15 timmar demokrati

Gårdagen var en 15 timmars tour i demokrati. Jag började dagen med Hillary Clinton och hennes sidekicks Bill och Chelsea. På lunchen Barack Obama som höll ett tal som nästan knockade mig. När han pratar om hope är man beredd att göra vad som helst för den mannen. Sen Mike Huckabee, vinnare i Iowa, som rockade loss i norra New Hampshire med Walker Texas Ranger himself, Chuck Norris. Och så tillslut på kvällen ett möte med urtrevliga Mitt Romney, som tog andraplatsen i Iowa och nu krigar med John McCain om förstaplatsen i New Hampshire.

Precis som på de andra eventen är kandidaterna mycket nära, svarar på frågor och måste vinna varje väljare. Demokrati är häftigt att studera. Den delen av demokratin skiljer sig inte ett dugg mellan Norrköping och USA. Kan låta märkligt, jag tycker det är häftigt.

Ser att Lars Stjernkvist tror att John McCain och Rudy Giuliani är reaktionära, alltså bakåtsträvande. Skulle vara intressant att höra hur han utvecklar det argumentet. Jag undrar om inte hans åsikter bygger på en hel del fördomar. Min åsikt är att det inte finns en enda bakåtsträvande kandidat i något läger. Inte av de stora kandidaterna i alla fall. Hela debatten handlar om förändring. Den som står för mest och trovärdigast förändring gör bäst i från sig.

Jag fick i dag reda på att jag har en högst oväntad läsare av min blogg amerikanskpolitik.se. Sveriges USA-ambassadör Jonas Hafström. De mailade igår och undrade om jag kunde tänka mig en lunch idag. Den har vi precis klarat och hade ett väldigt intressant samtal om läget i presidentracet.

Noterar att skumrasket kring Idrottsparken fortsätter. Namnrättigheterna har gubbarna i kommunen lovat bort till gubbarna i IFK. Det kanske skulle behövas lite förändringar i Norrköping också.