Din rätt till privatliv måste försvaras

Allt vi gör digitalt sparas - och kan spåras. Din mobiltelefon berättar var du är, vem du ringer och smsar, vem du mejlar och allt annat du gör på nätet. Staten ska inte ha tillgång till alla dessa uppgifter från vanliga, hederliga medborgare.

Datalagringsdirektivet bestämde att allt detta skulle sparas och göras tillgängligt för staten. Det tyckte jag var att gå för långt och röstade emot när jag tjänstgjorde i riksdagen 2012.

 
I år instämde EU-domstolen i min ståndpunkt och upphävde direktivet.

Nu måste lagen monteras ner även i Sverige och det tänker jag jobba för i riksdagen, och även i andra frågor bevaka din rätt till ett privatliv.

Vi måste kunna bekämpa brott och vi måste kunna övervaka och avlyssna brottslingar. Men det innebär inte att hela befolkningen ska vara övervakad. Och när övervakningen sker ska det inte hamna om brott som enbart kan ge böter.

Mitt engagemang för allas rätt till ett privatliv:

- Motstånd mot FRA-lagen 2008.
- Väljarkontrakt mot datalagringsdirektivet 2010.
- Röstade - som enda riksdagsledamot - nej till regleringen av datalagringsdirektivet 2012.
- Lyckades ändra en lagstiftning så den blev mindre integritetskränkande.
- Röstade nej till utökningen av FRA-lagen 2012.
- Föreslog en ny reglering av datalagringsdirektivet 2014.

Här är mitt anförande i riksdagen mot utökningen av FRA-lagen.


 

Nej till FRA-lagen 3.0

Mitt anförande i debatten om en utökning av FRA-lagen.

 

En viktig seger på integritetsområdet

När jag i maj, efter tio dagar i riksdagen, röstade nej till en av regeringens integritetskränkande lagstiftningar, efterlyste jag att vi integritetsvänner skulle bli mer konstruktiva:

"Det är också dags för oss integritetsvänner att bli konstruktiva. Att bara säga nej, nej, nej är inte en vinnande strategi, även om det också är viktigt att kunna säga ifrån."

Förra veckan skrev jag om den registerlag som regeringen ville införa för IFAU. Den skulle ha den positiva effekten att antalet känsliga personuppgifter tillgängliga för IFAU skulle minska, men den negativa effekten att de skulle få bygga upp en egen databas. Därmed skulle huvudprincipen för hantering av känsliga personuppgifter brytas, att enbart ett fåtal myndigheter, som SCB, hanterar dessa. Om IFAU får en sådan databas, dröjer det inte länge innan andra myndigheter vill ha det, och det skulle vara svårt att hålla emot. Varför får IFAU, och inte vi?

En viktiga anledning till registerlagen är att IFAU inte kan utföra sitt uppdrag via SCB:s nuvarande databaser, men en utredning under ledning av Bengt Westerberg håller på att titta på detta. Vilket innebär att statistiken då kan återgå till SCB.

Jag har satt mig in i ärendet, men regeringen hann före och kontaktade mig för ett tag sedan. Jag fick ta del av lite mer information, och föreslog sedan till våra tjänstemän på statsrådsberedningen att registerlagen skulle bli tillfällig, på tre-fyra år.

För några dagar sedan fick jag besked om att de övriga partierna hade accepterat detta och idag har regeringen klubbat lagen. Den blir treårig.

Betyder det att faran är borta, att lagen någon gång kan bli permanent? Nej, men risken för det har minskat avsevärt. Anledningen till att göra den tillfällig är att den om tre år ska kunna avskaffas och statistiken återgå till SCB. Kom också ihåg att alternativet till denna tillfälliga lagstiftning, hade varit en permanent lagstiftning.

Jobbet med lagstiftningen kring IFAU är alltså inte avslutat. Det är nu viktigt att vi bevakar vad Westerbergs utredning kommer fram till, så att det blir möjligt att återigen använda SCB för IFAU, och samtidigt behålla begränsningen i vilken statistik de ska ha tillgång till. Exempelvis gillar jag inte formuleringen i regeringens pressmeddelande om att lagen i ett första skede gäller fram till 31 december 2015.

Dessutom tycker jag vi ska dyka lite djupare i detta med känsliga personuppgifter som staten samlar in. Är det verkligen nödvändigt? Om det är det, är då all statistik de tar in nödvändig? Finns det möjligheter att begränsa andra myndigheters tillgång till den?

KONSTRUKTIV BRÅKSTAKE
"Det är det dummaste man kan göra" och "nästa gång skjuter jag en gummisnodd på dig", var två saker jag fick höra av andra riksdagsledamöter, efter att jag röstade nej till regeringens proposition om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation.

Till den första ledamoten säger jag: I beg to differ.

Genom att visa att jag vågade säga nej, och även rösta nej skickade jag en stark signal till regeringen. Att jag dessutom, efter nio dagar i riksdagen, skrev på DN Debatt, blev ett TT-telegram som publicerades i ett trettiotal tidningar, Ekot-nyhet, TV4- och SVT-inslag och berömdes på flera ledarsidor visade regeringen att jag har en megafon att använda, och att jag tänker använda den om det behövs.

Men samtidigt har jag visat att jag inte är någon vilde som röstar hej vilt hela tiden, eller som springer på varje boll i media. Jag har inte sagt ett ord offentligt om IFAU-lagen, exempelvis. Istället har jag jobbat internt och försökt vara konstruktiv.

Lite makt har flyttat från regeringen till riksdagen, och därmed närmre väljarna. Jag agerade som jag sa till väljarna att jag skulle göra, och det hände som jag förutspådde skulle hända.

Det här är ingen fråga i klass med FRA-lagen, men den är inte oviktig. IFAU-lagen är inte perfekt, mycket arbete kvarstår i den frågan och i hundratals andra integritetsfrågor. Men jag tycker nu att vi ska se att det går att segra. Vi har inte vunnit kriget, men vi har vunnit en strid - och det var länge sedan vi gjorde.

(Jag har ännu inte läst den slutgiltiga versionen av proppen, utan enbart det utkast som fanns innan.)

Förslag för att göra IFAU-lagen acceptabel

I somras uppstod en debatt kring att Institutet för arbetsmarknad- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) ska få tillgång till känsliga personuppgifter, vilket kritiserades av Datainspektionen och Justitiekanslern. 
Jag blev, som integritetsvän, orolig och har satt mig in i ärendet. Här är mina tankar, och en idé för att göra förslaget acceptabelt. 

Bakgrund 
IFAU utvärderar arbetsmarknad- och utbildningspolitik. De har redan idag tillgång till känsliga personuppgifter, även om det allra mesta är avpersonifierat.

Uppgifterna får de i huvudsak från SCB. För att få tillgång till dessa måste deras forskningsprojekt godkännas av en etikprövningsnämnd.

Anledningen att en förändring föreslås är att SCB har praktiska svårigheter att lämna ut uppgifter på det sätt IFAU behöver. En utredning och ett arbete pågår med att uppdatera SCB:s sätt att jobba, men det arbetet är klart inom först ett år eller två. SCB känner sig osäkra om de verkligen har rätt enligt personuppgiftslagen att fortsätta lämna ut denna statistik, och att etikprövningsnämnden troligen inte ger nytt godkännande när nuvarande går ut vid årsskiftet.

En viktig poäng är alltså att IFAU redan idag har tillgång till känsliga personuppgifter. Jag trodde, efter den inledande nyhetsrapporteringen, att det var något nytt att de skulle få ta del av dessa uppgifter.

Dåligt ur integritetsaspekt 
Nu föreslås alltså att IFAU ska få bygga upp en varaktig databas med en del känsliga personuppgifter. Dessa kommer i nästan samtliga fall vara avidentifierade, men det är ändå ett avsteg från huvudprincipen. Alltså att känsliga personuppgifter behandlas av de så kallade statistikmyndigheterna, exempelvis SCB.
Om IFAU får skapa en egen databas kommer andra myndigheter också vilja ha det. Regering och riksdag kan såklart säga nej till det, men det kan bli svårt att hålla emot när huvudprincipen redan har frångåtts.

Bra ur integritetsaspekt
Registerlagens utformning innebär att IFAU får tillgång till färre känsliga personuppgifter. Idag har de tillgång till alla som finns, enligt det nya förslaget bara tre: hälsa, fackföreningsmedlemskap och etniskt ursprung.

Så sammanfattat kan man säga att det är dåligt att huvudprincipen frångås och att det kan leda till att ännu fler myndigheter får skapa egna databaser med känsliga personuppgifter, men att det är bra att mängden känsliga personuppgifter IFAU får tillgång till begränsas.

Mitt förslag
Mitt förslag - som jag framfört till Folkpartiet i statsrådsberedningen - är att göra registerlagen tillfällig, på tre-fyra år.

SCB hinner uppdatera sina system och anpassa sig till den snabbhet och varaktighet som IFAU behöver (ett arbete som pågår). När detta är gjort återgår alltså hanteringen av statistiken till SCB.

På detta sätt finns ett tydligt argument mot andra myndigheter som kommer vilja ha egna databaser: Lagen är tillfällig, detta är bara en temporär lösning, om tre år återgår vi till normalläget.

Man kan visserligen i grunden ifrågasätta statens tillgång till känsliga personuppgifter, och IFAU:s uppdrag som kräver att de behandlar sådana för att utföra sitt uppdrag, men jag tror det är en delvis separat diskussion. Detta förslag ligger nu på bordet och ska inte IFAU:s verksamhet upphöra vid årsskiftet så måste denna lag till. Jag säger inte att det nödvändigtvis är önskvärt (med IFAU:s uppdrag och tillgång till känsliga personuppgifter), men det är just nu en praktiskt realitet, och jag är beredd att stödja registerlag som blir tillfällig.

Vi begränsar IFAU:s tillgång till känsliga personuppgifter (idag har de alltså tillgång till alla), vi skapar inte något prejudikat som andra myndigheter kan peka på för att också få egna databaser och IFAU kommer inte på sikt få han någon egen databas.

Förbud inte lösningen på nätrasism

24NT intervjuade mig i går om nätrasism. Den ökar och en del ropar på förbud, regleringar och inskränkningar av internet. Det är helt fel väg att gå.

Inslaget kan ni se här (innehållandes en fin Newcastle-vimpel!).

FRA-ivrarna måste agera

FRA lämnar troligen ut svenskars kommunikation till utlandet. Helt lagligt, verkar det som. Vi blev lovade att så inte skulle ske. Dags för de som röstade igenom FRA-lagen att agera och hålla vad de lovade.

Om detta skriver jag på Newsmill:

"En vidrig tanke", kallade Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA, påståendet att svenskars mejl skulle läsas av FRA. Hanskrev vidare, i juni 2008:

"FRA har alltid sysslat med utländska företeelser. Enligt den nya lagen ska FRA fortsätta med det, om än hårdare reglerat. Det här uppfattas nu som ett hot mot svenska folkets privatliv. Det är svårt att få ihop. När blev våra privatliv utländska företeelser?"

Ändå är det precis vad som sker enligt uppgiftslämnaren "Lars" på FRA som kontaktat den parlamentariska Signalspaningskommittén.

En vidrig tanke, sa Åkesson

"Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms. En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?"

Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA, i SvD 29 juni, 2008.

"'Lars' uppger att det inte görs någon fullständig granskning av information som utbyts mellan FRA och underrättelseorgan i andra länder, erfar Ny Teknik. Därmed kan uppgifter om vanliga svenska medborgares mejl, telefonsamtal, kontakter och sociala nätverk hamna i händerna på utländsk underrättelsetjänst."

Tidningen Ny Teknik, 12 december, 2010

Men det är inget brott mot lagen, som uppgiftslämnaren "Lars" på FRA tror.

Folkrättsjuristen Mark Klamberg påpekade redan för två år sedan att detta skulle bli lagligt. Som Mark nu påpekar är det nya att ofiltrerat innehåll i svenskars meddelanden för över till utlandet.

Det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle kunna gå till just nu, angående Wikileaks. Flera personer i Sverige samarbetar och hjälper Wikileaks. Vilka dessa personer är och hur deras kontakter ser ut vill USA gärna ha reda på. Genom denna slarviga genomgång av råmaterialet från FRA kan deras kommunikation lämnas ut till USA, om rätt sökbegrepp fångat in deras kommunikation.

En vidrig tanke.

Ett utmärkt exempel, tyvärr

SÄPO har under ett stort antal år struntat i att förstöra hemligt material, exempelvis teleavlyssning, som de enligt lag ska förstöra så fort utredningen är klar.

Sånt material man med datalagringsdirektivet vill att det ska bli lag på att spara.

Åklagaren, som utrett, skriver:

“Antal förundersökningar där telematerialet inte är förstört enligt rättegångbalkens regler är betydande.”

Anledningen är bland annat att personalen inte har haft tillräcklig kompetens och en databas saknat funktionen att radera materialet.

För en bra genomgång, läs Anna Troberg.

Detta är, tyvärr, ett utmärkt exempel på varför man ska vara så oerhört försiktig på vilken information staten ska få. Det spelar ingen roll hur många lagar, regler, säkerhetsventiler och domstolsbeslut som finns, det går alltid att missbruka och det finns alltid organisationer och folk som inte gör sitt jobb.

När det kommer till sådana här känsliga saker kan sådant få mycket allvarliga konsekvenser.

Mark Klamberg har som vanligt utmärkt grottat ner sig i detaljerna. Och Henrik Alexandersson är alltid på hugget i integritetsfrågor, så även nu.

Integritetssteg i rätt riktning

I Svenska Dagbladet går att läsa om Alliansens förslag om det ska bli lättare att få skadestånd från staten när myndigheter begår fel och en bättre koll på alla statliga register över folk.

Låter klokt och man kan till och med brista ut ett litet försiktigt "äntligen!".

Läs också juristen och integritetskämpen Mark Klamberg samt Johan Pehrson, som sitter i med i gruppen för Folkpartiets räkning.

När vi ändå är inne på det området så kan jag mycket glädjande rapportera att flera kandidater från Östergötland skrivit under väljarkontraktet mot datalagringsdirektivet. Två av dessa blev dessutom först att göra det i sina partier: Kerstin Lundberg, vänsterpartist från Motala, och Charles Pylad, miljöpartist från Norrköping.

Lokalkändisen Håkan Thornell från Centerpartiet har även han skrivit under. Likaså min partikollega i Linköping, Erik Svansbo.

Sedan tidigare har även Thomas Bystedt, Linköping, Magnus Höijer och Tobias Josefsson, Mjölby, alla FP, skrivit under.

Drogtesta barn

Jag har, likt många andra, svårt att se poängen med regeringens förslag att det ska vara tillåtet att drogtesta barn utan föräldrars tillstånd. Widar Andersson skriver bra i Folkbladet idag om det:

"Jag är skeptisk. Barn som pysslar med narkotika är en lätträknad skara. Huvuddelen av dessa - vilket regeringens förre narkotikasamordnare Björn Fries har visat i flera studier - är dessutom redan väl kända för en rad andra problem. Vad säger att barnen skulle bli hjälpta på ett bättre sätt om det ovanpå allt annat elände visar sig att de har spår av narkotika i urinen?"

Det undrar jag också. Det smyger knappast runt problemfria barn som på rasterna tar en sil i skogen. Vilka barnen som knarkar är vet vi. Det råder ingen tvekan om att dessa barn behöver rejäla och väldigt tydliga insatser, men åstadkommer ett drogtest det? Jag är, likt Widar, skeptisk.

Karin Jonsson (C) skriver på sin blogg om "identitetskränkande", jag antar att hon menar integritetskränkande, men så här skriver hon i alla fall:

"Jag tycker det är betydligt mer identitetskränkande att se missbrukare ligga utslagna i parker och på tågstationer."

Jo, det kan man tycka, men är det verkligen ett drogtest i skolan som förhindrar det? Jag tror det är en mängd andra saker: Att skola och föräldrar verkligen tar tag i elever som har problem. Att det dom gör får en reaktion. Att man får kärlek - vilket inte bara innebär snälla ord, det kan också vara ilska. Barn med problem vill att någon bryr sig tillräckligt mycket för att reagera.

Hjalmar Söderbergs ord sammanfattar det väl:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."

Läs också Liberti.se, Sebastian Hallén och på Facebook finns en ny grupp mot förslaget.

Bra Björklund-tal

Jag hann se det mesta av Jan Björklunds tal till folkpartiets partiråd idag. Som vanligt bra. Han håller alltid en hög klass, kul med en sån ledare. TT lyfter fram några bra grejor:

- Regeringen kunde ha hanterat FRA-frågan mycket bättre och lyssnat tidigare på kritikerna.

Han kritiserade också socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, som lovat att riva upp lagen och utreda FRA-lagen igen.
- Den svenska underrättelsetjänsten har skyddat oss mot kommunismen. Nu vill Mona Sahlin ge den svenska kommunistledaren vetorätt mot FRA-lagen. Jag undrar vad Tage Erlander hade sagt, det är sorgligt att se.

- De flesta svenskar har accepterat fartkameror för att minska trafikolyckor. De som kör för fort fotograferas. Men nu vill Vägverket fotografera alla bilister för att kunna räkna ut hur fort folk kör mellan fartkamerorna. Det är en orimlig tanke att staten ska kunna registrera vara alla medborgare befinner sig.
- Medborgarna ska kunna veta allt om myndigheterna, men myndigheterna ska inte kunna veta allt om medborgarna.

Han pratade också en del om höghastighetståg och sa saker som verkade positivt för Ostlänken. Minns inte de exakta formuleringarna så jag återkommer när talet läggs ut på nätet. Ni kan se det här då.

Får staten tillgång till all trafik eller inte?

En fråga som behöver besvars ang. den nya FRA-lagen är hur informationen från kabelägarna ska föras över till FRA när spaning ska ske.

I ursprungsförslaget skulle all trafik passera så kallade samverksanspunkter. Där skulle FRA scanna igenom all trafik i sina sökningar. Det är detta som är massavlyssningen.

Enligt det nya förslaget ska inte FRA ha tillgång till trafiken på detta sätt utan bara den trafik som är relevant för deras sökningar ska föras över till FRA.

Men frågan är: Varifrån då?

Ska samverkanspunkterna finnas kvar, men handhas av en annan myndighet som sedan för informationen till FRA? Eller ska själva kabelägarna göra överföringen till FRA?

Det sistnämnda är ju så jag fått uppfattningen att det ska gå till - och det verkar vara så i alla fall Camilla Lindberg uppfattat det. Men enligt tjänstemän på Försvarsdepartementet - enligt uppgifter jag fått - handlar det inte om att kabelägarna ska föra över trafiken. Det skulle vara för riskabelt eftersom de då får reda på vad det spanas på.

Om all information förs över till någon annan statlig myndighet än FRA så kvarstår ju massavlyssningen. Då kan man bygga in hur mycket säkerhetsspärrar som helst, man ger i alla fall staten för stora kontrollmöjligheter.

Säkerheten ligger i att staten inte automatiskt ska få tillgång till trafiken. Så trodde jag förslaget nu var utformat, men jag är inte lika säker längre.

Riksdagen spelar plötsligt roll

För första gången sedan jag vet inte när spelar faktiskt enskilda riksdagsledamöter roll. Självklart bidrar de annars också genom att påverka internt, sådant som inte syns. Men att några riksdagsledamöter står upp mot en egen regering och tvingar den att lyssna - det är unikt.

Jag håller med Widar Andersson och andra som inte har mycket till övers för snyftande ledamöter som fått lite stryk. Det vore väl konstigt om en regering eller partiledning utan vidare lät sig köras över av enskilda personer utan minsta motstånd. Ska man påverka får man lära sig att ta stryk. Klarar man inte det får man söka sig ny sysselsättning. Sen har jag naturligtvis förståelse för att det kan ha varit jobbigt.

Eftersom jag är gruppledare i kommunfullmäktige har jag inte bara de enskilda ledamöternas perspektiv. Det är gruppledarens roll att hålla ihop gruppen. Annars går det inte att regera ett land, eller en kommun. Sen får man naturligtvis inte ta till vilka metoder som helst, men lite skäll har väl aldrig någon dött av.

Hur som helst så tycker jag det är en mycket positiv utveckling vi har sett. Ledamöterna som sitter riksdagen ska inte vara röstboskap. De ska representera väljarna i deras valkretsar. I FRA-frågan har några gjort det. Det är unikt och mycket välkommet. Det spelar faktiskt roll, och kommer spelar större roll än tidigare, vilka riksdagsledamöter vi väljer 2010. Inte bara vilka partier vi väljer.

Riksdagen har den senaste tiden blivit mycket mer intressant.

Dagens fjant: Thomas Bodström

Förra justieministern Thomas Bodström jobbar hårt på att bli en rikstönt. Han kritiserar att FRA-lagen inte utreds i en parlamentarisk utredning. Det är som i Nordkorea, vrålar han.

Trots flera frågor berättar han inte vad som är fel i själva förslaget.

Varför ska man utreda något om man redan har ett bra förslag? Jag har stått bakom en parlamentarisk utredning för att vi exempelvis få bort massavlyssningen.

Nu är den borta (om jag förstått rätt) och då behövs inget mer utredas.

Det enda som är som Nordkorea är Thomas Bodström som allt mer börjar likna Kim Jong Il.

Vad vet Mark som inte vi vet?

Mark Klamberg, riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons make, och mycket insatt i FRA-frågan hoppar av alla sina uppdrag i folkpartiet efter överenskommelsen om FRA blivit klar.

Den stora frågan är: Varför?

Jag är nöjd (tror jag)!

Två avgörande punkter som behövde finnas med fanns med:

• Samverkanspunkterna (massavlyssningen) försvinner.
• En domstol ger tillstånd - ej domstolsliknande som tidigare.

Min reservation, innan jag hyllar uppgörelsen, är att jag vill veta exakt hur trafiken ska hanteras och domstolen verkligen är en domstol.

Överhuvudtaget stämmer väldigt mycket överens med det jag förde fram i våras. Jag påstår inte att det är tackvare mig dessa förbättringar kommit med, bara att det känns väldigt bra just nu. Hoppas känslan finns kvar när jag får reda på detaljerna.

Stor cred till de folkpartistiska riksdagsledamöter som jobbat mycket hårt med det här och till en partiledning som verkligen verkar ha lyssnat och få igenom förslagen i övriga alliansen.

Färdigt förslag om FRA kl 17!

Pressträff med statsminister och försvarsministern där ett förslag från eniga riksdagsgrupper presenteras.

Viktigast är de så kallade samverkanspunkterna försvinner. Alltså själva massavlyssningen. Att alla trafik går genom FRAs datorer. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det är vad de kommit överens om.

Nu börjar jag misströsta

Det började helt okej i första halvlek. Med lite tur och en domare som hade ögon i skallen hade IFK varit i ledningen. I andra avtog spelet och på slutet hade Giffarna tagit över föreställningen. Två bra byten gjorde 0-1 och 0-2.

Vad har IFK pysslat med under uppehållet? Hur kan de tröttna efter 70 minuter?

Innan uppehållet var jag ändå optimist. Serien är lång, som speakern sa efter matchen. Men nu efter uppehållet och det ser precis lika illa ut, hur ska vi då klara oss kvar? Hoppet står till att det trots allt inte är många poäng upp förbi nedflyttningsplats - och till den nye afrikanske anfallaren. Han måste vara Frälsaren med stort F, annars är det kört.

Suttit med remissvaret på gymnasieutredningen på förmiddagen. En bra arbetsgrupp bestående av politiker och tjänstemän. Vi är inte överens om allt men har en bra diskussion och ett till stora delar bra svar.

Ser ut att bli maktskifte i Finspång efter en evighet av sossestyre. Även om det är tillsammans med vänsterpartiet som Alliansen får ta över är det säkert bra med lite nytt folk.

Riksbanken höjde räntan igen. Surt för oss med rörliga banklån.

Centern har intagit en lyssnande attityd efter FRA-beslutet. Det lyssnande partiet moderaterna verkar dock vara helt tondöva för tillfället. Reinfeldt fortsätter mala om att alla kritiker har fattat fel. Jag håller med om att en del av debatten är överdriven och inte håller sig till fakta - men stora delar har bra koll. Det finns många som är väl insatta som ändå är kritiska.

Nu kommer fler regelförenklingar för företagen. Steg ett och två i förenklingarna innebär kostnadsminskningar med cirka 10 miljarder kronor. Steg tre ska förenklingarna komma upp i 25 miljarder. Det motsvarar drygt tre procentenheters sänkt arbetsgivaravgift.

Dagens idioti

En socialdemokrat från Estland, Marianne Mikko, vill att alla bloggar och bloggare registreras. Man tar sig för pannan. Christoffer Fjellner (m) och Olle Schmidt (fp) är de två svenska parlamentariker som hittills sagt att de tänker rösta nej. Dags att höra av sig till de övriga!

Återigen ser vi hur bloggare först lyfter en fråga och att övriga media sedan fyller på. Denna gång, eller igen kanske man ska säga, är det Henrik Alexandersson som uppmärksammat frågan.

När jag läser om FN:s protester mot Robert Mugabe får det mig osökt att tänka på en scen ur filmen Team America. Där träffar en FN-representant (Hans Brix) Nordkoreas diktator, Kim Jong Il. Brix säger att han måste släppas in överallt för att inspektera annars...

"Annars vadå?", undrar Jong Il.

"Annars kommer FN skriva ett väldigt arg brev till dig!"

Ungefär så mycket kan FN göra om Mugabe bestämmer sig för att skita i vad de säger. När FN fungerar är det en mycket bra organisation. Tyvärr kan vi titta tillbaka så kort som till Rwanda 1994, eller varför inte Sudan idag, för att se att FN fungerar alldeles för sällan. Vi behöver ett demokratiernas förbund.

Glad midsommar!

Lugnt och skönt. Ungefär samma väder som varenda midsommar. Jag tänker mig dock mest att vara inomhus så det spelar mindre roll.

Igår var jag med en sväng i Ekot igen om FRA. Framförde hur jag tolkade stämningen i partiet i Östergötland. Typ att vi glada över att regeringen lyssande, att folkpartiet var starkt bidragande till förbättringarna men att lagen ändå inte blev tillräckligt bra.

I reportaget blir jag dessutom befordrad från vice ordförande i länsförbundet till ordförande.