Under hela mitt liv har alltid rymdresor varit något som bara jättelika länder har råd att finansiera. Jag hade inte ens tänkt på möjligheten med privata rymdresor förutom en och annan excentrisk miljardär som var beredd att lägga ett antal miljoner för att få åka med några ryssar upp i rymden. Men när tävlingen Ansari x Prize lanserades så fick jag något av en aha-upplevelse. Priset i tävlingen var 10 miljoner dollar och betalades ut till den som kunde bygga en rymdfarkost som kunde transportera minst tre människor 100 km ovanför jordytan, landa igen och sen upprepa konststycket igen inom två veckor. Självklart behövs det inte miljardorganisationer som NASA för att flyga till rymden, det var bara jag som hade låst mig i mitt tänkande.
Tävlingen var inspirerad av Orteig Prize som vanns av en viss Charles Lindbergh. Sedan dess vet vi var flygandet har tagit vägen. Det som då bara var en hobby för de allra rikaste har numera genom företag som Ryan Air blivit möjligt för kreti och pleti. Rymdresor idag är miljardärers lekgård, men snart blir det möjligt för miljonärer att åka upp i rymden och efter det kommer vi andra. Det är det som är så fascinerande med kapitalismen. Saker blir bättre och billigare. Det som kan tyckas vara något bara för bortskämda rikemansbarn är snart vardag för vem som helst.
Time skriver om miljardären Richard Branson som har samlat ett stort gäng rika rymdintresserade på hans egen ö (som ligger vid Virgin Islands såklart). Det visar sig att det är mycket på gång inom branschen. I världen finns ungefär 8 mijoner dollarmiljonärer. Dessa är målgruppen för Bransons och hans polare. Det håller på att bli konkurrens, företagen kommer bli bättre och billigare, fler och fler kommer kunna resa. Utvecklingen kommer gå snabbare än vad vi tror. Vilken underbar framtid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar