Idag firar Lars Leijonborg tio år som folkpartiledare. Jag gick med i Leijonborgs folkparti och trivs mycket bra där. Det är ett folkparti som blivit tydligare, som pratar mer om frågor som folk verkligen bryr sig om och ett folkparti som innehåller massvis med människor som har ett stort hjärta och bryr sig om sina medmänniskor.Tydligheten har naturligvis skapat konflikter. Har man tydliga åsikter, speciellt såna som inte är politiskt korrekta för stunden, så blir det debatt och konflikt. Men det är ett måste. Ett parti som är lagom utslätade är det ingen som lyssnar på. Folkpartiet är fortfarande för utslätat. Vi är Sveriges populäraste parti enligt SOM-undersökningen. Där får man sätta betyg från -5 till +5 på varje parti. Fp får högst snittbetyg av väljarna. Men, de sätter få -5 och få +5. Däremot en himla +1, +2 och +3. Vi är partiet lagom. Det parti som många gillar, men få röstar på. Socialdemokraterna och moderaterna får många -5 och många +5. De väcker många känslor, och får många väljare.
När Lars Leijonborg tog över var folkpartiets starkaste kännetecken hos väljarna att vi vacklar hit och dit. Den bilden sitter fortfarande kvar hos många väljare, men har minskat i betydelse. Leijonborg kommenterar det klokt i Expressen:
"Problemet för tio år sedan var att vi inte förknippades med någonting. Vi velade hit och dit. Jag valdes för att vi skulle bli tydligare. Nu när vi blir det, och det uppmärksammas och blir kontroversiellt. Det är väl inte så konstigt egentligen."
Nej, det är inte ett dugg konstigt och helt nödvändigt för vår överlevnad som parti.
3 kommentarer:
Det är därför näst intill omöjligt att förstå att velandet hit och dit nu tillåts fortsätta med Ullenhag som banérförare och högst troligt med Leijonborg i kulisserna. Trist förspel till ett tioårsjubileum.
Ja, jag kunde inte instämma mer.
Det sipprar fram uppgifter om att skaran som godkänt Ullenhags artikel var mycket begränsad, för att inte säga obefintlig.
Skicka en kommentar