Nedan har ni mitt inledningsanförande i budgetdebatten i KF igår. Det kan finnas lite stavfel och sånt, men det hörs ju inte, så att säga:
Jag ska börja med två siffror: 650 000 och 163 miljoner. Två mycket viktiga siffror som symboliserar hot och möjlighet, möjlighet och hot. 650 000 och 163 miljoner. Jag kommer återkomma till dom senare.
I Kina och Indien har plötsligt 2,5 miljard människor tagit klivit in på världsmarknaden och det har bland annat gett oss billigare mikrovågsugnar, billigare DVD-spelare, billigare TV-apparater och så vidare. Det ger oss mer pengar att köpa andra saker för och bidrar alltså till högre tillväxt. Men det har också gjort att vi har förlorat en hel del jobb. För oss norrköpingsbor så är väl Ericssons utveckling ett bra, men tyvärr tråkigt exempel på denna utveckling. Ericsson etablerade sig här 1962 och hade som mest flera tusen anställda. Först var det tillverkning och industrijobb som lades ner i och med att Ingelstafabriken stängdes. Men det fanns ändå lite spillror kvar, mer kunskapsintensiv industri, Ericssson Data Norrköping som senare byte namn, skars ner och tillslut försvann. Först industrijobben och sedan kunskapsjobben. Och det är just i detta som det nya ligger. Att även kunskapsjobben försvinner. Detta som vi hoppas ska vara vår framtid.
I Kina och Indien utexamineras 650 000 ingenjörer – varje år. Där har ni alltså den första siffran som jag nämnde i början. 650 000 nya ingenjörer varje år. Och man säger att ungefär en femtedel, eller 130 000 är i absolut världsklass. Alla dessa 650 000 och framförallt de 130 000 konkurrerar direkt med våra ingenjörer och vår högutbildade personal.
Motsvarande runt 550 miljarder svenska kr investeras i de båda länderna varje år.
Varför investerar man då där och inte här? Det finns så klart många förklaringar till det, en är att det är enorma marknader i sig och man vill finnas på plats. Men man skulle ju också kunna producera och utveckla i andra länder och exportera till Kina och Indien. Men man väljer alltså att investera direkt på plats. Varför? Jo, dels för att kunskapsnivån är hög och stigande, det finns gott om välutbildade människor att anställa. Bara i Indien finns det 20 miljoner akademiker, varav 16 miljoner är ingenjörer. Men också för att lönerna är betydligt lägre än i Sverige. Varför anställa i Sverige när lönerna är tre-fyra-fem gånger så höga och utbildningsnivån i bästa fall lika bra? Nej, då satsar man hellre i Kina och Indien.
LO skriver i en aktuell rapport just om detta. Om inte vi höjer kvalitén rejält inom utbildningen, framförallt grundskolan så kommer vi tvingas sänka våra löner och få fler arbetslösa. Kan vi inte konkurrera genom att vara lika duktiga eller duktigare, ja måste vi konkurrera med att sänka lönen och överhuvudtaget kommer färre jobb skapas i Norrköping, och fler människor bli arbetslösa.
Så vad är lösningen då? Att sänka lönerna? Nej, naturligtvis att istället kraftigt höja kvalitén inom svensk utbildning. Vi måste bli bäst i världen, då kommer istället våra löner att öka och färre människor bli arbetslösa. I detta läge väljer socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet att skära ner Norrköpings grundskolor med 163 miljoner kr! Detta är ett recept på katastrof!
Här har ni alltså den andra siffran jag nämnde i början. 163 miljoner. Vilket motsvarar vänsterkartellens nedskärning och Allians för Norrköpings satsning! Vi satsar istället dessa 163 miljoner kr i grundskolan så att kvalitén kan höjas avsevärt. Om vi inte satsar dessa 163 miljoner kr i grundskolan så blir de 650 000 nyutexaminerade ingenjörerna i Kina och Indien ett hot istället för en möjlighet. Om Sverige tillhör världstoppen inom utbildning och i kunskapsnivå så har vi bara fördelar av att Kina, Indien och andra länder blir rikare och bättre utbildade. Våra företag kan då växa genom handel med dessa länder, handel som bland annat kommer att gynna Norrköpings hamn. Handel innebär transporter. Genom Kina och Indiens inträde på världsmarknaden så har vi fått 2,5 miljarder potentiella nya kunder. Som jag nämnde i början har det redan lett till billigare mikrovågsugnar, DVD-spelare och billigare TV-apparater. Men faller vi efter som kunskapsnation så blir det vi som får producera mikrovågsugnarna till dom!
Just, var tror ni Ericsson huvudsakligen investerar idag? Jo, just det – i Kina och Indien. Det är dels den typen av industrijobb som vi tidigare hade i Norrköping, men också kunskapsjobb, jobb inom forskning och utveckling, tjänstejobb. De vill ta del av de 650 000 nya ingenjörer varje år.
650 000 och 163 miljoner. Jag sa i inledningen att dessa två siffror symboliserade både hot och möjlighet, möjlighet och hot.
Skär vi ner dessa 163 miljoner kr i grundskolan så blir de 650 000 ingenjörerna till ett större hot.
Satsar vi dessa 163 miljoner kr i grundskolan så blir de 650 000 ingenjörer till en större möjlighet.
Ni väljer att skära ner 163 miljoner kr.
Vi väljer att satsa 163 miljoner kr.
Detta är vad valet den 17 september handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar