Ovanligt

Jag brukar alltid hinna blogga, men senaste veckan har det varit svårt. Ibland har man ingen inspiration att skriva heller, så har det var litegrann också.

Därför en liten sammanfattning av något av det som hänt:

Torsdag förra veckan besökte jag Motala kvinnojour. Blev oerhört glad över att se hur proffsig deras verksamhet var. Vi pratade igenom det mesta och mina tankar kring att besöksförbudet verkligen måste skärpas bekräftades mer än väl.

På eftermiddagen var jag på ett långt seminarium om boken Jämlikhetsanden. Den försöker vetenskapligt bevisa att jämlika samhällen (sett till inkomstskillnader) är bäst att leva i. Tyvärr, för dom, är deras bevisföring mycket bristfällig och uppfattningen inom vetenskapen är att det inte finns några sådana samband. Ganska intressant diskussion blev det i alla fall. Det var jag mot hela publiken och övriga panelen. Sånt livar upp!

Tidigare i veckan åt jag lunch med en företagare som beskrev Arbetsförmedlingens mästrande ton och trånga syn på småföretagare.

Jag träffade också Norrköpings konståkningsklubb tillsammans med vår representant i kultur- och fritid, Åke Bjurhamn. De har ingen lätt tillvaro. Svårt med istider och dyra hyror. Tjejidrotterna i Norrköping har missgynnats länge.

Samma dag besökte jag Marieborgs folkhögskola och pratade med ett gäng personer som ingår i jobb- och utvecklingsgarantins fas tre. Det väckte en hel del tankar som jag tänkte ta upp med folk lite högre i hierarkin. Är inte fas tre onödigt snäv och begränsande? Vad finns för tänk bakom?

I helgen firade jag Erik Svansbo i dagarna två. Han fyllde 30 år. Ett sista besök på Palace blev det på fredagen och en rejäl fest i Linköping på lördagen.