SÄPO har under ett stort antal år struntat i att förstöra hemligt material, exempelvis teleavlyssning, som de enligt lag ska förstöra så fort utredningen är klar.
Sånt material man med datalagringsdirektivet vill att det ska bli lag på att spara.
Åklagaren, som utrett, skriver:
“Antal förundersökningar där telematerialet inte är förstört enligt rättegångbalkens regler är betydande.”
Anledningen är bland annat att personalen inte har haft tillräcklig kompetens och en databas saknat funktionen att radera materialet.
För en bra genomgång, läs Anna Troberg.
Detta är, tyvärr, ett utmärkt exempel på varför man ska vara så oerhört försiktig på vilken information staten ska få. Det spelar ingen roll hur många lagar, regler, säkerhetsventiler och domstolsbeslut som finns, det går alltid att missbruka och det finns alltid organisationer och folk som inte gör sitt jobb.
När det kommer till sådana här känsliga saker kan sådant få mycket allvarliga konsekvenser.
Mark Klamberg har som vanligt utmärkt grottat ner sig i detaljerna. Och Henrik Alexandersson är alltid på hugget i integritetsfrågor, så även nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar