Att gå till tandläkaren är alltid riskabelt. Jag var på rutinundersökning förra veckan. Allt såg bra ut. De kariesangrepp som funnits hade inte blivit värre. Jag hade skött mig. Phew. Men vänta! Här är något. Kariesangrepp på en visdomstand. Tandläkaren rotade runt och tittade närmare på det.
-Vi får dra ut tanden.
-Jaha!?
-Ja, det är svårt att komma åt att laga där bak. Brukar inte bli bra. Man får ofta göra om. Lika bra att dra ut. Men det går snabbt och enkelt.
-Ja, för dig ja, mumlade jag.
Jag har alltid ogillat sprutor. Inte så jag svimmar, men jag undviker helst att bli stucken. Så det jag såg fram mot minst var sprutan i tandköttet. Man kan ju tänka sig. För ett par år sedan lagade jag ett par tänder utan bedövning för att slippa sprutan. Men dra ut en tand, där går väl gränsen.
Fast senaste året har det blivit bättre. Jag var tvungen att ta sänkan för första gången förra våren. Hade hört hur sjukt ont det skulle göra. Det kändes knappt alls. För ett par veckor sedan tog jag en vaccinationsspruta och inte heller den kändes. Så, hur illa kunde det här vara?
Faktiskt inte alls. Kände knappt den här sprutan heller.
Och tanden kom ut hyfsat smidigt.
Min tandläkare sa att han hade skämtat på morgonen att hans favoritpatient skulle komma. Han såg fram mot att få dra ut en tand på en politiker. Ironiskt nog en visdomstand också.
Jag kontrade med att det alltid kändes skönt att som politiker gå till tandläkaren. Det är inte ofta vi får träffa en yrkeskategori som är mindre populära än vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar