För första gången sedan jag vet inte när spelar faktiskt enskilda riksdagsledamöter roll. Självklart bidrar de annars också genom att påverka internt, sådant som inte syns. Men att några riksdagsledamöter står upp mot en egen regering och tvingar den att lyssna - det är unikt.
Jag håller med Widar Andersson och andra som inte har mycket till övers för snyftande ledamöter som fått lite stryk. Det vore väl konstigt om en regering eller partiledning utan vidare lät sig köras över av enskilda personer utan minsta motstånd. Ska man påverka får man lära sig att ta stryk. Klarar man inte det får man söka sig ny sysselsättning. Sen har jag naturligtvis förståelse för att det kan ha varit jobbigt.
Eftersom jag är gruppledare i kommunfullmäktige har jag inte bara de enskilda ledamöternas perspektiv. Det är gruppledarens roll att hålla ihop gruppen. Annars går det inte att regera ett land, eller en kommun. Sen får man naturligtvis inte ta till vilka metoder som helst, men lite skäll har väl aldrig någon dött av.
Hur som helst så tycker jag det är en mycket positiv utveckling vi har sett. Ledamöterna som sitter riksdagen ska inte vara röstboskap. De ska representera väljarna i deras valkretsar. I FRA-frågan har några gjort det. Det är unikt och mycket välkommet. Det spelar faktiskt roll, och kommer spelar större roll än tidigare, vilka riksdagsledamöter vi väljer 2010. Inte bara vilka partier vi väljer.
Riksdagen har den senaste tiden blivit mycket mer intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar