Nya hövdingen bra för Kolmården och järnvägen

I förmiddags kramade jag om Liselott Hagberg, när jag träffade på henne här i riksdagen. Hon hade några minuter tidigare utsetts till ny landshövding i Sörmland, och efterträder Bo Könberg på posten den 1 oktober.

Liselott har suttit i riksdagen för Folkpartiet sedan 2002 och är väldigt engagerad i turistfrågor och i byggandet av Ostlänken. Det kommer hon att fortsätta driva hårt som hövding, sa hon.

Det är goda besked för Norrköping och Östergötland.

Kolmården är ett av Sveriges största turistmål och ligger inte långt från gränsen till Sörmland. Blir Sörmland bättre på att ta emot turister kommer det gynna Kolmården.

Från Östergötland sida är vi fokuserade på bättre kapacitet på södra stambanan. Framförallt är det trångt mellan Norrköping och Linköping. När den delen byggs om är det endast en mindre merkostnad att direkt bygga för höghastighetståg, enligt Trafikverket. Ska Ostlänken bli av är det på det sättet, i mindre etapper. Då är det bra att ha en aktiv järnvägspåhejare som hövding i Sörmland.

Nu blir Norrköping en fristad!

I går röstade fullmäktige igenom en motion från oss i Folkpartiet om att Norrköping ska bli en fristad för förföljda författare, så kallade fristadsförfattare.

Det var ett nästan enigt fullmäktige, endast Sverigedemokraterna röstade emot (det är ju trots allt invandrare vi talar om!).

Enigheten förvånade mig inte.

Norrköping är en stark kulturstad. Vi har en tradition som fristad, bland annat för judar i slutet på 1700-talet. Dessutom finns det gott om politiker på båda sidorna blockgränsen med stort engagemang i frågor om mänskliga rättigheter. Sist, men inte minst, råder ett politiskt klimat som gör det möjligt att komma överens över blockgränsen. Bra förslag stoppas inte bara för att de kommer från fel parti.

Att bli fristad innebär att Norrköping, troligen med start nästa år, kommer att ta mot en författare som är förföljd i sitt hemland. På fullmäktige igår nämnde jag bland andra den internationellt kända Taslima Nasrin. Hon var Uppsalas första fristadsförfattare.

Nasrin fick fly från Bangladesh 1994 efter att hon skrivit boken Skammen. Den kritiserade hur islam utövas i Indien och det gjorde folk mycket upprörda. Över hundratusen personer samlades och protesterade mot henne, en fatwa utropades och ett pris sattes på hennes huvud.
1994 flydde hon till Sverige och bodde sedan på olika ställen i världen. Några år senare kom hon tillbaka till vårt land, denna gång alltså som fristadsförfattare.

Det var en annan fatwa som var upprinnelsen till systemet med fristadsförfattare, den mot Salman Rushdie, för hans bok Satansverserna. Efter det bildades ICORN, som idag har fristäder i ett 40-tal länder, varav fem i Sverige. Norrköping blir alltså den sjätte.

Via Svenska PEN kommer en författare erbjudas plats att bo i Norrköping ett år. Vi förbinder oss stå för uppehälle och utrustning för att skriva. Det är allt.

Sedan hoppas jag att vi i Norrköping verkligen bjuder in författaren i stadens kulturliv. De kan verkligen komma att berika vår stad.

Mitt besök hos vargarna

Det knöt sig i magen när jag läste om kvinnan som blev dödad av vargarna på Kolmårdens djurpark. Beskrivningarna av hur vargarna slet i henne medan räddningspersonal inte kunde komma åt henne. En fruktansvärd scen. Mina tankar går till hennes nära och kära. 


Samtidigt knöt det sig lite extra eftersom jag och både min mor och bror har besökt vargarna.

Kolmården anordnar ofta besök i varghängnet och det är en märklig upplevelse att sitta där på stubbar och stockar när vargarna kommer springandes.
Vår rädsla för vargen är djupt rotad och även trots lugnande ord från djurskötarna så klappade hjärtat rejält när de kom till oss. Men när de väl var framme och började slicka mig i ansiktet släppte en del av rädslan. De var stora, och pälsarna lite sträva, men lugna och fina och som sagt väldigt intresserade av att slicka en i ansiktet. Speciellt vi med skägg gillade de.

De började busa lite och var extra intresserade av en av oss besökare. Plötsligt kändes det i luften att buset snabbt kunde urarta och bli farligt.

Vi fick leda ut den person i gruppen de inte slutade vara på och när vi gjorde det blev en av de stora vargarna lite tjurig över att han inte fick komma fram. En av skötarna knuffade undan honom och stämningen blev lite otäck.

Jag har därför inte svårt att föreställa mig hur olyckan idag gick till.

Mitt besök hos vargarna både lugnade min rädsla, samtidigt den ökade den. Jag förstod på riktigt att de är rovdjur med ett rovdjurs instinkter. Instinkter som inte går ut dem bara för att de är halvtama och vana vid människor.

Vargar är inte onda, inte heller goda - de är vargar. Vilket vi tyvärr såg ett bevis för idag.

Om min största politiska förebild

Våren har varit innehållsrik och rolig. Bland det roligaste jag gjorde var att samtala med Håkan Tribell på Timbro om min största politiska förebild, Anders Chydenius, i Idésherpa.

Han lyckas kombinera fyra egenskaper som jag tycker ska vara vägledande för alla politiker och partier: människokärlek, principfasthet, politisk handlingskraft och idéutveckling i världsklass.

Lyssna gärna på samtalet och på de andra programmen i Timbros serie Idésherpa, där de behandlar flera väldigt intressanta personer: Hume, Friedman, Gripenstedt, Rand och Bastiat - för att nämna några.

Nu kommer pengar till anhöriginvandringen

För en liten tid sedan skrev Roger Haddad, Per-Åke Fredriksson och jag i Aftonbladet om att det behövs pengar till kommunerna för anhöriginvandringen.

Idag meddelar integrationsminister Erik Ullenhag att dessa pengar kommer i höstbudgeten, 300 miljoner kronor.

Ett mycket välkommet besked!

Fler invandrare med jobb

Bra förslag som presenteras av Björklund, Ullenhag och Sabuni på DN Debatt idag. Folkpartiet tror att invandring är bra.
Att människor flyttar till Sverige, att svenskar flyttar runt i världen och att människor rör på sig runt om i världen över huvud taget. Det är bra för vi lär av varandra. Vi blir smartare när våra idéer krockar med andras.

I Sverige har vi ett problem med invandringen. Alldeles för få av de som flyttar hit blir en del av det svenska samhället i form av att de får jobb, lär sig svenska och rotar sig här i landet. Just att åtgärda en del av de problemen handlar de förslag FP presenterade idag.

I grunden handlar det naturligtvis om en bättre fungerande arbetsmarknad och gäller både de som invandrat hit och som bott här sedan generationer tillbaka. Där vill FP reformera exempelvis LAS, så att unga och invandrare får lättare att få jobb.

Förslagen är direkt är mer riktade mot just de som invandrat till Sverige och specifika problem som de kan råka ut för:

1. Sverige ska vara ett öppet och tolerant land.
2. Krav på motprestation för bidrag.
3. Slopad ersättning för den som tackar nej till jobb.
4. Yrkespraktik för nyanlända.
5. Avskaffa den retroaktiva föräldrapenningen.
6. Bättre stöd för anhöriginvandrare att komma i jobb.
7. Svenska med fokus på jobb.
8. Krav på yrkespraktik ihop med SFI.

Kommunerna behöver mer pengar för invandringen

Roger Haddad, Per-Åke Fredriksson och jag skriver i Aftonbladet idag om anhöriginvandring och statens ansvar att skjuta till mer pengar:

"Sverige ska föra en solidarisk flykting- och migrationspolitik. Förföljda som flyr från krig och konflikter ska ha en möjlighet att ansöka om asyl. De som uppfyller villkoren ska få stanna.

Vi tycker att det är bra att barn eller vuxna kan återförenas med sina nära, men att landets kommuner kan hantera detta inom nuvarande ekonomiska ram är inte möjligt."

Migrationsöverdomstolen har i ett beslut gjort det möjligt för fler personer att komma till Sverige som anhöringinvandrare. Jag känner flera personer i Norrköping som har sina barn någonstans i Afrika, i ett flyktingläger. Några av dom kan nu komma hit. Jag tror alla kan förstå hur bra det är och underbart det är för familjerna att få återförenas.

Samtidigt sätter det ytterligare ekonomisk press på kommunerna. Äldre personer hamnar tyvärr ofta i försörjningsstöd efter den inledande introduktionstiden. Yngre ska ha plats i skola. Hur glada vi än är för att de nu får chansen till ett bättre liv, så kostar det pengar för kommunerna.
Staten som stiftar de lagar som gör det möjligt för dem att komma hit, måste också ta större del av det ekonomiska ansvaret för det.

Den längsta dagen

Sveriges nationaldag är också Dagen D. 6 juni, 1944. Dagen för de allierades invasion av Normandie och början på slutet för Tredje riket. Trots att jag en dag som denna glädjer mig något oerhört över att vara svensk - om man bortser från vädret - så är jag i tankarna på stranden i Normandie.

Besöket i Normandie, på krigskyrkogården ovanför Omaha beach, är ett av de ögonblick i livet som etsats sig fast starkast i mitt minne.
Jag var runt 15-16 år gammal, vi var i Frankrike på semester. Mitt intresse för andra världskriget var stort och jag läste alla böcker jag kom över. Trots att jag läst om alla som dog under kriget så hade det inte riktigt sjunkit in. Mest tyckte jag alla slag, strategier, pansarvagnar och de stora ledarna var häftiga.

Krigskyrkogården ovanför Omaha beach är jättelik. Tusen och åter tusen av vita kors i långa rader. Man kan snurra ett helv varv runt och bara se kors. Överallt man tittar - vita kors. Ett kors, en död människa.
Då sjönk det in för mig hur många som hade dött. Och detta var bara några tusen av alla de miljoner som fick sätta livet till.

Jag har läst mycket om Dagen D, och den bästa boken - som också blev en mycket bra film - är Den längsta dagen, The Longest Day av Cornelius Ryan. Den speglar människorna på båda sidorna.

Läs gärna den boken, se filmen och om ni får möjlighet, besök kyrkogården ovanför Omaha beach. Och skänk en tanke idag, på vår nationaldag, till alla de som satte livet till för vår frihet

Viktigt för Östergötland - och Sverige

I dag har jag haft besök av Lars Tysklind. Han är riksdagsledamot och ansvarig för trafikfrågor i Folkpartiet. Jag bjöd inom för att visa behovet av en förbifart förbi Söderköping och dubbelspår mellan Norrköping och Linköping. 

Lars pratar med Folkbladet i Söderköping.

De två projekten valde jag dels för att jag bedömmer att de är länets viktigaste infrastrukturprojekt och dels för att de också är viktiga projekt nationellt.

Att E22:an korkas igen i Söderköping med kilometerlånga - ibland över en mil till och med - köer är ett nationellt problem.

Att södra stambanan korkar igen mellan Norrköping och Linköping försämrar järnvägstrafiken i hela södra Sverige, och påverkar såklart även övriga Sverige.

Utan gigantiska nysatsningar på tiotals miljarder kan man lösa upp proppar som korkar igen stora delar av systemet. Det är den typen av smarta lösningar vi måste fokusera på. Det byggdes många monument under sossarnas tid vid makten. Det gav underhållsberg som det inte avsattes tillräckligt med pengar till och det skapade problem på andra ställen i systemet. 

Vi fick en jättebra dragning av kommunledningen i Söderköping med KSO Magnus Berge, kommunchefen, planeringschefen och Folkpartiets boss Stefan Engdahl.
Sedan tog vi pendeln fram och tillbaka mellan Nkpg-Lkpg, tillsammans med Rebecka Grabrielsson, kommunpolitiker i Linköping, och Ulf Arumskog, tjänsteman i Norrköpings kommun.

Min poäng var att visa upp hur kort sträcka det är mellan våra två städer, och vikten av att vi kan ha bra kommunikationer. Att fixa dubbelspår löser upp proppar i det nationella systemet, men det gör också ökad växtkraft åt tvillingstäderna.

Lars känner jag inte så mycket sedan tidigare. Han var en trevlig bekantskap; påläst, trevlig och med en underfundig humor. Sådana folkpartister tar man gärna med sig runt i länet och visar upp.

KU: Politisk lekstuga eller stark kontrollmakt?

Igår presenterade riksdagens konstiutionsutskott sitt betänkande om vårens granskningar av regeringens statsråd. Det hade kommit in 21 anmälningar som prövades, vilket var ungefär hälften så många som tidigare år. 

Foto: Andreas Norlén, riksdagsledamot (M) från Motala. Fr vänster Peter Eriksson (MP), Per Bill (M) och min flint. På andra sidan sitter journalisterna. 

Det har varit en hel del att läsa in. Jag har inte haft möjligheten att närvara vid flera av de utfrågningar som varit - eftersom jag började 1 maj - så jag har i efterhand fått läsa transkriberingarna av dom. Tycker ändå jag har kunnat bidra i arbetet. Men det är mycket tack vare fin hjälp från allianskollegorna Tuve Skånberg (KD), Per-Ingvar Johnsson (C) och Andreas Norlén (M). De har varit väldigt generösa i att erbjuda sig hjälp och svara på mina frågor.

Så vad blev resultatet? Jag är lite besviken, samtidigt som jag inte är så förvånad. Vi kom visserligen överens, alla partier, i 14 av 20 ärenden. Det är bra. Men hanteringen av de kvarvarande sex stycken blev bitvis lite fånig. Vi skrev om detta i SvD igår. I några fall hade ministrarna behövt vara synska för att undgå kritik. Så på det sättet är KU en politisk lekstuga.

Samtidigt finns en respekt för KU som instutition - utskottet har funnits sedan 1809 - och vad KU säger spelar roll för statsrådens utrymme att styra. Men ska KU verkligen ha tyngd behöver det finns en bred majoritet. Det uppnår vi i flera fall, men jag tycker - som nybörjare - att det hade funnits möjlighet att hitta samsyn i några ärenden till.