Det blev nyår i sjuksängen. Min trerätters middag fanns kvar även i dag, meddelade grabbarna, men den var kanske inte lika god nu, gissade de. Jag testade inte.
Jag är lite ensamvarg så det gjorde inget, och nyårsfirandet gick tydligen att genomföra ändå.
Istället hade jag chansen att läsa klart Percy Barneviks självbiografi. Såg den i julhandeln och hajade till av titeln: Jag vill förändra världen.
Percy har ju gett sig in i biståndsvärlden de senaste tio åren. Jag själv är väldigt intresserad av denna biståndsvärld som växer fram med mikrolån och hjälp till självhjälp.
I början var boken lite stolpig. Känsloyttringarna bestod av träiga kommentarer i stäl med "den upplevelsen har betytt mycket för mig". Men det tog sig efterhand - eller så vande jag mig bara - och vad jag tror är Barneviks torra humor kom fram. Det blir en komisk effekt när han beskriver ett investeringsbeslut lika formellt som när han berättar hur han som oerfaren vid skogsarbete sågade sig i knät när han skulle avverka träd.
Han ger sin syn på skandalen kring den stora pensionsersättningen, ger en känga åt Peter Wallenberg och berättar även inside information från sammanslagningen mellan Asea och Brown Boveri.
Han ångrar för övrigt att han betalde tillbaka den största delen av pengarna - som enligt honom var helt korrekt juridiskt - eftersom han idag skulle kunnat använda pengarna till bistånd. Dit hans övriga pensionspengar gått.
Mest intressant är hur han griper sig an biståndsarbete efter att han i huvudsak lämnade den svenska ankdammen. Samma fokus på effektivtet och resultat som i företagen. Han har nu byggt upp organistionen Hand in Hand och behöver inte delta i de dagliga operativa besluten där. Istället ägnar han tiden åt att försöka övertyga politiker och beslutsfattare att satsa lite mer av de 120 enorma miljarder dollar i bistånd varje år på hjälp till självhjälp.
Enligt hans egen beräkning skulle den extrema fattigdomen kunna vara borta inom tio år om 4 procent av biståndsbudgeten styrdes över till hjälp till självhjälp.
Percy Barnevik har ett enormt brett kontaktnät. Bill Clinton, George Bush, Donald Rumsfeld, Hamid Karzai, Henry Kissinger, Thabo Mbeki, Kofi Annan, Manmohan Singh - bara för att nämna några få.
Det här en resurs som Sverige nästan helt har mist. Men det spelar kanske inte så stor roll. Percy Barneviks kunskaper, kontakter och drivkraft kommer världens fattigaste till del istället.
Jag är lite ensamvarg så det gjorde inget, och nyårsfirandet gick tydligen att genomföra ändå.
Istället hade jag chansen att läsa klart Percy Barneviks självbiografi. Såg den i julhandeln och hajade till av titeln: Jag vill förändra världen.
Percy har ju gett sig in i biståndsvärlden de senaste tio åren. Jag själv är väldigt intresserad av denna biståndsvärld som växer fram med mikrolån och hjälp till självhjälp.
I början var boken lite stolpig. Känsloyttringarna bestod av träiga kommentarer i stäl med "den upplevelsen har betytt mycket för mig". Men det tog sig efterhand - eller så vande jag mig bara - och vad jag tror är Barneviks torra humor kom fram. Det blir en komisk effekt när han beskriver ett investeringsbeslut lika formellt som när han berättar hur han som oerfaren vid skogsarbete sågade sig i knät när han skulle avverka träd.
Han ger sin syn på skandalen kring den stora pensionsersättningen, ger en känga åt Peter Wallenberg och berättar även inside information från sammanslagningen mellan Asea och Brown Boveri.
Han ångrar för övrigt att han betalde tillbaka den största delen av pengarna - som enligt honom var helt korrekt juridiskt - eftersom han idag skulle kunnat använda pengarna till bistånd. Dit hans övriga pensionspengar gått.
Mest intressant är hur han griper sig an biståndsarbete efter att han i huvudsak lämnade den svenska ankdammen. Samma fokus på effektivtet och resultat som i företagen. Han har nu byggt upp organistionen Hand in Hand och behöver inte delta i de dagliga operativa besluten där. Istället ägnar han tiden åt att försöka övertyga politiker och beslutsfattare att satsa lite mer av de 120 enorma miljarder dollar i bistånd varje år på hjälp till självhjälp.
Enligt hans egen beräkning skulle den extrema fattigdomen kunna vara borta inom tio år om 4 procent av biståndsbudgeten styrdes över till hjälp till självhjälp.
Percy Barnevik har ett enormt brett kontaktnät. Bill Clinton, George Bush, Donald Rumsfeld, Hamid Karzai, Henry Kissinger, Thabo Mbeki, Kofi Annan, Manmohan Singh - bara för att nämna några få.
Det här en resurs som Sverige nästan helt har mist. Men det spelar kanske inte så stor roll. Percy Barneviks kunskaper, kontakter och drivkraft kommer världens fattigaste till del istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar