinsk stat. En stat som ska vara fri från judar. Det säger i alla fall PLO:s ambassadör i USA, enligt USA Today: 

"Such a state would be the first to officially prohibit Jews since Nazi Germany, said Elliott Abrams, a former U.S. National Security Council official".

Vilket är konsekvent med vad Abbas sa förra året:

"I will never allow a single Israeli to live among us on Palestinian land."

I Israel bor i dag 1,6 miljoner palestinier/araber, 20 procent av befolkningen.

Det pratas ju mycket om att konflikten beror på att Israel befinner sig på Västbanken. Ett påstående som är tämligen historielöst. Danny Ayalon förklarar i ett pedagogiskt videoklipp:



Här kan ni även se honom berätta om just Västbanken:



UPPDATERING 15/9: Ambassadören säger nu att han blev feltolkad och inte alls menade så.

Lärarkarriär - det bästa i budgeten

Är det något jag argumenterat för i olika sammanhang under åren (som lärare, lärarstudent och politiker) är karriärmöjligheter för lärare. 

Om man hårddrar det lite så är rektor den enda karriärmöjligheten som finns för lärare. Det kan på en del skolor finnas lite annat, som utvecklingsledare, arbetslagsledare och så vidare, men någon tydlig karriär finns inte förutom skolledare.

Det måste finnas karriärmöjligheter för de som helt enkelt är bra lärare.

Det ska gå att göra karriär som lärare. Detta i sin tur kommer leda till att dessa lärare blir mer attraktiva på övriga arbetsmarknaden. En del kommer sluta i skolan och bidra med pedagogik och didaktiv i näringslivet. Vilket också kommer pressa upp lönerna.

Så nu när regeringen föreslår en sådan reform i budgeten så blir jag väldigt glad. 880 miljoner ska användas till karriärtjänster och nivåerna, eller vad man ska kalla det, ska regleras i skollagen.

Läs också Staffan Werme som beskriver FP:s satsning på lärarlöner i Örebro, som nu troligen inte blir av pga det nya styret i Örebro.

Backa hela vägen

Maria Larsson slog till reträtt igår efter massiv kritik mot beslutet att den vanvårdade barnen trots allt inte ska få ersättning.

Bra - Maria och regeringen bör retirera hela vägen!

Mårten Schultz, professor i civilrätt, är kanske den som formulerar det bäst när han skriver på DN Debatt i dag:

"De svårigheter med bevisning som också anförts till stöd för beslutet är inte heller övertygande. Sådant hanterar ersättningssystemen i Sverige i dag närmast dagligen, inom ramen för brottsskadeersättningar och andra ersättningar. Dessutom torde det inte vara så svårt att klarlägga vilka barn som faktiskt var institutionaliserade eller föremål för placering under de aktuella åren och de faktiska omständigheterna bör ofta i sig kunna ge viss ledning för bedömningen."

Kasta nätet brett. Om någon får ersättning som inte borde ha fått det, vad spelar det för roll? När alternativet är att ingen får.

Mitt 11 september-minne

Likt de flesta som var tillräckligt gamla minns jag exakt vad jag gjorde när jag fick reda på 11 september-attacken. 

Jag bodde då i Stockholm och satt på kontoret på Södermalm. Läste på ett Newcastle-forum på internet där någon skrev att ett flygplan kraschat in i ett World Trade Center-torn. Framför mig såg jag ett litet plan, typ en Cessna, som hade kört in i tornet.

Jag gick in i ett annat rum och slog på CNN. Röken och hålet från planet var så stort att jag förstod att det måste ha varit ett större plan. Ropade på min kollega Johan, som kom ut och kollade. Vi satte oss där i soffan och följde sändningen.

Plötsligt ser vi det andra planet köra i det andra tornet och händelsen förvandlades från en tragisk olycka till något helt annat. Johan gick tillbaka till det andra rummet för att kolla internet. Då rasar ena tornet. Jag börjar skrika och han kommer rusande tillbaka. Det såg ut som om hela byggnaden var apterad, som det var bomber inuti dem som sprängdes och jag var ett tag övertygad om det.

Någonstans här säger Johan att han tror att det är Osama bin Laden som ligger bakom.

Jag minns skräcken. Rädslan för vad som pågick. Ingen visste ju då hur stort detta skulle bli. Hur många fler flygplan, hur många fler terrorattacker. Och där satt jag, i en lägenhet på Södermalm, och kunde bara titta på.

Nu när jag funderar, så här i efterhand, så undrar jag om det inte var här mitt verkliga intresse för politik väcktes. Och i synnerhet amerikansk politik. Det dröjde ett par år innan jag gick med i Folkpartiet, men mitt intresse började stegras.

Jag är väl en av få som från början var motståndare till insatserna i Afghanistan och Irak, och numera är för dem. Som så många andra var jag bara i största allmänhet mot krig. Nu inser jag att krig kan vara nödvändigt ibland för att försvara frihet, eller för att skapa frihet. Det betyder inte att krig alltid är rätt lösning - oftast inte - men det finns en moralisk rätt att störta diktaturer med vapenmakt, om så krävs. Som vi nu ser i Libyen.

11 september har också fört med sig flera inskräkningar av vår frihet. Kraftig utbyggnad av övervakning och avlyssning. En del av det nödvändigt, men det har gått för långt - och för enkelt. 

Alla dessa erfarenheter måste vi nu med oss in i det andra årtiondet efter 11 september. Vi måste hitta balansen i kriget mot terrorismen.

Utse FP-ledare i primärval

Jag har skrivit några gånger tidigare här på bloggen om att utse partiledare i primärval. Det har ju blivit en motion till Folkpartiets landsmöte.

 I dag skriver LUF:s ordförande Adam Cwejman och jag på DN Debatt om detta, där vi på något sätt jämför John McCain med Håkan Juholt.

"Det var en kall och tidig morgon i januari 2008 på en skola i New Hampshire. I det lilla skolbiblioteket fick maximalt trettio personer rum. John McCain skulle ett par dagar senare vinna delstatens primärval och sedan den republikanska nomineringen. Ändå skulle han nu tala inför denna lilla publik. Är inte amerikansk politik bara ballonger, glitter och tusentals människor i publiken? Nej, det amerikanska primärvalssystemet tvingar fram något annat."

Låtsasbudget

NT påpekar att de rödgröna lagt en budget med ett minus på 129 miljoner kronor nästa år. Det förklarar Lasse Stjernkvist med att de "inte hunnit arbeta fram en riktig budget".

Tänk, jag hade på känn att det var en låtsasbudget.

Vi i Alliansen hann att göra en budget i balans. Små marginaler 2012, men i balans.

I dag blir det först lite jobb på kontoret, sedan ska vi till Linköping en sväng för att träffa Stadsmissionen.

Stolt tupp

Mina vänner i Gävle-upproret har åkt hem. Förutom att vi fick en hel del bra sagt var det en stort nöje att få visa dem Norrköping. 

 Jag snabbguidade dem i pampiga Rådhuset, tog upp dem i Rådshustornet, vi käkade middag på Asken i Knäppingsborg och tog sena drinkar på nya The Lamp Hotel.
 Nu struttar jag runt som en stolt tupp över allt beröm och fina kommentarer om Norrköping.

 Norrköping har en tydlig karaktär. Staden är något. Den har en känsla. Av en historiskt mäktig stad med traditioner och kultur.

 Konferenser och möten är ofta väldigt roligt, men man blir trött av det. Speciellt när man är värd. Så nu blir det en väldigt lugn kväll.

Palestinsk stat skapas bäst i förhandlingar

Jan Björklund och Birgitta Ohlsson gjorde mig väldigt stolt som folkpartist i går. 

I Expressen skrev de:

 "Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden." 

Jag instämmer. Vägen till en palestinsk stat kommer via demokrati. Demokrati i de palestinska områdena. Huvudansvaret för att skapa det har naturligtvis palestinerna själva, men vi i omvärlden - inklusive Israel - kan och ska naturligtvis hjälpa till.

 Till exempel måste palestinska myndigheter lägga ner indoktrineringen av små barn och sluta ge bidrag till terrorister (finansierat av svenska biståndspengar, som Erik Svansbo avslöjade och sedan SvD och Aftonbladet skrivit om).

 Om vi får demokrati i de palestinaska områdena kommer vi också få fred. Då kommer vi få palestinska ledare som accepterar rimliga fredsöverenskommelser. Tre gånger har palestinska ledare tackat nej till att bilda en stat, trots att de fått mellan 95-98% av de begärda territorierna, stora summor pengar och annat stöd.

Gävle-upproret i Norrköping

I dag samlas Gävle-upproret i Norrköping. 

 En sen kväll för ett par-tre år sedan satt jag, Niklas Frykman, Per-Åke Fredriksson och några till i en bar. Vi var på Liberalt riksmöte - tror jag det var - någonstans i Sverige. Vi noterade att vi var män i ungefär samma ålder och hade samma politiska uppdrag i våra respektive kommuner. Och vi var i opposition.

 Av det kunde man naturligtvis dra slutsatsen att det var vårt fel att vi var i opposition, men eftersom vi alla var tämligen nytillträdda avfärdade vi snabbt den teorin.
I stället började vi fundera hur vi närmare kunde samarbeta. Så vi bjöd in andra kommuner i ungefär samma storlek och läge och träffades första gången i Gävle.

Sedan har det rullat på med flera bra träffar. Några av kommunerna lämnade vårt gäng efter valet, bland annat Sundsvall. Och några kom till, nya i dag är Nyköping och Västerås.

 Ska bli kul att visa upp Norrköping för dem. Tänkte ta dem med dem upp i Rådhustornet bland annat!