Hans Stigsson Michajlov tycker att vi kommunpolitiker ska sluta leka och ägna oss åt den mer akuta finanskrisen. Han raljerar över att vi igår på kommunfullmäktige debatterade en vision som sträcker sig mot 2030.
Det har han en poäng i såklart och vi ägnar oss faktiskt en hel del åt krisen. Jag återkommer strax om den saken. Men först ett par invändningar.
För det första så har vi en modell för att styra kommunen. Högst upp, längst fram, eller hur man nu vill se det, finns en vision. Utifrån den visionen ska man ta fram program som styr mer i detalj olika områden och sedan ute i nämnderna tas sedan uppdragsplaner fram för varje år. Såklart ännu mer detaljerade.
Det finns en del problem med den här modellen det tycker jag, men vi kan knappast kasta den överbord och inte göra det vi måste för att det är kris i finansbranschen.
För det andra så är det väl ändå inte orimligt att diskutera visioner även i dagar av akuta problem. Visionerna påverkar faktiskt vår vardag också. Men visst, vem som har lyckats skriva de mest högtravande orden kan kännas lite malplacerat att debattera - inte bara vid finanskriser.
Men så till detta med krisen. Vi sitter just nu i Alliansen i djupa budgetförhandlingar. Där är det hela tiden avvägningar och bedömningar av framtiden som diskuteras. Hur stora säkerhetsmarginaler ska vi ha? Vad kan vara rimligt att satsa på? Hur mycket ska man gasa och hur mycket ska man bromsa? Och så vidare.
Där tycker jag att det är viktigt med både hängslen och livrem. Det bästa vi kan göra för att få stabilitet i Norrköping är en välskött ekonomi. Tyvärr går kommunen i år med underskott och kassakistan som fylldes på vid försäljningen av NME töms snabbt. Den kommer vara slut snart - kanske precis när lågkonjunkturen träffar botten. Det är inget roligt läge.
Därför har vi länge förespråkat en annan politik och fortsätter med en dåres envishet att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar