Svårt att välja presidentkandidat I

Jag har visserligen inte tänkt välja vem jag ska stödja i amerikanska presidentvalet än på ett tag, men jag börjar ana att det kommer att bli svårt. Vi börjar med en titt på Obama, sen tar vi republikanerna i ett annat inlägg.

Paret O'Bama dricker Guiness på Irland.

För mig är utrikespolitiken nummer ett. Den är oerhört viktigt för världens, och Sveriges, utveckling. Men det går inte att helt bortse från ekonomin. Den påverkar oss i stor utrsträckning.

Jag är inte alls lika fokuserad vid frågor som abort, om homosexuella ska få gifta sig eller tjänstgöra öppet i militären. I Sverige, i svensk politik, och rent allmänt är det viktiga frågor för mig. Men det amerikanska politiska klimatet är så annorlunda det svenska att man får ta det goda med det onda. Alla som hyllade Obama hyllade en politiker som tycker att dödsstraff ska finnas i straffskalan. Jag som stödde McCain fick också acceptera den åsikten, samt just motståndet mot abort. Det är inte kul, men andra frågor är viktigare för världens utveckling.
Och - frågorna har väldigt liten betydelse i den praktiska politiken. Abortfrågan är avgjord i Högsta domstolen för länge sedan. Obama driver inte homosexuella ska få gifta sig (han tycker inte det ens), eller att de ska få ingå partnerskap. Den frågan avgörs dessutom på delstatsnivå. Vad gäller homosexuellas tjänstgöring i militären har Obama nått framgång.

Ja, hur som helst. Utrikespolitiskt har Obama i stora drag valt en för passiv linje mot diktaturerna. Men Libyen var ett rejält undantag som fick mig att hoppas. Även Afghanistan tycker jag att han har hanterat bra. Inte heller har han - trots retoriken - gjort något överilat i Irak. Men Israelpolitiken är riktigt dålig.

Att hantera finanskrisen har varit en enormt svår utmaning för Obama. Han har spenderat enorma summor pengar. Alldeles för mycket. Långt mer än någon annan president tidigare. Underskotten är fortfarande runt 9-10 procent av BNP. Statsskulden ökar snabbt. Och han har inte presenterat några trovärdiga lösningar.

Det känns som det kommer bli svårt att stödja Obama. Men ännu har jag inte hittat någon republikan jag verkligen gillar heller. Återkommer som sagt till det.

En fantastisk upplevelse

Jag har ont i ryggen, ont i fötterna och är allmänt bitter. Nädå, jag mår fint, förutom att jag faktiskt har ont i både rygg och fötter. Jag har knackat dörr 8-9 timmar per dag i ett antal dagar. Det tar på en gammal kropp.

Svängde förbi kampanjkontoret innan jag lämnade tillbaka hyrbilen. Operation städning var igång. Stämningen var dämpad, på ett sätt som den bara kan vara när man kämpat dygnet runt för något i månader och sedan förlorar. De jag pratade med ska dock fortsätta i politiken och började redan se fram mot 2010, då är det kongressval igen.

Jag tror att Barack Obama blir en bra president, även om jag då uppenbarligen tror att John McCain skulle ha blivit bättre. Trots ekonomisk kris ser jag fram mot framtiden. Känner mig hoppfull och full av entusiasm för politik.

Det jag tar med mig framförallt från resan är det otroliga engagemanget. En studieresa i demokrati. Visst har kampanjerna pucklat på varandra, så blir det när man tror så starkt på något. Men framförallt handlar det om hundratusentals helt vanliga människor som lagt ner otaliga timmar på båda sidor. Det är riktigt häftigt.

Nu ska jag ha semester i några dagar. Riktig semester. Hittills har jag bara kampanjat på semestern i år.

Valmorgon

Jag tror visserligen inte att John McCain kommer att vinna, men det känns ändå nervöst och spännande så här på morgonen. Ska strax bege mig ut till kampanjkontoret.

Häftigt att se den här entusiasmen för politik, på båda sidor. Igår på rallyt med McCain var det rena "VM-guld"-stämningen. Glada människor, tjo och tjim, bilar som tutade, flaggor som viftades. Så glada och upprymda blir vi bara i Sverige om vi vinner något i idrott. Här blir man det även över demokratin. Sånt inspirerar.

Vi syns på andra sidan!

Valdag

Jag inledde det här valåret med att se John McCain prata inför ett 50-tal personer på ett litet skolbibliotek i vintriga New Hampshire, i januari i år. Jag avslutar valåret med att se John McCain elda igång 11 000 personer på ett rally i Henderson, Nevada.

Det känns vemodigt att det snart är slut. Jag har följt det så nära. Mest överväldigande är inte den stora showen utan hur demokratin fungerar. Demokrati tvingar ut politiker att prata med väljare oavsett om de sitta i kommunfullmäktige i Norrköping eller Vita huset i Washington DC.

Oavsett vem som vinner så kommer USA få en bättre president. Jag tror ju uppenbarligen att John McCain skulle vara bättre än Barack Obama, men som sagt, båda blir bättre än idag.

Mest fascinernade nu i slutspurten har varit att se att så otroligt många människor är engagerade. Bara på mitt kontor är hundratals personer ute varje dag nu och knackar dörr och det sitter hela tiden runt 40 personer och ringer. Morgon som kväll. Det är fantastiskt.

Nu ska jag sova. Det blir en lång dag imorgon.

Det kallar jag valrörelse

När jag var här i somras var det typ jag plus fyra-fem volontärer per kväll. På helgerna kanske 15-20. Nu när jag kom till Henderson-kontoret var det fullt med folk utanför och en lång kö till att få dörrknackningslistor. Inomhus var det proppfullt med folk som satt och ringde, 30-40 personer minst. Jag hörde av Mark, som jobbar för republikanska partiet med volontärer, att det dessutom var 500 personer ute och knackade dörr. Tre busslaster med folk kom från Kalifornien för att hjälpa till.

Jag gav mig ut och knacka dörr. Det var betydligt behagligare väder nu, 25 grader mot 40 som det var i somras. Rudy Giuliani kom förbi en sväng till kontoret och jag passade på att lyssna på honom medan jag tuggade i mig ett par pizzabitar. Sen ut igen fram till kvällningen.

Nu är jag tillbaka på hotellet och ska få i mig något att äta. Ett fotbad vore inte dumt heller.

Också på andra sidan Atlanten

Precis som kollega Bergqvist har jag anlänt på andra sidan Atlanten. I Nevada närmare bestämt. Börjar bli rejält trött känner jag. Klockan i kroppen är halv tre, men på väggen bara 18.30. Ska försöka hålla mig vaken några timmar till så jag kommer rätt i tiden.

Barack Obama kommer hit på lördag och John McCain på måndag. Nevada är en av de delstater som fortfarande är väldigt jämn, med liten fördel för Obama.

Nehe, dags att gå ut på stan innan jag somnar.

Snön kommer, jag drar

Snön är på väg säger SMHI. Jag tar det säkra före det osäkra och lämnar landet. Sitter på SJ (som är i tid!) på väg upp till Arlanda. Flyger imorgon förmiddag till Chicago och sedan vidare till Nevada.

Pratade ikväll för en väldigt kul församling, Utrikespolitiska föreningen vid LiU. Hämtades på stationen av en Brorsson som visade sig vara från mina gamla hemtrakter. Han har en hel hög syskon som är något år äldre eller yngre än mig. Själv läste han statsvetenskap och var extra intresserad av USA och Afrika. Vi fann varandra direkt.

Ska bli skönt med ett litet brejk från kommunpolitiken. Hösten har varit intensiv med mycket budgetarbete. Tycker resultatet blev riktigt bra.

Vi hörs från andra sidan dammen. Ha det så bra så länge!

Vakna upp med Sundin

Jag förstår att det är många som drömmer om det. Vakna upp till min ljuva stämma och vackra anlete. Imorgon kan drömmen bli sann. Ni kan se mig kl 06.43 på SVT1 diskuterandes John McCain med Birgitta Ohlsson. Jag ska hoppa på ett tåg till Stockholm nu. Taxin går från hotellet kl 05.50. Puh. Sen är det direkt hem till Norrköping.

Budgetfullmäktige är avslutat. En rätt tam tillställning. Det var inte mycket schvung i vänsterkoalitionen. De pratade mest om att deras budget var som våran. Det stämmer mycket illa. Det skiljer sisådär 600 miljoner kronor i investeringar. Det är dessa miljoner som gör att vänsterkoalitionen tömmer kassakistan och sätter Norrköping i skuldfällan.

Tyvärr fick vi också reda på vad som gäller angående budgeteringen för Idrottsparken. Via SMS fick jag reda på att IFK förlorade borta mot Sundsvall. Äventyret i Allsvenskan är över - för den här gången. Det känns tragiskt faktiskt. Men allting är relativt. Fem familjer har förlorat sina hem i en brand. Då är fotboll inte allt. Men nu måste det göras rent hus i IFK. Det säger jag inte som kommunpolitiker, utan fotbollsfan.

God natt!

Måndag morgon

En fullspäckad vecka ligger framför mig. Kommunfullmäktige idag, blir nog lite förspel till budgetdebatten nästa måndag. På lunchen ska jag prata för Rotary om presidentvalet.

Imorgon ska jag en sväng till Stockholm på en avskedsgrej för Mauricio Rojas som flyttar till Spanien för att bli rektor på en skola där. En stor förlust för Sverige. Dessutom lite andra möten där uppe.

På onsdag besök på Film- och musikgymnasiet och sen nomineringsmöte för Europaparlamentet på kvällen. Förra fp-ledaren Maria Leissner kommer hit. Hon gör comeback och kandiderar igen.

Torsdag mestadels lugn men en debatt om presidentvalet i Stockholm på kvällen.

Fredag är jag kvar i Stockholm för en del möten och på lördag ytterligare en presidentdebatt. Söndag ska jag hjälpa farsan att flytta.

Sen börjar det om igen! I slutet på nästa vecka åker jag till USA igen för att vara med i slutspurten på kampanjen. Det ser minst sagt mörkt ut för McCain men skam den som ger sig. Får se till att vinna Nevada i alla fall.

Avtal och avtal

Ibland känns ju ens egen vardag rätt futtig. På kommunfullmäktige har vi debatterat hyresavtalet mellan IFK och kommunen. I amerikanska kongressen debatterar de en överenskommelse om hur motsvarande näsan 5000 miljarder kronor ska användas.

Nåja, avtalet och KF-ärendena är viktiga de också, men aningen mindre.

Folkpartiet höll en klar linje i hela ärendet. Överenskommelsen mellan kommunen och IFK var förra året att IFK ska betala 15 miljoner per år så länge de spelar i Allsvenskan. Nu lägger vänsterkoalitionen in flera stora och små hyresrabatter så IFK inte behöver betala 15 miljoner.
Vi vägrar gå med på att skattebetalarna ska ta några mer kostnader.

Men som sagt, ibland känns 15 miljoner rätt futtigt, trots att det i sig är en jädra massa pengar.

Hyfsad debatt i natt

John McCain bestämde sig för att åka och delta i debatten, men jettar nu tillbaka till Washington för att hjälpa till att nå en överenskommelse kring finanskrisen. Jag tror ju personligen att det inte hjälper speciellt mycket att ha presidentkandidaterna i Washington just nu.

Debatten var helt okej, men ingen av dom är någon lysande debattör. McCain visade på sin mycket stora kunskap kring utrikesfrågor. Han har besökt alla platser och träffat alla personer. Barack Obama är inte okunnig, men hans kunskap känns som den kommer mycket mer från vad han läst i olika PM för att förbereda honom för debatter snarare än riktig kunskap.

Debatten handlade om utrikespolitik men inleddes med ekonomifrågor. Ingen av kandidaterna kändes speciellt insatta i den nuvarande finanskrisen. Ingen av dem har någon bakgrund inom ekonomifrågor och de kan knappast ha hunnit lägga så mycket tid på finanskrisen just nu. Här har Obama dock ett övertag eftersom han inte är republikan. Väljarna beskyller Bush och republikanerna för problemen de ser. McCain har alltså mer att bevisa, vilket han inte gjorde.

Mitt första betyg är ett oavgjort, vilket är en halv seger för Obama eftersom han anses svagare i utrikesfrågor än McCain.

Nu måste jag sova så jag orkar guida på Rådhuset idag på Kulturnatten. Kom förbi klockan mellan 11.30 och 15.30 så får du en guidening av något kommunal- eller oppositionsråd.

Vilken start på dagen!

Lars Ohly mot Jan Björklund i en skoldebatt - bättre start på dagen kan man inte få. Vänsterpartiets skolpolitik är i högsta grad komisk nu när de inte har något inflytande i Sverige längre. Förbjud läxor, förbjud betyg, förbjud friskolor, förbjud möjligheten att välja skola. Istället ska det satsas på komvux och elever som läser yrkesprogram ska tvingas läsa så mycket teoretiska ämnen så att de omedelbart kan bli akademiker.

Det inget fel att satsa på komvux, regeringen tillför nu pengar, men det är märkligt att de inte vill satsa på fler speciellärare på lågstadiet så alla barn verkligen får chansen från början.

Jan Björklund sa något som verkligen fick mig att vakna. Lars Ohly är en tänkbar utbildningsminister i en vänsterregering. Ve och fasa!

Idag ska jag upp till Stockholm. Ska luncha med min kusin som var ett bra tag sen jag träffade. I övrigt ska jag till partikansliet och riksdagskansliet och bland annat träffa vår partisekreterare Erik Ullenhag och Janne Björklunds stabschef Johan Britz.

Dags att ge sig av mot tåget.

Btw, jag var med i Studio ett igår eftermiddag och smågrälade med en demokrat om Barack Obama var mot frihandel eller inte - vilket han tyvärr är. Demokraten förnekade det hela vilket gjorde mig minst sagt häpen. Man kan tycka vad man vill om Obama och om frihandel, men varför sitta i radion och påstå sånt som inte är sant? Det verkade som om demokraten jag debatterade med försökte projicera sina egna åsikter på Obama. Som om jag skulle påstå att John McCain egentligen är för abort, bara för att jag själv är det.

Ideologi-tv

Både de till vänster och höger kommer få sitt tillgodo i TV8. I nya programserien Idéer för Sverige får Timbro och Arenagruppen fyra program vardera för att föra fram sina idéer. Kul idé! Titta gärna på båda perspektiven, det brukar vara bäst.

TV8 ikväll kl 22.30 (sen går det säkert att se på nätet). Timbro börjar med ämnet Folkkapitalism.

Apropå kapitalism.

Jättebanken Lehman Brothers går omkull. Som vanligt skriker de flesta på fler regleringar. Inte minst båda presidentkandidaterna. Det kan säkert finns något som måste regleras på annat sätt, men det vanligaste är att det är regleringarna som skapar dessa problem, inte bristen på regleringar.

Sådant är läget med Fannie och Freddie. Staten skapade företagen och gav dem möjlighet att låna pengar billigare. Tanken var att dessa företag skulle tänka mer långsiktigt och ta större socialt ansvar. Det gick ju sådär.

Johan Ingerö har hittat en person förtjänar ett stort tack. Expressen rapporterar att en komiker drivit hårt med samer, så de ringer samernas ordförande i hopp att han är kränkt som bara den:

"Jag driver också ibland hejdlöst med andra och gör det i bästa välmening så jag reagerar inte på humor. Det skulle vara för jobbigt att leva och man inte fick leva i en tillvaro med humor."

Om inte Jonas Jacobsson får Bragdguldet - ge det till den där snubben!

Apropå blåst

Meteorologen Martin Hedberg skriver på nya intressanta sidan Newsmill om orkanen Gustav och republikanernas konvent:

"Gustav föddes långt ute på Atlanten, utanför Afrikas kust, ungefär samtidigt som McCain kontaktade Sarah Palin, guvernör i Alaska för att fråga om hon ville bli hans presumtive vice president. Gustav växte sig till en orkan när Palin presenterades för världen. Och Gustav sveper in över New Orleans lagom till Republikanernas crescendo, konventet.

Är orkanen Gustav ett verk av naturens slump, eller är det någon som försöker säga oss något viktigt?"

Ja, jösses. Jag svarar honom i artikeln "Apropå blåst":

"Ibland påminns man tyvärr att ordet blåst inte bara är en beskrivning av vindar."

Blir väl sömnig snart

Jag lyckades faktiskt vakna klockan 4 i natt trots att jag ett tag inte hade en aning om vad som hände. Var det krig, brann det, jordbävning? Nej, bara väckarklockan.

Barack Obama leverade ett så gott som klockrent tal. Det var inget gåshudstal som hans tidigare utan innehöll med substans och inte minst hårda attacker på John McCain. Precis det han behövde göra.
Studio Ett ringde nyss och frågade om jag kunde vara med och kommentera Obama i eftermiddag. Det går la bra. Kanske får jag kommentera McCains vicepresidentkandidat också som presenteras idag.

Har hunnit få lite gjort på morgonen, men känns skönt att jag har eftermiddagen på mig också. Nu är det snart arbetslunch med allianskamraterna.

Kul att vara med i TV8 igår. Lars Adaktusson var väldigt proffsig och helnöjd efteråt med programmet. Rolf Ekéus fd vapeninspektör och fd Washingtonambassadör medverkade också. Dessutom min partikollega Petter Odmark som är en balanserad och mycket insatt Obama-anhängare.
Det hela går att se på TV8s hemsida, påstår de i alla fall. Jag har inte lyckats få fram något ännu.

Ursäkta

Jag ber om ursäkt till alla som jag ännu inte svarat på mailen eller på annat sätt. Den här veckan har varit galen och dessutom har internet hemma lagt ner för tillfället.

Jag ska snart upp till Stockholm för en intervju med Lars Adaktusson i TV8. Amerikanska valet står på tapeten. Jag är där som McCain-supporter och Petter Odmark är där som Obama-supporter. Vi har båda varit över och kampanjat för våra respektive kandidater.

Idag har TV4 Nyheterna varit här en bra stund för en lång intervju om samma sak som ovanstående. Kul att känna på skillnaden mellan riksreportrar och de lokala förmågorna. Framförallt ställdes samma frågor ett stort antal gånger, en lite ovan upplevelse. Men jag tror det gick bra.

Igår var jag i Mjölby och hade en himla kul ideologiutbildning. Ett gäng från Motala och Mjölby var där och var väldigt duktiga. Det tar ett tag innan man verkligen kan börja tänka filosofiskt men de fattade galoppen på direkten.

Jag hade planerat att åka till Örebro imorgon, men det bidde inte av. Hade varit väldigt roligt, Örebro är ju den största kommun som fp har en KS-ordförande. Men också skönt att jag nu får en extra dag att jobba här på hemmaplan.

Inte mycket frihandelsdebatt

Jag såg fram mot en rejäl frihandelsdebatt igår på KF när Patrik Anderssons (m) motion om Fair trade kom upp. Men icke. Jag försökte provocera så mycket jag kunde genom att berätta hur mycket bättre det blivit i världen. Sånt brukar reta upp folk å det grövsta. Min poäng var att eftersom fattigdom, svält och undernäring minskar och välstånd, matproduktion och medellivslängd ökar behöver vi inte hitta på nya verktyg för att lösa de återstående problemen. Vi vet redan vad som minskar fattigdom, det är frihandel inom och mellan länder. Och inte minst demokrati.

Men vänstern var trötta igår tydligen.

Det var fakiskt min enda gång uppe i talarstolen. Känns lite ovanligt att sitta så tyst, men någon gång ska man ju prova på det också.

Jag vill precis som Karin ge en eloge till Elin Melander. Hon tog i från tårna med klassklampsretorik igår på KF. Jag höll inte med om en enda stavelse - förutom full sysselsättning - men det är kul när någon vågar ta ut svängarna.

Demokraternas konvent är inlett. Michelle Obama höll tydligen ett bra anförande i natt. Jag har inte hunnit se det ännu och vet inte heller mycket om henne. Det lilla jag har sett verkar dock imponerande.

I övrigt är det lite nervöst hos demokraterna just nu. De oroar sig över att det är precis jämnt i valet trots att Obama egentligen borde leda med 10-12 procentenheter. Om du frågar väljarna om de vill ha en demokrat eller en republikan (utan att ange en specifik kandidat) så väljer de en demokrat med just 10-12 % övervikt.

Obama underpresterar rejält just nu.

Missuppfattningar om amerikansk politik

Lars Stjernkvist skriver i sin blogg något i stil med att det ska bli intressant att höra hur jag försvarar ytterligare fyra åt med republikanerna vid makten, och menar John McCain i Vita huset.

Det Lasse skriver står för den stora missuppfattningen om amerikansk politik från svensk synvinkel. Jag vet inte om Lasse missuppfattat och jag är rätt säker på att han vet hur USA styrs, men ändå drar han till med "republikanerna vid makten".

Om John McCain vinner presidentvalet kommer en republikan sitta i Vita huset. På det sättet är en republikan vid makten. Men kongressen, representanthuset och senaten, kommer med mycket stor sannolikhet fortfarande kontrolleras av demokraterna.

Det är inte presidenten som bestämmer i USA, inte själv i alla fall. Och det funkar inte heller som i Sverige där regeringen mer eller mindre säger åt riksdagen hur den ska rösta. Presidenten måste komma överens med kongressen om han vill ha något gjort - och vice versa.

Under Bill Clintons tid var "demokraterna vid makten" bara i två år, då det också var en demokratisk kongress. Resterande sex år hade republikanerna makten i kongressen. Men även då, vid den typen av delad makt så har minoritetspartiet stor makt, i alla fall i senaten. De kan blockera omröstningar om inte majoriteten når upp i sextio av hundra röster.

Dessutom tycker jag inte att man kan titta på amerikansk politik och vara så fokuserad på partierna. Det är personerna som är intressanta. Därför är jag varken republikan eller demokrat. Jag skulle ha röstat på demokraten John Kerry 2004 för jag tyckte han var bättre än Bush. Jag stödjer republikanen McCain 2008 för jag tycker han är bättre än Obama.

The winner takes it all

Igår kväll, vilket var i morse för er i Sverige, medverkade jag i Radio Östergötland. I en trevlig intervju berättade jag om mötet med McCain och om arbetet i kampanjen. Ni hittar en länk till inslaget här, spola fram cirka 16 minuter så kommer ni till intervjun. Efter intervjun spelas en viss ABBA-låt som även är texten som finns längst ner på min t-shirt.

Träff med McCain

Det blev faktiskt en liten stund ansikte mot ansikte med John McCain idag (tisdag) i ett slutet sällskap innan han höll ett townhall-möte utanför Reno. Min specialgjorda t-shirt med "ABBA fans for McCain" gjorde succé. Cindy McCain, hans fru, var den första att upptäcka den. Hon knuffade till John och sa åt honom att kolla. Han garvade och kom över och hälsade. Vi tog lite foton, pratade kort varefter han klappade om mig, garvade igen och hälsade vidare på de andra i sällskapet.

När så gruppen höll på att upplösas och vi skulle ut till townhall-mötet stoppade Cindy mig och ville ha ett kort med alla oss tre. Tyvärr lyckades fotografen få oss alla lite suddiga. Jag tror dock att de tog ett kort för kampanjen också så det kanske dyker upp på någon hemsida.

Jag passade på att väldigt kort nämna det svenska friskolesystemet. Barack Obama och demokraterna använder samma argument som socialdemokraterna har använt mot friskolor, att de skulle göra de kommunala skolorna sämre. Istället har det blivit tvärtom vilket de flesta i de kommunala skolorna håller med om och numera även de flesta sossar, konkurrensen har gjort att alla skärpt sig.
Så det svenska friskolesystemet kan kanske bidra med både sakkunskaper och argument när McCain vill införa ett liknande system om han blir president.

Lägger upp en bild från själva townhall-mötet också.

Ett sånt går till så att McCain pratar en kvart-tjugo minuter i inledningen och tar sedan frågor från publiken i ungefär en timme. Det blir alltså väljarna som huvudsakligen styr innehållet. McCain är väldigt bra i dessa sammanhang, därför väljer kampanjen att satsa hårt på townhalls, trots att det inte är bra för att hålla kontroll över budskapet. Vad som helst kan ju komma upp och fånga medias uppmärksamhet.

En lyckad dag minst sagt, men nu är jag lite trött. Det har blivit många timmar i bilen. Men imorgon är det kampanj igen.

UPPDATERING:
Widar Andersson skriver att jag "parasiterar" på varumärket ABBA. Kanske ska förklara bakgrunden till min t-shirt. Jag är svensk, likaså är ABBA. John McCain säger att hans favoritband är just ABBA. Jag vet inte om jag skulle kalla det att parasitera direkt, lite humor får man väl ändå ha.