Svar till Stjernkvist

Min debatt med Lars Stjernkvist fortsätter idag i NT. Har fått en del positiv respons och hittills verkar läsarna på nätet också instämma.

"Några få tydliga uppdrag, menar Lars Stjernkvist att han förespråkar (NT 15/2). Skolorna behöver vägledning, skriver han också. Dessa få tydliga uppdrag är varken få och inte alltid helt tydliga. Inte mindre än 23 mål har nämligen gymnasieskolorna att förhålla sig till.
Är 23 mål få? Och tydliga? Nja. Här är ett exempel: "Verksamheten i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan kännetecknas av ett förhållningssätt där alla bemöter varandra med ömsesidig respekt". För den som är obevandrad i kommunala uppdragsplaner så är detta alltså en målsättning.

Endast en politiker med lång erfarenhet från byråkratin i Stockholm kan tycka att den är tydlig. Hur mäter man en sån målsättning? Hur vet man om man om utvecklingen gått framåt eller bakåt? Och vad är målet? En målsättning utan ett mål är, tja, vadå? Även de mer konkreta målen, som att andelen elever som går vidare till högskola eller universitet ska öka, är otydligt. Hur mycket ska det öka? Är vi nöjda om det ökar en halv procent, eller tio?

Lars Stjernkvist, dina mål är varken få eller tydliga. Och tror du på fullt allvar att lärarna i skolan inte fattar att "ömsesidig respekt" är en viktig komponent för en bra skola? Måste du tala om det för dem?

Lars Stjernkvist angriper i sitt svar till mig folkpartiets skolminister Jan Björklund, som han menar detaljstyr. Jag skulle vilja ruska om varenda socialdemokratisk skolpolitiker och få dem att vakna. Att inse verkligheten. Vi har hård skola där många elever slås ut. Jan Björklund detaljstyr inte, han tillför en mängd verktyg som lärare kan använda sig av. Det är väl ändå inte att detaljstyra när man gör det möjligt för lärarna att beslagta ringande mobiltelefoner? Eller göra det möjligt att flytta en mobbare från en skola till en annan? Dessa verktyg som folkpartiet tillför gör det möjligt för lärarna att skapa lugn och ro i skolan, att tidigare fånga upp elever som halkar efter och helt enkelt förhindra att så många barn slås ut. Att detaljstyra skolan samtidigt som man aktivt motarbetar att ge lärarna verktyg att utföra sitt jobb, det är socialdemokratisk skolpolitik i ett nötskal. Och Lars Stjernkvist försvarar den med näbbar och klor."