Debatten om ordningsomdömen eller ordningsbetyg igår på KF blev tämligen bisarr. Vi vill med ordningsbetyg "straffa elever", "stämpla elever", "kontrollera och straffa", "betygsätta ett symptom", menade den samlade vänstern. Lars Stjernkvist höll ett mycket kort anförande och sa att han tyckte man borde reagera omedelbart på stök i klassrummet, inte ett halvår eller ett år senare genom att lämna över ett papper. Så om vi införde ordningsbetyg skulle all kommunikation med eleverna ske ett halvår i efterhand och enbart i pappersform. Snälla nån.
Man undrar ju stilla om de verkligen tror att betyg och ordningsbetyg funkar på det sättet. Tror de att lärarna bara lämnar över betyget till eleverna och det kommer som en total överraskning? Jag som satt betyg vet att betyg är en ständigt pågående process. Betygen ger mig som lärare något konkret att tala om med eleverna och föräldrarna. Uppnår de målen, och om inte, hur ska de göra det? På samma sätt skulle ett ordningsbetyg sätta större fokus på uppförandet i skolan. Hur behandlar man sina kamrater, vad använder man för språkbruk och så vidare. Det skulle fördjupa och förbättra dialogen om värderingar och värdegrund.
Widar Andersson noterar på sin blogg att jag kallade honom flummig igår. Well, som vi brukar säga i sandlådan, han började!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar